Behöver hjälp att ge råd

Att äta på natten i den ålder (1,5 år) ser jag inte som särskilt konstigt. Och eftersom barnet inte ammar utan äter från flaska (vad man då får i den, nyponsoppa låter tokigt i mina öron, men strunt i det) så borde mamman och pappan kunna turas om tycker jag. Våra större barn är adopterade och äldsta åt på natten tills hon var 3 år. Vi tog varannan natt helt enkelt.

Nu har vi en 5-månaders bäbis som äter ett par gånger på natten, men nu kan bara jag ta det eftersom han ammas. För närvarande sover jag och bäbis själva för att alla ska få så god sömn som möjligt (maken sover med döttrarna) och jag får i möjligaste mån sovmorgon eftersom jag är så mycket vaken på nätterna.

För mig handlar det inte om att ändra barnens behov av mat på natten, eller, deras önskemål/vanor om man hellre vill kalla det det, jag ser det som behov, utan om att inrätta livet så att man orkar. Kanske sova i olika sovrum en period (och då förespråkar jag ändå samsovning). Kanske att låna ut barnen till mormor/farmor/etc en natt då och då för att få sova ut. Eller hitta andra lösningar. Trots att jag numer sover kanske bara 7 timmar varje natt och att jag under de sju timmarna ammar i alla fall två, ofta tre, gånger, så är jag inte särskilt trött. Jag hittar återhämtning på annat sätt.

För ett barn att börja förskola är också en stor sak. Då kan lätt nattsömnen bli orolig. Jag hade nog provat ge vatten först (i en flaska). Det gjorde vi med mellandottern när vi tyckte att hon vaknade ofta, så hon fick välling en gång, och sen vatten resten av gångerna. Men ändå i flaska, eftersom vi trodde att hon hade behov av att suga. Och så hade jag legat nära nära också, om det är närheten som behövs.

Lite spridda tankar.