Plus igen efter mf/ma

Hej tjejer... här är det blödning igen Jag blir tokig på de här småblödningarna. Var på toa imorse och då var det där igen, mer än tidigare i graviditeten (två dagar har jag haft det tidigare, v 5 och 6). Jag blir ett nervvrak. Precis när jag slappnat av lite, som jag gjorde i helgen, är det där igen. Känner mig dock fortfarande gravid och har ont i brösten som vanligt. Och blödningen har avtagit, nästan inget kvar alls nu. Hoppas att det "bara" är ren och skär tortyr som tidigare.

Odd: Jag fortsätter att hålla mina tummar för dig och att allt ska vara lugnt nu. Välkommen åter!

Kajsalisa: Torsdag it is! Då ska jag också på vul (7+2). Det blir så nervöst att jag inte vet hur jag kommer att kunna ta mig dit ens...

Och Bjornis: På torsdag är det dags för dig med! Lycka till!

Tack för uppmuntrande ord och kram! Det var goda hälsningar till oss alla! Jag håller med Odd - är också djävligt gravid tills motsatsen bevisats. Jag har ingen mensvärk - bara ont i brösten (vilket jag älskar nu för tiden ) och "känner mig gravid" (vad det nu innebär). Samtidigt så är jag mer luttrad nu än den månaden jag fick mf och var helt oförberedd. Nu är jag mer krass. Det värsta är den långa slitsamma längtan, blev gravid nu först på 14:e försöket. Dessförinnan nada. Men, som sagt Odd... djävligt gravid är jag nu...

Åh, vilka egoinlägg jag skriver här då, snacka om att gå upp i allt det här. Men jag är så glad för den här tråden och går ofta in och läser och följer er alla och det blir som en vila mitt i berg- och dalbanan.

Snart är det torsdag - tja na na na na....

TACK för allt du skriver! ÅÅÅH, vad jag känner igen mig i det du skrivit. Jättemycket. Jag var lite nervös men mest "jaha då får vi se hur det här går" när jag testade positivt nu medan min man blev överlycklig igen. Och jag ser också torsdagens vul som ett andra test. Men vi får väl se hur det är när vi väl är där... min stackars man försöker hänga med i svängarna. Han är också jättenervös, inte minst när jag ringer honom så fort det kommer blod på pappret... Stackare. Så jag har nog smittat av mig med min pessimism nu... Men det är inte så konstigt egentligen, eller hur? Vi vill ju det här jättemycket och önskar bara att allt ska gå bra. Visst kan man tycka att det är en trist attityd men samtidigt: det är som det är och vi kan inte känna annorlunda än vi gör. Hur långt är du nu i graviditeten? Min krasshet lugnade sig lite en bit in i v. 6+ men sen har förstås blödningarna mellan varven gjort mig helt bitter och förberedd på en repris av föregående mf... KRAM och tack igen för det du skrev.GulleKajsalisa! Tack för att jag fick ta plats. Jag behövde det verkligen som bäst nu. Stor kram tillbaks!

Kram på dig också. Det är du och jag (och alla andra som vill hänga på ) mot blödningarna!! Heja!Tack, jag behövde höra detta. Jag känner att det MÅSTE gå bra denna gång, det finns inget alternativ! Vad gulligt med alla omtänksamma kommentarer. Kram på dig!

Tack till dig också

Ja, hur fasen känner man livmodern ovanför blygdbenet? Din tok. Och du, det är bara naturligt att du känner efter extra mycket och oroar dig nu, det är rädslan som sätter spinn och den finns där utifrån vad som hänt tidigare - inte utifrån hur du har det nu. Jag är säker på att du får se en ny härlig pose av din lill* på torsdag. Ska tänka på oss alla i tråden då.

Kram

Hej alla! Var inte inne här igår så jag hade massor att uppdatera mig om...

Maria204: Jag är så ledsen för dig. Du har haft så mycket berg- och dalbana och så mycket besvikelser som blivit hopp som blivit förtvivlan. Det är så orättvist!! Hoppas du och din man kan ta hand om varandra i detta svåra. Det är olidligt att behöva rycka upp sig och ta tag i allt igen. Tusen kramar

Majabaja: Var bara tvungen att skriva det - vilken fin berättelse du skrev om er längtan efter barn och din mammas sjukdom och sen bröllopet på bebisens datum. Tack för att du delar med dig, det var så gripande att läsa.

Kajsalisa: Vad underbart att höra! Grattis till en fin (och lugnande?) stund. Måste ha varit alldeles fantastiskt. Det blir världens bästa nyårsafton för er

Rontgensyrran: Förstår vad du menar med oron som växer sig starkare när man är här inne och läser. Men det är klart att molvärk är till och från! Det kan komma sent i graviditeten också, det rycker och drar i magen som ju växer fram till bebisen kommer ut.

Bjornis: Då är det du och jag kvar idag? Jag håller mina tummar så att de blir BLÅÅÅ. Just nu har jag lite magknip när jag tänker på att sätta foten inne hos gyn men hur det än är kan jag ju inte göra någonting alls nu. Ser fram emot att läsa efter lunch. Själv ska jag inte iväg förrän senare i em så jag avlägger rapport först ikväll.

KRAM till er alla!

Åh, kuuuul Bjornis! Alldeles fantastiskt och underbart! Jag hade en bra magkänsla för dig Nu ska ni kunna njuta och minnas den fina bilden.

Nu beger jag mig ifrån arbetet till mitt vul... har ont i magen och fjärilar i hela kroppen... håll tummar alla ni som kan!!

