Plus igen efter mf/ma
Mabaja: Även jag är uppvuxen i ett hem med en alkoholist, min mammas sambo som hon bodde med när jag var mellan 10 och 18 år drack dagligen de sista 3-4 åren. Han var en högt uppsatt snubbe inom skogsindustrin i norrland och ingen trodde att Han kunde ha problem. Han gömde whiskeyn i portföljen och vi hittade tomflaskor överallt. Just whiskey har jag oerhörda problem med än idag. Min man frågar alltid om han får ta whiskey om nån frågar om han vill ha. En dag fick jag iaf nog, gick till en av hyresvärdarna i stan, plockade hem papper på några bra lediga lägenheter, la dem framför mamma och sa "nu måste vi flytta". Hon sa "ja, det gör vi" och inom ett par månader hade vi flyttat ut.Även min pappa hade alkoholproblem men honom träffade jag inte efter 11-års ålder och sen dog han när jag var 15. Vet inte vad min mamma gjorde för att locka till sig dessa människor? Hon är sjukt vettig och reder sig själv och har nu träffat en underbar man. Äntligen.
Jag vet inte vad jag vill säga med detta men jag förstår din reaktion idag. Helt klart.
Ni är också lite yngre än vad jag och min man är va? Alla våra vänner har barn och familj sen 2-3 år tillbaka så vi har inte ens vänner att festa med längre (iaf inte enskilt om det inte är typ möhippa/svensexa) vilket gör att den här situationen inte ens kan uppstå hos oss längre.
Men klart är att i början när vi var ihop så kommer jag ihåg ett tillfälle när vi diskuterat pengar (total avsaknad av detta) och jag gick ut och han gick ut. Jag och mina vänner skulle gått in på ett ställe men jag kände att jag har inte råd så vi gick och satte oss på en bar istället. Sen mötte vi upp maken med hans vänner och han hade bränt 300:- fram tills dess och då började jag storgråta. Tyckte det var så själviskt. Jag hade gjort av med typ 40:- och han 300
Vi skulle väl iofs ha gjort upp om en summa vi fick göra av med innan men jag trodde ju han skulle tänka som jag. Haha. Dumma jag, killar tänker ju aldrig "rätt"! 
Jaja. Suck. Skickar dig massa kramar iaf!
