Plus igen efter mf/ma

No way - jag är lika dan. Gråter i stort sett dagligen över lite vad som helst senaste veckan. Skulle gissat att det var hormonellt om inte min man varit lika dan . Nu gissar jag att det är psykologiskt.

Det här verkar vara en väldigt trevlig tråd. Jag har läst o gillat eran "ursprungstråd" också, även om jag inte gett mig in i samtalet. Hade ett MA i mars (min första graviditet, efter nästan två års försök). Nu testade jag positivt igen härom dagen! 4+2 idag.

Måste fråga - är det fler som har/haft svårt att relatera till den nya graviditeten? Efter den första chocken känner jag mig nästan lite avdomnad nu. Det känns inte riktigt verkligt. Förra gången kändes det så fantastiskt, men nu är det rätt halvhjärtat om sanningen ska fram. Det känns trist - jag vill ju vara öppen för det fantastiska i att faktiskt vara gravid igen. Antar att jag håller tillbaka efter den tråkiga erfarenheten förra gången... det är väl begripligt, men man vill ju inte leva sitt liv i väntrummet till nästa katastrof, liksom.

September 2010
MB73 24 september (1a försöket efter MA)
Mabaja, 30 september (3e försöket efter MA)

November 2010
Nataliesliv 20 nov (1a försöket efter MF)

December 2010
Majmamman08, 11 december (1:a försök efter MF)
2 barns mamma84, 14 december (1:a försöket efter ett MA 3:e barnet nu)
Lallan 23 december (ma v11, mf v 14)
Pyret12 24 december
Maria A 78 24 december
Bjornis 25 december (2 mf och 1 ma. 4:e försöket efter ma)
Ebebis08 27 december (mf 23/3 gravid igen 30/3)
No way 28 december
Anna TheSunshine 29 december (2: försöket efter MF)
nyttförsök2010 29 december (1:a försöket efter MF)
gemigsinnesro 29 december (4 försöket efter mf)
cat79: 30 dec (avbryt.grav v 22 nov-09, MA jan-10)
maria204 BF 31 december (2:a försöket sedan MA feb-10)

Januari 2011
Kajsalisa 2 januari (2:a försöket efter MA)
PåvägMotSyskon 5-6 Januari.
Rontgensyrran 6 januari (3:e försöket efter MA)
Mami82 6 januari (2:a försöket efter MA jan-10)
toksnippa 9 januari (2:e försöket efter MF)
Bev 10 januari (3 mf sen okt 2009)
Daniela01, 14 Januari (2mf och 1ma, 6:e försöket efter senaste MA)
GravidElla, 15 Januari ( 1:a försöket efter MA/MF okt. 09 )
misslouie 17 januari (5:e fösöket sen MF okt-09)
fröken SJ 17 januari (2:a seriösa försökte efter Mf Jan-10)
Sommaren2005 24 januari (1 försöket efter mf april -10, 14:e försöket totalt)

Februari 2011
Odd 7 februari (första försöket efter 4 mf på raken)                                                               inga76 11 februari (1:a försöket efter MA mars -10)

 

Oj, vilket skumt indrag mitt namn fick i BF-listan... nu är jag inlagd i alla fall. Tack för välkomnande och alla svar! Det är skönt att veta att man inte är ensam om att känna som man gör, även om det är trist att fler ska behöva gå runt på det här sättet.

Odd - jag håller alla tummar och tår att din lilla ärta vill stanna kvar!! Det är ju många som blöder men där det går vägen ändå.

Jag vet inte om de alltid kan se om det är MF på gång, men vid mitt MA kunde man se när hinnsäcken var på gång att lossna. Då var jag i vecka 10+, men det borde man väl kunna se även tidigare? Eller är den för liten för det?

Grattis till lyckat vul, Cat! Det måste vara fantastiskt att få se den lilla räkan :). Jag har vul 29/6. Det kommer säkert att vara supernervöst, för förra gången fick vi det trista beskedet att vår ärta inte vuxit som den skulle på första vul. Fast när jag tänker på det nu känns det faktiskt inte sådär gastkramande nervöst - mer som att ifall det skulle se bra ut så blir det en glad överraskning. Men jag gissar att när det närmar sig så blir det annat ljud i skällan här.

Odd - har tänkt på dig idag och skickat hålla tummarna-tankar. Hur har det gått?

Kajsalisa, Bjornis och Sommaren - vilken spännande torsdag vi har att se fram emot här i tråden! Jag förstår om det är nervöst!! Håller tummarna för er allihop!!

Sommaren - vad trist att du blöder, förstår att du blir uppriven av det! Men du har inte ont eller så? Jag tror på ren och skär tortyr och inget värre. Kram!

Odd - vad skönt att det lugnat sig! Vad var det du skrev för några sidor sedan... "jävligt gravid tills motsatsen bevisats", var det inte så? Fortsätter att hålla tummarna för dig också!

Sommaren - luttrad är verkligen ordet. Jag kommer säkert att bli jättenervös när det närmar sig vul (29/6) men just nu känns det som sagt mest som att det skulle bli en glad överraskning om det var något levande där inne. Alltså, jag föreställer mig att jag skulle reagera på ungefär samma sätt som inför ett gravtest - nervöst, men inte så mycket mer än så. Förra gången var det gravtestet som visade att jag var gravid - den här gången blir det vul, om du fattar vad jag menar. Och sedan kan det ju ändå gå hur som helst. Förra gången var jag hysterisk, men nu har jag redan tagit ut besvikelsen i förskott. Fy fasiken vilken trist attityd.

Men som sagt, när det närmar sig blir det nog annat ljud i skällan . Min man är väldigt nervös redan. Han var så himla lugn förra gången och trodde allt skulle gå bra, nu är han helnipprig istället. Hur förhåller sig era män till graviditeten?

Tar och svarar på min egen fråga . Min man var som sagt lugn förra gången. Han trodde verkligen att det skulle gå bra. Själv var jag rätt nervös även om jag hade gott hopp jag med. Vad gällde möjligheten till ett negativt besked när vi skulle in på första vul i vecka 7+ hade han bara tänkt på hur jag skulle ta det i så fall. När det visade sig att den var för liten och kanske inte levde blev han jätteledsen. Vi bara grät båda två.

Den här gången känner jag mig visserligen rätt avstängd, som sagt, men faktiskt starkare också. Det som var en bottenlös mardröm förra gången, tanken att förlora "barnet", är nu något som jag vet är fullständigt vedervärdigt men också något jag vet att jag överlever. Min man däremot är verkligen mycket mer orolig nu! Vi byter roller, liksom.

maria204 - håller tummarna för dig i morgon!

mabaja - vilka vackra bröllopsbilder! och vilken fin klänning! Ser ut som att ni hade tur med vädret också.

Näe, fy f-n!! Vilket elände, maria! Jag beklagar verkligen. Det är så sjukt jobbigt. Hoppas att ni kan hitta tid att ta hand om varandra mitt i allt som händer. KRAM!!!