Vi som hade Bf januari/februari 2010
maammas skrev 2010-05-13 22:19:10 följande:
Hej allesammans! Hur mår ni? Jag kikar bara in en snabbis och läser lite mellan raderna de ni har skrivit, jag känner mig stressad, jag måste hoppa i säng NU så jag får sova någonting, jag har lite sömnbrist känner jag!Jag flyttade i lördags och det är så himla mycket att göra, försöka få någon ordning här hemma samtidigt som jag skolar in min son på dagis och så får vi inte glömma ta hand om Saga och Selma, jag lovar att jag har fullt upp!De ni skriver om att inte räcka till, jag känner igen mig i vart enda ord ni skriver! Jag känner mig otillräcklig till S och S men det absolut värsta tycker jag är att min son som är 4½ år får nästan ingen tid alls med mig. Det är så himla hemskt alltså men jag och Elias vi bråkar nästan hela tiden, jag tycker att jag bara tjatar och gnäller på honom men det är inte alls meningen. Elias har blivit väldigt trotsig den sista tiden och gör ingenting som jag säger eller gör allting som han INTE FÅR men tyvärr så tror jag det beror på brist på uppmärksamhet. Jag känner mig som en helt värdelös mamma! Urs jag ser verkligen hur E har förendrats den sista tiden och då inte "till det bättre", han har altid varit så snäll och go mot S och S men nu har han börjat bli så våldsam mot dem. Det blir hela tiden att jag får säga åt honom att "var försiktig, akta, gör inte så", det är inte alls en mysig stund mellan dom längre och ofta tycker jag att han gör sånt som han inte får bara för att trotsa! Jag vet inte vad jag ska göra jag tycker så otroligt synd om Elias och allting som jag försöker göra blir bara fel! Det känns som att jag bara är arg på honom hela tiden!Ni som har storasyskon till era twins hur går det för er och syskonen hemma? Jag tar gärna emot råd om hur jag ska göra för så här kan vi inte ha det hemma längre!Så dom första veckorna efter hemkomsten var rätt jobbiga, vi försökte verkligen ge Felicia mycket tid. Visserligen blev det pappa som fick ge den till henne men hon verkade rätt nöjd. Dom åkte vi till simhallen, Lek &buslandet och sånt. Sen så har/hade vi haft mycket hjälp av mor- och farföräldrar. Där har hon fått full uppmärksamhet och haft så roligt och jag har fått avlastning här hemma. Så efter cirka 4 veckor tyckte jag att det började lugna ser sig med trotsen och testningen, det kändes precis som att hon började landa in den nya familjesituationen.
Sen har vi gjort som så att när jag åkt och handlat så har jag tagit med Felicia så att hon och jag har fått egentid. vi brukar passa på att kika in på H&M och lite sånt så handligen tar extra lång tid och vi får tid tillsammans
Sen har jag och hon åkt iväg till "hennes bästisar" i några timmar så att hon ska få leka. Hon har verkat väldigt nöjd och även jag har fått en liten paus.
Men det som jag känner har hjälpt mest är nog att hon har fått vara hos mor- och farföräldar. Hon älskar att vara hos dom
SKickar över lite styrkekramar!