Nån som pluggat både tyska och spanska?

Jag har läst både tyska, franska och spanska på gymnasienivå. Det finns inte mycket likheter mellan tyska och spanska. Den spanska gramatiken upplever jag som ganska enkel att lära sig. Även uttalsreglerna är lätta att förstå.

Jag skulle vilja summera det som att tyskan har den fördelen att det ligger närmre svenskan men spanskan är ett mer lättillgängligt språk som man snabbt kan lära sig grunderna i. Som med alla språk så blir det givetvis lite komplicerat på högre nivå.

Låter ju positivt! :)

Jag håller med om att spanskan kan vara mer lättillgänglig på en grundläggande nivå.

Från tyskan har du glädje av vanan att böja verb efter pronomen, till och med böjningar efter samma pronomina som i tyskan, och adjektiv efter genus.

Konjunktiven är fullt levande i spanskan, mer så än i tyskan om jag vad minns från den stämmer.

Jag har både pluggat tyska och spanska, men också latin och franska och tycker att spanskan ligger närmare franskan/latinet än vad det gör tyskan. (samtliga språk på gymansienivå, tyskan även på högstadiet och på komvux (konversationskurs), spanskan pluggade jag på komvux).

Spanskan är väl inte så svårt rent grammatiskt, stavningen och uttal är inte lika svår som franskans och i viss mån engelskans (och därmed inte så svårt att lära sig glosor), ungefär som tyskan om man ska jämföra (om man har svenska som huvudspråk).

Det jag minns som mest irriterande var skilnaden mellan spansk spanska och sydamerikansk spanska. I sydamerika används t.ex. adjektiv ofta som adverb.. Detta var lite förvirrande.

Särskilt i början är det ju förvirrande med olika sätt att uttrycka sig. Men jag tycker inte skillnaden är så farlig faktiskt och ofta ligger den på uttalsplanet där det mest handlar om vana att lyssna. Jämför med engelskan som ju också skiljer sig en hel del mellan olika talare; ju bättre grund man har desto bättre tacklar man det. Min litteratur säger för övrigt att det är större skillnader _inom_ spansktalande länder (olika landsändar, socialgrupp etc) än det är mellan standardvarianterna i olika länder.

Anova: Visst är spanskans struktur och ordförråd mycket lika franskan; de är ju båda romanska språk. Fast det är nog lite olika om det är en fördel att ha läst närbesläktade språk innan. Själv hade jag problem när jag fick för mig att läsa franska för ett par år sedan. Alltså, jag klarade mig igenom komvuxterminerna med hyfsade betyg mest genom att förfranska mina spanskakunskaper varpå jag blev underkänd i uttal efter en månad på en liten universitetskurs jag gav mig på; där räckte det inte med att prata på  .  Det hade väl gått om jag lagt ner mer arbete men nära släktskap kan som sagt förvirra också.

Jag tycker fortfarande det är lite förvirrande med den brittska engelskan och den amerikanska även om jag pratar rätt så bra engelska och använder det dagligen. Jag vet ju vad båda betyder, men minns sällan vilket ord hör till vilken världsdel

Sen har jag väl negativa erfarenheter, min spanskalärare förbjöd sydamerikansk spanska... Jag är uppväxt bland sydamerikanska vänner.

Jag inbillar mig att min engelska är god tills jag hör några dialekttalande engelsmän eller tittar på någon otextad film

Minns jag rätt var policyn vid min gymnasiespanska att man fick välja spanskt eller spanskamerikanskt uttal men vara konsekvent. Varpå flertalet valde spanskamerikanskt för att slippa "zetande", och för att de spansktalande på orten i huvudsak var sydamerikaner.

Jag har pluggat båda.

I spanskan har man mycket hjälp av att ha läst den engelska grammatiken. Tyskan har man inte så mycket nytta av förutom när det gäller konjunktiv- och konditionalisformer av verben. Inte det att verbformerna är lika, men just grejen att formerna existerar.

Det är så skönt i spanska tycker jag att man slipper dativ och ackusativ, och att alla substantiv böjs regelbundet i plural.

Jag har alltid upplevt spanska som lättare än tyska, men det kanske var för att jag hela tiden var mer motiverad med spanskan.