• BulanoJag

    Ensamma gravida se hit!

    Hej alla!
    Jag har sedan jag fick veta att jag skulle bli ensam om min graviditet letat med ljus och lykta efter kvinns i samma situation. Här på forumet finns det många modiga och tuffa, men varför är vi så osynliga?! Nu har jag retat upp mig lite på hur läget ser ut. Vi utgör knappt 2% tillsammans. Det är ingen stor summa av alla graviditeter som finns registrerade, men det är ändå inget unikt med att vara ensam och vänta barn i Sverige år 2010.  Däremot är det just ensamt och väldigt svårt att hitta information om. Och är man, som jag, en nyfiken researchande jäkel så vill man vet, läsa, höra om andra som gått eller går igenom samma sak som jag själv står inför. Jag tyckte det var otroligt frustrerande att inte kunna läsa om sådan som oss på nätet.

    Stundvis är jag fylld av ett jävlar anamma och då vill jag göra något bra, använda och dela med mig av mina erfarenheter under den här tiden. Jag har bland annat startat en blogg (http://bulanojag.blogspot.com  som ännu så länge mest funkar som en dagbok för min egen skull) men som jag hoppas ska kunna fungera som en mötesplats för oss alla. Jag har även ett projekt på gång tillsammans med ett förlag, som jag tyvärr inte kan avslöja något om ännu, men som jag så småning om skulle behöva era berättelser och erfarenheter till, så är det någon som skulle vara intresserad av att delge sin berättelse som ensam och gravid skulle det vara roligt om ni vill höra av er.

    Jag har stött på många bloggar som handlar om exempelvis barnlöshet och IVF-behandlingar osv., men väldigt få om att gå igenom en graviditet på egen hand. Är det någon av er som bloggar? Vet ni andra som bloggar?
    Jag tycker att vi förtjänar att synas, tycker inte ni? ; ) 

  • Svar på tråden Ensamma gravida se hit!
  • mammamaria1981
    annacec skrev 2010-09-30 22:49:21 följande:
    Vecka 15. Mår kanonbra fysiskt. Men jobbigt berätta för folk, drar mig för jag vet inte hur jag ska formulera mig och rädd för att de ska tycka synd om mig eller döma mig... Fånigt, men sant.
    Vad bra att du mår bra.
    jag förstår att det e jobbigt att berätta för folk, men du har väll berättat för dina närmaste väll?
  • annacec

    Ja. Det har jag absolut gjort. Och några av mina närmsta kompisar har berättat det vidare så det sprids. Är ju inget man kan hålla hemligt i längden. Men jag gillar verkligen inte när folk pratar om mig och jag tycker det är jobbigt att prata om graviditeten med de jag inte känner så väl. Det känns så personligt och jag har väl själv inte landat helt i det.

  • trixibelle

    Jag är 39 år och ensam gravid...

    Jag är glad och ser fram emot lilla tjejen som ska komma om ca 1 mån :)

    Pappan hör inte av sig alls och jag blev gravid tidigt i vår relation (Han kom i mig en gång fast vi bestämt att köra avbrutet tills jag fixat spiralen...) vilket gjorde att jag blev gravid och allt sket sig...
    Men jag tror att han kanske vill träffa barnet sen även om han inte svarar nu när jag ringer...

    Jag är i alla fall glad och stolt!!! Tycker pappan ska skämmas istället som vägrar prata om det.

    LYCKA TILL ALLA TJEJER!!!


    Bf 1/11-2010
  • mammamaria1981
    annacec skrev 2010-10-01 22:38:32 följande:
    Ja. Det har jag absolut gjort. Och några av mina närmsta kompisar har berättat det vidare så det sprids. Är ju inget man kan hålla hemligt i längden. Men jag gillar verkligen inte när folk pratar om mig och jag tycker det är jobbigt att prata om graviditeten med de jag inte känner så väl. Det känns så personligt och jag har väl själv inte landat helt i det.
    Förstår vad du menar. Jag berätta väldigt tidigt för de närmsta, jag hatar att "gå med hemligheter"
    Jag gillade inte att berätta för ngn heller för min fd var och är inte omtyckt alls av ngn jag känner,
    men hade jag inte berättat så skulle de ju se det senare och då skulle jag bara känna mig "dum" att jag inte berättat
  • mammamaria1981
    trixibelle skrev 2010-10-01 22:48:32 följande:
    Jag är 39 år och ensam gravid...

    Jag är glad och ser fram emot lilla tjejen som ska komma om ca 1 mån :)

    Pappan hör inte av sig alls och jag blev gravid tidigt i vår relation (Han kom i mig en gång fast vi bestämt att köra avbrutet tills jag fixat spiralen...) vilket gjorde att jag blev gravid och allt sket sig...
    Men jag tror att han kanske vill träffa barnet sen även om han inte svarar nu när jag ringer...

    Jag är i alla fall glad och stolt!!! Tycker pappan ska skämmas istället som vägrar prata om det.

