• Ilsa

    Varför sätter hon sig på bordet?

    Min dotter, 3 år i aug, sätter och sedan lägger sig på bordet när vi äter frukost, mäter mig med blicken under lugg och tittar småleende på mig. Jag blir arg efter tredje gången. Så gör hon det igen. Då gick jag därifrån för jag kände att jag var på väg att överreagera. Kvar satt hon på bordet och blev jätteledsen till hennes pappa kom och tröstade henne. Kände mig inte direkt som en toppenmamma. 


    Men varför gör hon så, tror ni? Saknar hon uppmärksamhet? 
  • Svar på tråden Varför sätter hon sig på bordet?
  • Ilsa
    viseversa skrev 2010-04-21 12:28:43 följande:
    Hon testar dina gränser. Retar dig kort och gott. Inte det minsta konstigt. Hon vet att du inte gillar det och DÄRFÖR gör hon det. Kul och spännande!
    Mja, jag vet inte om jag köper det riktigt. Det är väl inte kul att jag blir arg heller? Testa gränser har för mig blivit ett samlingsord för tusen olika saker.
  • Ilsa
    viseversa skrev 2010-04-21 12:38:06 följande:
    Se ts jag är inte den enda som säger att hon testar dina gränser. Kanske ligger någon sanning i det då ellerhur???
    Men jag vet ju att det är en populär tes, och det var väl det första jag väntade mig att någon skulle säga. Och det är klart att det dyker upp även i mitt huvud - det sitter ju liksom i generna tillsammans med tusen andra "självklarheter" man genom livet fått med sig om barnuppfostran och hur barn funkar. Jag skulle dock vilja ha andra infallsvinklar och tankar. Också.
  • Ilsa
    viseversa skrev 2010-04-21 12:45:54 följande:
    Men beställ tid hos en barnpsykolog då!
    Men herregud, vad är ditt problem? Jag är inte bekymrad, inte orolig, inte desperat efter hjälp - jag bara UNDRADE över VARFÖR. Har du inget bättre att säga än otrevligheter så tycker jag det är bättre att du håller tyst.
  • Ilsa
    lia76 skrev 2010-04-21 12:33:04 följande:
    Min 3½ åring gör det med. Klättrar upp på bordet och så leker hon med lampan som hänger ovanför bordet (en som går att dra upp och ner). Den snurrar hon och gungar den. Det har jag sagt åt henne så många gånger att INTE göra då jag är orolig att den ska lossna och hon få den i huvudet. Detta har jag påpekat ett antal gånger, men hon gör om samma sak om och om och om igen. Nu när hon klättrar upp på bordet så brukar jag försöka kontrollera mej (har blivit så arg innan för hon aldrig lyssnar). Nu fungerar dte bättre när jag pratar med mild ton. Lyssnar hon inte så lyfter jag bara ner henne helt enkelt. Klättrar hon upp igen så får hon gå ut från köket och inte äta något. Så hemma hos oss är det inte jag som går ut från rummet, utan det får hon göra. Har en 1½ åring som mer än gärna tar efter hur storasyster gör, och det är ju inte bra när det gäller sådana här saker. Hon gungade lampan en gång så storasyster fick den i huvudet, men har inte lärt sej något av det ändå. De ska även klättra upp på soffbordet och hoppa. Gärna från soffbordet och till soffan, det tycker de är jätte kul! Kanske inte så mycket att bli arg över, men tyvärr blir jag det eftersom de sällan lyssnar :(
    För mig funkar det nog bäst om jag lämnar rummet, eftersom det skulle kännas som straff och utfrysning om jag tvingade henne att lämna rummet utan mat. Förstår dock om det är lättare för dig att göra tvärtom med en lillasyster på plats också.
  • Ilsa
    Stårschan skrev 2010-04-21 12:52:54 följande:
    Hon trivs på bordet och tycker att det är kul när du blir arg? Klättrar hon upp på bordet när hon tror att ingen ser henne också, eller är det bara när du är närvarande?
    Nej, det är ju bara när jag är med. Det händer inte så jätteofta och jag brukar mest ignorera det, men ibland går det liksom övertsyr med mjölk som rinner ut över bordet och min rofyllda morgonrutin blir totalspolerad
  • Ilsa
    saxon skrev 2010-04-21 12:55:55 följande:
    Fast vad tror du själv att det är då? Om du inte tror att detta var ett test för att se om/när du säger ifrån? Jag tycker att det var ett ganska solklart fall av det.
    Ja, det tycker jag med. Speciellt i samband med den där spjuveraktika blicken. Ofta när hon gör så här har jag själv svårt att hålla mig för skratt för hon är så uppenbart provocerande. 
    Men oftast händer det i samband med att jag är på dåligt humör, vill vara för mig själv etc - när det är som mest olämpligt helt enkelt
  • Ilsa
    BlommyNess12 skrev 2010-04-21 12:58:10 följande:
    Det är spännande att se OM du kommer bli arg, hon försöker se SAMBAND och mäta HUR långt hon kan gå innan du blir arg så att hon lär sig vad som gäller.
    Fast om jag nu redan har blivit arg en gång - typ en sekund tidigare - så vet hon ju det. Men ändå gör hon det igen.
  • Ilsa
    saxon skrev 2010-04-21 12:59:35 följande:
    Du behöver ju inte straffa henne, men säg ifrån och var tydlig med vad som är okej och inte okej. Att du lämnar rummet, vad ger det egentligen för resultat?
    Nej, men det ger inget alls- hon blir ju bara ledsen. Det gjorde jag inte i något uppfostringssyfte utan bara för att hindra ett utbrott.
    Å andra sidan skulle man kunna hävda att jag inte vill vara med längre, utan går därifrån. Det sänder ju signal om att det inte är ok. Men så långt tänkte jag inte. Jag ville bara undvika att skrika åt henne.
  • Ilsa
    Stårschan skrev 2010-04-21 13:00:13 följande:
    Då är det kanske läge för svarta ögon och ett "Nu går du ner från bordet omedelbart. Jag är inte på humör, och du vill INTE att jag blir arg..."
    Oh ja, det fick hon. Det är min specialare nu för tiden. Jag ser på henne under min egen lugg, låter blicken mörkna och sen säger jag att hon ska gå ner från bordet "med en gång" - hjälper ibland men oftast inte  
Svar på tråden Varför sätter hon sig på bordet?