"Nanny metoden"

Därför att läser man förarbetena till anti-aga-lagen är det ingen tvekan om att denna typ av förvisning är att betrakta som aga.

"När regeringen i propositionstexten skulle klargöra vad som menades med ”annan kränkande behandling” tog man rumsarresten som exempel:
”Rumsarrest o.d. används ibland, främst i bestraffningssyfte. Åtgärden kan skapa ångest hos barnet och kan vara att beteckna som en otillåten kränkning av barnet, när den inte med hänsyn till omständigheterna rentav är att räknas som en kroppslig bestraffning eller annars faller under brottsbalkens bestämmelser.”

Hur barn med svåra/allvarliga betendestörningar bör bemötas har ju eg. inget med hur vanliga barn i vanliga familjer bör bemötas - man ger inte alvedon till en frisk unge och man använder inte "medicin" mot adhd mot friska ungar heller. Det är VERKLIGEN inte att rekommendera att ärva dessa metoder till vanliga barn, det vet ju alla som jobbar med detta.

Finns ett fall från Kungsbacka : http://larsh.wordpress.com/2009/03/30/bort-med-timeout-stolarna-fran-dagis/

alltså: förtydligande - time-out är en del av belönings/bestraffningssystemet.

vi kör den hemma, men en enkel variant...;)
Man får gå undan en stund och inte vara med helt enkelt om man inte kan leka utan att klättra upp på bordet eller slänga saker...det är verkligen ingen skamvrå vi sätter dem i, utan man får bara gå undan och komma tillbaka när man slutat med vad det nu är.
Det i hop med massa beröm när man gör "rätt" fungerar hos oss :=)

belöningsmetod, dvs berömma det man gör bra och verkligen förstärka det med stjärnor på ett papper eller glaskulor i en burk och när målet är nått för gruppen gör man något tidigare överenskommet kul ihop har man använt på flera skolor mina barn gått på och jag har använt samma copingmetod hemma.
Hur bra som helst!

Att belöningsmetod etc fungerar i praktiken tror jag ingen motsäger, man får barnet att göra det man vill - MEN av FEL anledning, de gör det för belöningen inte för att de förstår varför...

Personligen tycker jag det är rätt värdelöst om barnen bara gör rätt för att få den där belöningen för då har man ju liksom inte uppnått något annat än ögontjänare, samma sekunde som du tar bort belöningen så har du också tillbaka det oönskade beteendet.

det handlar om att förstärka det positiva beteendet samtidigt som man ite straffar ut ett mindre bra beteende.
Både BUP och flera föräldrarkurser lär ut eller förespråkar detta och personligen ser jag bara vinster av detom man nu gör på rätt sätt!

Lite om Cope eller PMT som den också kallas :)

"Generellt i PMT försöker man minska tiden som föräldern använder åt att försöka distrahera barnet eller försöka sätta upp gränser eller andra försök att minska problembeteenden. Det är lättare att öka önskvärda beteenden som barnet har, genom belöningar och beröm och uppmärksamhet, än att minska icke önskvärda beteenden. Man försöker göra relationen mellan föräldern och barnet mer positiv, så att de få gränser och regler man sätter upp efterföljs. En analogi man använder i utbildning kan vara att barnets förtroende är som ett bankkonto: med positiv samvaro sätter man in på kontot, att vara gränssättande kräver uttag. Mer konkret så låter man exempelvis föräldern registrera problembeteenden och formulera uppnåeliga mål, formulerade konkret och mätbart. Man lär föräldern bättre sätt att kommunicera med sitt barn, exempelvis att säga till innan en situation eskalerar, och göra någonting åt situationen tidigt och avbryta den i sin linda. Väldigt konkret har man ofta ett belöningssystem där man tillsammans med barnet kommer överens om ett eller flera beteenden som ska belönas med en förutbestämd belöning. Viktigt är att barnet uppfattar föräldern som konsekvent och förutsägbar i när barnet belönas eller bestraffas (ignoreras).

