Plus igen efter mf/ma

Pucko-tant....

Hej!

FÅr man vara med här?

Jag är gravid med tredje barnet, har två pojkar men hade innan de kom 3 missfall varav två ma. Hann skriva in oss på infertilitetsklinik när jag blev gravid för fjärde gången och det gick vägen.

Är nu sjukligt orolig över denna graviditet, är bara i v. 4+5 och denna väntan till 13+0 är olidlig..... Är helt inställd på ett missfall och kan inte alls glädjas över graviditeten. Är redan nervös så att jag mår illa över VUL om 3 veckor....

Hur tar ni er igenom de första månaderna? 

Oj, ja. Det är mycket oro. Tyvärr är det bara att försöka aktivera sig och ta en dag i taget. Sjukt lamt tips men så är det tyvärr. Tiden går inte att stressa. Men att hänga här och prata hjälper =)

Välkommen Tinkalilla! Grattis till plusset!

Jag har också fått tre missfall och liksom tappat tron på att det ska gå bra. (men nu är jag i vecka 36 så uppenbarligen kan det gå bra). Det som hjälpte mig i början var att försöka få ett snabbt slut på katastroftankarna. T ex om man var nervös för blod på pappret när man gick på toa så tänkte jag STOPP och försökte frammana en positiv bild och känsla i kroppen. (t ex krama på bebisen). Om jag fick ångestattacker så gick jag undan och försökte fokusera på att ändra känslan i kroppen istället för att "tala tankarna till rätta". Visualisera fina stunder helt enkelt. Funkade bra på mig.

Men visst är det oroligt och nervöst och det jobbiga för mig (och många andra) var ju att det inte gick över efter vecka 13, det bara sänktes lite. Från vecka 20 började jag oroa mig för förtidig födsel istället och nu från vecka 30 är jag orolig över att barnet ska sluta sparka...  Men jag försöker dämpa oron. För varje dag som går så kommer man ju närmre förlossningen. (även fast många dagar känns evighetslåååånga!)

Håller tummarna för dig och att ni får se ett fint hjärta slå på VUL.  

Tinkalilla: Välkommen och jag känner så väl igen mig! Jag hade 2 barn innan jag fick MA förra sommaren. Nu har jag fått en liten Herman som är 7 veckor så det kan ju gå bra. Jag oroade mig mer eller mindre  hela graviditeten och jag försökte ha nåt att göra så jag inte funderade. Inte förrän han var ute slutade jag oroa mig.... Men man kan inte låta oron ta överhela ens tillvaro och jag var mest nervös fram till RUL. Lycka till!

Tinkalilla: Välkommen

Jag var också sjukt nervös denna gången efter ett MA 9 mån tidigare.

Nu mådde jag så dåligt av illamående och trötthet ibörjan så jag sov mig mest igenom de första veckorna och jag tänkte då att såhär skulle jag inte må om jag inte vore gravid.

Jag sprang mycket till MVC och fick lyssna på hjärtat men jag hann ändå köpa mig ett angelsound.

Sedan när jag väl kom till v.13+0 kom oron fram till RUL och efter det så har jag faktiskt kunnat tänka mig att det här kommer gå bra. Nu har jag 1 månad kvar till BF.

Håller tummarna att det går vägen denna gång och ett fint tickande hjärta på VUL. När ska du dit?