    LYCKA TILL ALLA TJEJER!!!
    hej. Vad bra att du känner lycka för graviditeten, det gör jag med.
    Vad kul att du inte har mer än en månad kvar nu, jag får vänta enda tills januari =(
  • trixibelle
    mammamaria1981 skrev 2010-10-02 19:26:30 följande:
    hej. Vad bra att du känner lycka för graviditeten, det gör jag med.
    Vad kul att du inte har mer än en månad kvar nu, jag får vänta enda tills januari =(
    Ja jag vill att hon kommer nuuuuu :)

    Januari.....det är ett tag kvar men rätt var det e så e det dax ;)

    LYCKA TILL!!!!
    Bf 1/11-2010
  • BulanoJag

    Vad roligt att det fortfarande dyker upp nytt folk på min tråd. Såklart trist att det ofta beror på "dåliga" karlar, men glad att man kan få pepp av varandra här.
    Jag har fått min Ludwig nu. 29:e augusti kom han och han är mitt allt!! Det största som hänt. Den lille rödtottiga spinken. Att man kan känna så mycket för en liten människa är helt ofattbart.
    Pappan och jag har en bra relation och hälsar på varandra så ofta det går. Framförallt är han helt såld på lillongen och det känns som att det är det bästa just nu.
    Lycka till alla ni starka quinns!

  • sweepy

    Jag är ensam gravid nu blev så rosen rasande på mitt ex för att han tyckte allt var värst för han och att han säger att han bara vill glida genom livet och varför jag inte blir deprimerad...och det var precis när jag hade extrem grav illamående och de slutade med att jag var tvungen att springa på sjukhuset för jag började få svimnings känslor och kom inte upp ur sängen alls när jag väl kom och kom mig till sjukhuset kunde man tro att de var en full människa i korridoren så som jag vinglade fram Tungan ute... snacka om att de var super svårt att hålla det goda modet uppe med en karl på 27år som gnäller då och tror att mat och allting annat ska fixas i hans liv av andra.... 

    så jag fick nog..... sa att det viktigaste i livet just nu är att ha harmoni och du vill hela tiden dra ner mig....

    det viktigaste är faktiskt att ha en bra miljö för barnet och känner man sig tvingad att vara ihop med någon bara för ett barns skull så blir det bara värre.... det är inte fel att vara ensam förälder... det viktiga är att ha en relation som fungerar med barnets pappa om han tar ett beslut att vara närvarande....

    har mina funderingar på varför flertalet killar reagerar på alla dessa allehanda vis... får de sig en chock när de ska bli fäder??? oavsett om det är planerat eller inte.... 

     

  • BulanoJag

    På min blogg http://bulanojag.blogspot.com/ finns det länkar till fler som oss som bloggar. Jag är dåligt på att uppdatera just nu men har du en blogg så lägger jag gärna till dig bland mina länkar. Alltid skönt att få läsa om andra, visst?! 

  • Khiara

    Hej hej....


    30ár 2 barnsmamma och gravid i v34 och Nu Ensam gravid.
    Var tillsammans i 6ár..han var otrogen när jag va pá semester  i Sverige med flickorna Okt förra áret.

    Kom hem och fick reda pá att han vart otrogen..,slängde ut honom...men sen försökte vi fixa de...dá blev jag gravid....vi pratade om Abort...men kom "överens" om att behálla.. kunde inte fullfölja abort ändá,dá jag tidigare gjort abort när ja va yngre och har alltid ángrat de..för ca 10ár sen.
    Jag flyttar hem t sverige med flickorna i Maj 2010....och han kvar utomlands....vi höll ju sáklart kontakten dá vi har barn ihop....när han bestämmer sig för att komma hem till Sverige är det för att han ska flytta in hos oss och vi ska bli en familj igen.

    Väl här,är han raka motsatsen...han säger att vi inte kommer bli ihop..att behálla barnet va det värsta jag kunde göra,han frágar nte ens efter barnet i magen...sen flyttar han och bor ihop med en killkompis,nu har han gátt och hyrt sig en lght...han har inte träffat flickorna pá typ2v...dá han fick sparken pá jobb som min bror ordnat till honom och inte har pengar för att ta sig hit( Vi bor pá olika orter)Han háller ändá kontakten med tjejen han var otrogen med.....sá man kan ju undra hur mkt mer skit man ska behöva ta....att han kunde förändras sá snabbt...frán att säga att vi skulle försöka igen som ett par...sen att nä...du pá ditt háll och jag pá mitt.
    Självklart älskar jag honom fortfarande(Dum som jag är)...och det gör sá ont,att han inte ens kommer va med pá förlossningen...det gör sá ont att inte ha honom här...men vet innerst inne,att detta e nog det bästa...
    Men,kommer jag verkligen klara detta...ensam med 3barn blir sá ledsen bara jag tänker pá att behöva föda fram min lilla plutt i magen...helt ensam

Svar på tråden Ensamma gravida se hit!