”Att uppmärksamma och uppmuntra positiva beteenden” ”Gränssättning och konsekvent uppföljning av barnets beteenden” ”Problemlösning och konflikthantering” ”Ökad tillsyn och kunskap om vad barnet gör och var det befinner sig” ”Kontakter med skolan och skolbefrämjanden åtgärder”[3] "

http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6r%C3%A4ldrautbildning

Stockholms Stad har utvecklat en egen PMT-behandlingsmetod kallad KOMET. Detta är en förkortning för KOmmunikationMETod och finns i tre varianter: KOMET för föräldrar i normal och intensiv variant, samt KOMET för lärare. Centralt jobbar KOMET-metoden med att utbilda gruppledare och att utveckla och pröva ut manualen vidare. Efter starten i Stockholm har man också börjat sälja utbildningen till andra kommuner i Sverige.

Föräldrarna kommer oftast i kontakt med metoden genom förskola eller skola, och i evidensundersökningen fann man att i föräldraskattningar uppfyllde 46% av barnen kriterierna för någon neuropsykiatrisk diagnos [9].Programmet innefattar elva träffar, en gång i veckan. Varje möte är två och en halv timme långt med raster. I varje kurs deltar föräldrarna till sex barn och leds av två gruppledare. Utbildningen är manualbaserad och gruppledarna utbildas centralt i Stockholm. Fokus för de elva gångerna är följande:

Lek och umgänge Förberedelse, uppmaning och beröm Förberedelse, uppmaning och beröm forts. Poängsystemet Ormen Uppföljning av Ormen Individuell träff med eller utan förskollärare/lärare Ignorera/avleda Regler och konsekvenser hemma Regler och konsekvenser utanför hemmet Problemlösning Att förebygga framtida problem

Poängsystemet Ormen är en liten spelplan på ett papper där barnet eller barnen får en spelpjäs. Föräldern ger varje dag barnet ett uppdrag som lätt kan avgöras om det är uppfyllt eller inte. Som belöning för utfört uppdrag får barnet gå ett steg på spelplanen. Längs banan på spelplanen finns fördefinierade belöningsrutor då barnet får en förstärkare som barnet och föräldern kommit överens om innan, ett fast belöningsschema. Belöningarna ska helst vara sociala, exempelvis att man spelar ett spel tillsammans eller ger varandra massage. På slutet av spelbanan finns en stor belöning, helst en bra överraskning. Dessutom finns hemliga belöningar som inte är utmarkerade men som föräldern vet när de kommer, ett variabelt belöningsschema. Det är förstås viktigt att belöningarna verkligen är förstärkande, så tid läggs också att komma på bra sådana. Varje möte börjar med att man går igenom förra träffens hemuppgift och handleder föräldrarna i övningarna. På mötet går man igenom teori och exemplifierar med videomaterial och rollspel. Föräldrarna får också skrivet material med sig hem. Jämfört med COPE är KOMET alltså dyrare, men anpassas också mer till de aktuella barnen.

Evidens [redigera]

både cope och comet används i allt färre kommuner och där de används är de kraftigt förändrade - eftersom man de senaste 3 åren konstaterat att de inte överernstämmer med svensk syn på barn och inte heller i förlängningen med FNs barnkonvention.

Förstärka=belöna, fortfarande, det du gör är att du får ett barn som gör rätt för att få belöningen, inte för att han eller hon förstår VARFÖR vi vill att han/hon ska göra på ett visst sätt, alltså försvinner beteendet i samma sekund som belöningen uteblir och vad har man då uppnått? Ingenting.

tro  mig massor...:)
Nej det goda beetendet försvinner _inte_ när du sluta belöna, då är det något som gått snett.
Har fungerat på mina nu stora barn ...mina andra två är så små ännu att jag inte kan utvärdera det ännu ;)
Men att få en trotsig tre åring eller för all del en trulig 13 åring att alltid göra rätt för att han följer sitt hjärta och VET att det är rätt tror jag itne ett skvatt på för majoriteten av barn!