telgebo skrev 2011-03-22 10:02:05 följande:
Jo, jag ska också börja med arbetslivsinriktad rehab. Jag har ju varit student innan, sedan fött barn på löpande band och varit mammaledig i typ 1 år med varje barn (har 3 barn) så jag har ju ingen direkt arbetslivserfarenhet. men nu ska jag ut på arbetsmarknaden, något jag varit taggad för och velat. jag mår ju bra psykiskt så, efter att jag och mitt ex (barnens pappa) gick skilda vägar mådde jag dåligt men sucidbenägen har jag inte varit på många många år (hade en period då jag skar mig och tog massa mediciner i rop på hjälp mer)
Jag väntar på att komma fram på arbetsenheten för ett möte om vad jag är intresserad av att jobba med. jag har sagt kök på dagis eller i butik typ ICA eller så. Vill börja lugnt och inte ha nåt jobb som kräver 100% hjärna.
Innan dess händer inget utan det är samtal och planering, men nu börjar ju försörjningsenheten ifrågasätta om jag inte ska söka sjukersättning typ förtidspesnsion och det mötet ska jag på nu på fredag och jag kan ju inte gå med på det och sedan bara hoppsan då jag kan inte ta emot dom pengarna för då ska man vara sjuk på heltid och det är jag inte och dessutom ska jag få barn i höst och kan man ta hand om barn så är man ju inte sjuk så jag vet inte vad jag ska göra. Varför ska ALLA sånahär livsomställande händelser ske JUST NU för?
Det är jättesvårt men om vi tar rehab, blir stödkontakten sur/läser min journal så ska jag bara säga att jag tyckte det var för tidigt och det är min kropp och jag bestämmer själv när jag vill berätta och jag tyckte inte det var lägligt just då före v.12.
Vet inte om sjukgymnasten menar allvar med sina "hotelser" jag menar hon har inte dokumenterat besöket då jag berättade det den 8 mars än utan ska göra det först nu på fredag, och kan hon väntat så länge så kan hon väl fan vänta i 2-3 veckor till. För övrigt tänker jag avboka mitt besök hos henne nu på fredag och säga att jag har inget behöv av en sjukgymnast som jag inte har nåt förtroende för, det finns andra sjukgymnaster här i kommunen som dessutom inte är lika flummiga och som sysslar med somatsik sjukgymnastik sim jag har behov av och ingen psykosomattisk sjukgymnastik där de påstår att min värk har med mitt psyke att göra...ähhh min artros har då fan inte med mitt psyke att göra kan jag lugnt säga.
Dit stödkontakt tycker jag borde ha förståelse... "Man" vill ju inte berätta hur tidigt som helst, iaf inte för "myndigheter" och liknande.. Jag skulle aldrig berätta för ams eller fk just i detta läget.. inte deras ensak.. Men sen min läkare är den bästa och hon tyckte det skulle förgylla min vardag om jag blev gravid. Eftersom hon vet hur mycket jag och min sambo längtar efter ett barn!!
Jag skulle avbokat mötet också till sjukgymnasten, skulla aldrig träffa någon jag inte har hundra procent förtroendet för.. därför jag åker 7 mil enkel resa till min läkare, för hon är bäst!
Har du också artros? Jag har spondylos artros, plus diskbråck och diskutbuktning o sånt skoj ;O) Men jag ska inte ha fysiskt tungt arbete.. även om barn innebär tungt arbete.. ;O) Tror du att du kommer klara 100%. Jag tror inte jag klarar det.. Jag är nästan helt säker på att jag inte kommer klara det, tyvärr... Men klarar jag halvtid är jag mer än nöjd!! Hm, man kan undra i vilken kommun du bor i för det låter vrickat...
Men man får arbetsrehabilitera under graviditet?
