Är en nära relation med föräldrar dåligt?
Jag har en mycket nära relation till båda mina föräldrar. Trots att jag är vuxen och bott hemifrån i många år talar min mamma och jag i telefon i princip dagligen. Vi försöker äta middag ihop i alla fall varannan vecka hela familjen, min sambo inkluderad och firar många högtider tillsammans. Det händer till och med att min sambo ibland själv åker till mina föräldrar (och min yngre hemmaboende bror) om jag inte är hemma eller "kastar ut" honom för en tjejmiddag.
Nu funderar vi på en kortare week-endresa tillsammans hela familjen. Mamma och jag talar också löst om en resa tillsammans, bara hon och jag.
Det här ser många människor mycket märkligt på. Jag har flera gånger fått höra att jag inte klippt navelsträngen än eller att jag inte är riktigt vuxen än. Vuxna människor menar på att de minsann aldrig skulle vilja ha sina vuxna barn så osjälvständiga och flera har menat på att min sambos relation till sina föräldrar, ingen alls till sin mamma och mycket sporadisk med sin far, är mer normalt i vår ålder.
Och jag kan inte låta bli att undra varför det är så fult och dåligt att ha en nära och kärleksfull kontakt med sina föräldrar? Vad i en familjeresa innebär att jag inte klippt navelsträngen än? Förklara gärna för mig för jag förstår verkligen inte människors resonemang kring detta!