Taadaaaaaa!!!

Tusen tack för era gulliga tankar medan jag har varit borta. Här är det goda nyheter. Det var olidligt innan vi fick se ett osedvanligt ( ) vackert litet, litet hjärta ticka. Både maken och jag grät förtjusta. Det var så fint. Jag fick ett litet foto med hem Blev flyttad från 7+2 till 6+4 (vilket jag iofs hade på känn eftersom symptomen kom igång så sent) men det känns bara fint. 30e januari, hör på det. Rena poesin  Hur gör ni, går ni på vul-datum eller sista mens?

Men det känns lite kluvet när jag läser ifrån happiness samtidigt... Åh, varför kan vi inte alla få dela denna lycka, varför kan den inte få landa hos oss allihop? Livet är inte rättvist och jag önskar det fanns ord som kunde smeka och lindra. Men jag vet, det finns inte. Skickar tusen tankar och kramar till dig. Vet du, jag tror också att under kan ske.

Nu ska jag lägga mig på kudden och vila ut.
KRAMAR!!

God morgon till alla!

Hoppas allt är fint med er idag. Tänkte bara höra med er som gjort vul: Vilket datum räknar ni? Första mensdagen eller efter första vul? Det var så många dagars skillnad för mig så jag vill bara veta hur alla gör...

Kram på er och önskan om en fin dag!

Åh, jag känner så mycket igen mig i det du skriver (nu igen). Det är så hemskt när oron kommer. Den liksom tar tag i en och drar iväg så att man tappar all förankring i verkligheten. Jag är också lätt illamående, ganska trött och har lite ömmande bröst och ena sekunden är jag säker på att det ska komma blod på pappret och att alla symptom ska avstanna och andra sekunden är kan jag nästan le åt min ångest. Det är så hemskt jobbigt. Samtidigt har det blivit lite, lite lättare för mig sedan vul:et. Inte för att jag definitivt tror att det ska gå bra och att jag ska undvika alla farhågor utan mer för att jag kan vara här och nu, känna att jag ändå inte kan göra något åt det. "Just NU är jag gravid" kan jag känna "och om jag får ma eller mf imorgon kan jag inte förändra något idag". Men det är en känsla som kommer till en, den går liksom inte att framkalla. Jag önskar så att du också ska kunna landa och vila i den. Vilken vecka är du i?

Och du, med tanke på symptom... när jag väntade min pojke för snart sex år sedan så hade jag inga symptom alls! Inte det minsta ont i brösten, illamående, trött eller något. Men jag var ju jättegravid hela tiden

Kram på dig!

Håller självklart tummarna! Och håller med Bjornis om att det här kommer att gå bra. Det har alla vi i den här tråden enhälligt BESLUTAT. Lyckokram

Hur har det gått idag? Vad spännande, det är en stor dag. Jag bokade min inskrivning till om en vecka. Längtar.

Hej alla igen! Har inte varit här på superlänge - måste bara skriva och kommentera till dig först, Inga76! Som vanligt känner jag igen mig i dina inlägg Först när jag fick veta att jag var gravid (v 4+2) kunde jag känna mig trött och hade jätteömma bröst. I mitten av v 6 (där du är nu) avstannade allt, jag klämde på de stackars brösten men kände ingenting (och om du söker här någonstans bland inläggen kan du säkert se att Bjornis m.fl lugnade mina oroliga inlägg då jag tyckte symptomen försvunnit ). SEN... i v. 7-8 kom de ömma brösten tillbaka med besked och en vecka senare kom illamåendet, märkliga aptiten och avsmaken för det ena och det andra. Så håll ut! För mig kändes det som om symptomen tog en paus där i v 6 för att sedan skjutsas igång igen. Så kan det vara för dig också Kram

Måste också skriva till er om senaste pärsen jag varit med om... :-P

Var på inskrivning i måndags och då övertalade min bm mig att göra ett cellprov eftersom det var dags. TROTS att jag inte ville och försökte slinka undan, mycket p.g.a. de tidiga blödningarna jag har haft och nu när de avstannat vill jag liksom inte röra till det därnere, om ni förstår vad jag menar...

När jag låg där i stolen (...) sa hon plötsligt att hon såg något därinne som hon "inte visste vad det var". Och när hon rörde började det blöda. Både min man och jag ställde panikartade följdfrågor men hon kunde inte svara mer än att hon ville att en gyndr skulle undersöka mig. Så inget cellprov blev det. Och hon kunde inte svara på varifrån blödningen (som då nyss startat igen) kom. Vi lämnade bm strax innan 18 på kvällen så vi fick hålla ut en hel dag till gynbesöket morgonen därpå. Innan vi var där och innan min kära gyn enkelt sa att det såg ut att vara en polyp som var helt ofarlig och som han kunde knipa loss så trodde jag att jag skulle förgås av ångest. Benen darrade, gråten var i halsen och pulsen slog. Men det var bara så. Han tog bort polypen, vi fick ett nytt vul som såg jättefint ut och fick också en trolig orsak till att jag hållit på att blöda sådär tidigt i graviditeten. Så nu är allt lugnt igen. V. 9+0 idag.

NinnaNinni: Grattis till att du äntligen är gravid! Vilken vecka är du i? Nu måste det vara din tur. Läste någonstans att först efter tre upprepade ma/mf kan man få konstaterat att man har "upprepade missfall" och kan utredas för det. Men det är 0,5-1 % av alla kvinnor som får detta konstaterat. Så med andra ord är det 99,5 % sannolikt att det ska gå bra för dig den här gången Håller tummar. Kram!