plexusskada
Hej! Hittade den här tråden av en slump, vet inte hur aktiv den är men kan inte låta bli att göra ett inlägg. Är småbarnsmamma som ni men vet inte alls vad ni går igenom, däremot vet jag hur det är att växa upp och leva med en plexusskada eftersom jag själv har en. I mitt fall är jag född i säte och saknar ca 80% av nerverna i c6, oopererad, 30+ så allt var ju annorlunda då jag föddes. ;) Iaf, förstår att det finns stor oro hos er och vill försöka ge lite lugn. Det går utmärkt att leva med en plexusskada! Jag har i mitt liv klättrat, åkt skidor, simmat, dansat, simhoppat, spelat racketsport, you name it. Tom tävlat i både simning och gymnastik (fast mindre lokala tävlingar förståss). Det är mycket lite som jag inte klarar, vill jag stå på händer måste någon hjälpa mig eftersom jag lutar ;) fjärilsim går inte alls. Få jobb som servitris på finare restaurang blir svårt, likaså en del elitidrott och danskarriär. Men hur många av er brukar stå på händer eller simma fjärilsim? Det största hindret i min vardag är att fixa håret, blir lite tröttare i den armen när jag kör bil långt, det är de enda tillfällena jag kan komma på att jag tänker på att jag är skadad. Fokusera på det era barn kan! Man blir stark av sjukgymnastik. Bekräfta dem och uppmuntra dem att röra på sig. Det finns en fördel med förlossningsskada: jag har alltid haft den och vet inte om något annat. Det är jobbigt nu, jag förstår det, men era barn är fantastiska och kan uppnå sina inneboende potential trots sina skador. Lycka till!