Vi som vill följas åt mot ett plus utan symptomhets och testberoende!

Ingen?

Puff   

Förstår vad du menar. Kanske är det så att så avslappnade personer som du, i stor utsträckning inte hänger på FL? Det är ju främst en plats att bli lugnad i sina nojjor, om man ska generalisera lite. Tyvärr är jag både nojjig och redan gravid, så platsar inte i din tråd, hoppas du får både sällskap i tråden och ett stort fett plus snart!

Nja, jag vet inte. Jag tror nog att det finns alla sorters människor här... även om det kanske finns fler av de som nojjar. Egentligen är jag också ganska nojjig, men jag försöker låta bli att bli det, för jag tror att det är bäst för mitt psykiska välbefinnande. Också är jag bara så trött på alla trådar där det enda man pratar om är symptom och första frågan när man skriver något är: När ska du testa? Det blir liksom lite svårt att försöka slappna av och sluta nojja då

Man kan väl säga att tråden är för dem som försöker slappna av.

Jag kan hänga på dig, jag har redan dragits med i nojträsket här tidigare och trott att jag varit gravid, innan vi ens börjat, bara för det. Nu försöker jag ta det lugnare, vi ska försöka efter nästa mens som förhoppningsvis kommer imorrn. Det är första gången och jag vet att jag skulle stressa upp mig om jag kollade ÄL hela tiden så det får bli regelbundet sex, annars kommer man ju känna sig som en maskin. Men jag ska försöka få till sex lite oftare än vi vanligtvis brukar ha för att det ska kunna ta sig. Sen är det ju en bra regel att inte testa innan mensen är sen eftersom det är det främsta tecknet på att man är gravid. Jag kan inte lova att jag inte ska stressa upp mig men jag ska försöka, det är väldigt jobbigt annars. Har du gjort det här tidigare eftersom du är så lugn?

Välkommen! Vad roligt att jag inte blir ensam!

Jag har också sådana tendenser, att stressa upp mig och precis som du har jag trott att jag varit gravid innan vi ens började försöka Men det handlar ju om att försöka att inte komma dit, utan se det på ett logiskt sätt istället och det tror jag att vi kan hjälpa varandra med.

Jag kan berätta min historia kort, du kan läsa mer i bloggen som finns i min sidfot om du vill veta mer. Jag slutade med p-piller i augusti 2009 och vi började försöka direkt. Vi försökte i tre månader med lite olika metoder, jag har testat både ägglossningstest och att ha sex varannan dag. Det blev inget och sedan förlorade min man jobbet så vi slutade försöka i november. Vi bestämde oss för att börja försöka igen i april-maj någon gång eftersom jag då skulle hinna klart min utbildning innan bebisen kom. Under tiden skulle vi köra säkra perioder och använda kondom. Jag upptäckte också billingsmetoden som jag använder nu också för att se ungefär när jag är fertil. I december blev jag gravid i alla fall. Ett bevis på att man har störst chans att bli gravid när man är avslappnad och minst anar det Jag plusade 19 januari, men fick tyvärr missfall i v.12 i början av mars. Vi väntade en mens med att försöka, nu är vi på första försöket efter missfallet, jag borde ha haft ÄL någon gång förra veckan.

Man kan väl säga att anledningen till att jag upptäckt att det bästa är att vara lugn kanske är att jag blev gravid just när jag inte stressade, och inte blev gravid när jag stressade. Jag vet också hur besviken jag blev när mensen kom efter att ha övertalat mig själv varje månad att jag var gravid, det är något jag helst slipper. Denna månaden har jag extra anledning att vara lugnt eftersom bebisen kommer någon vecka innan jag är klar med min utbildning om jag skulle bli gravid nu, nästa månad skulle däremot passa perfekt.

Jag kan försöka hänga med här. Jag lovar om jag ska noja så gör jag det i andra trådar. ^^ Men det hade varit skönt att komma från det. Nu senaste kunde jag knappt inte göra annat än att hänga här och tänka på gravidsymptom. Men jag måste ju jobba också. :)

Oj, ni har ju lite mer erfarenhet än jag. Jag slutade med mina p-piller i februari och i mars kom mensen prick på dagen då den skulle men varade bara två dagar. Om den kommer som den ska den här gången också borde den komma imorrn. Så då blir det bim den 20 maj. Det känns väldigt långt dit men jag har också mycket att göra på jobbet som förhoppningsvis ska hålla mig sysselsatt. Vi hade från början planerat att börja i juni så jag har på sätt och vis vunnit en månads väntan och det känns väldigt bra. Det är nog det här med väntan som gör att man har lätt för att nojja upp sig. Det är inte så vanligt att man bara väntar på saker utan att kunna påverka på något sätt. Sen vill man väl så gärna att man ska vara gravid att man hellre inbillar sig det än inser sanningen.

Välkommen Pebble! Det där med att inte stressa funkar ju naturligtvis inte för alla, men för mig verkade det funka den gången i alla fall. Ni har inte funderat på att börja söka hjälp? När började ni försöka "på riktigt" eller mer aktivt? Eller reser du fortfarande mycket?

Jag har ganska oregelbunden mens, men jag borde ha bim någon gång i nästa vecka typ 26 april-3 maj.

hej
här kommer en till som inte vill hålla på med symptomhets och testberoende!

vi har några gånger sagt "varför inte nu" men liksom inte gjort försökt riktigt helhjärtat, men nu har vi sagt att vi ska börja i sommar. dock verkar karlen vilja denna månaden ändå.. nåja. bara kul ^^

jag känner att börjar man med en massa ältest och sånt, så kommer man bara stressa upp sig så jag försöker fokusera på annat och bara ha kul (aka ha sex) tills mensen blir så otroligt sen att jag måste testa o får ett pluss. är lite oregelbunden, men det sista halvåret har det blivit bättre (ca1½år efter ppiller stoppet).