Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Jag skall göra kantarellsoppa ikväll och frysa in. Hur stora portioner för att äta när jag flyter efter OP?.

Live update från Sophiahemmet!

Opererad igår, kl. 13. Fick vänta från 9 till 13, men med lite krumelurpiller i kroppen så gick det fint
Fick medicin IV mot oro nere i förrummet innan op, för då var jag rejält nervös...
Men de var så snälla så, jag somnade gott och vaknade... och mådde riktigt, riktigt illa. Kräktes och såg i kors i flera timmar... fick alla möjliga medel mot illamående, men de hjälpte inte.
Till sist blev det ändå bättre och jag fick åka tillbaka till avdelningen.

Idag har jag lyckats få i mig de 1500ml vätska och soppa som jag måste äta.
Har rejält ont i magen och i ryggen (på grund av allt liggande) men det får man ju trevliga mediciner mot...

Åker hem i morgon, och jag är såå tacksam över att jag har tagit mig igenom operationen med livet i behåll

All personal här är fantastiskt bra, så jag kan rekommendera Sophiahemmet för den som inte valt var de ska opereras än...

ojoj, vilken egotripp i provhytten på Lindex idag! Testade massa kläder (synd att man inte är rik just nu..) och _alla_ satt bra!! Helt fantastiskt, jag menar strl 44 hade jag ju som mål, och där är jag redan nu! Konstigt är det, för när jag hade den här vikten senast så hade jag strl 48-50. Jag antar att jag är omformad efter graviditeterna så att allt sitter på magen.

Jiiiiiiiipiiiiiiiiii jag fick operationstiden idag. Opererar mig den 7 september. Det känns så uuuuuuuunderbart att ha en datum. Ska börja på pulver på tisdag.

Ja... en sån natt det här blev. Herrejösses!

Jag gick och la mig vid 23-snåret, ganska nöjd över dagens vätske- och kaloriintag.
Men vaknade efter 01, med världens värsta myrkrypningar i vänsterbenet och en känsla av att inte få luft. Hela världen snurrade. Jag kände att jag måste ut i friska luften. Gick ut och satte mig på bron men blev bara mer och mer konstig och det kändes som att det inte fanns nåt syre i luften, så jag la mig ner... efter kom förstås maken, livrädd. Lika livrädd som jag...

Bad honom ringa jourcentralen och förklara läget och sen pratade jag själv med dem, för jag piggnade till så att jag kunde prata. Läkaren på akuten sa att jag skulle in på kirurgjouren (8 mil hemifrån), alltså inte på sjukhuset här i stan, de har ingen kirurgi här längre, Hon sa att jag måste ta ambulans, eftersom jag var så pass nyopererad, och även om det verkade lite dramatiskt så gjorde jag som hon sagt.

Ambulanssjukvårdarna skjutsade mig dock till sjukhuset i stan, varpå läkaren som ordinerat mig att åka till kirurgen blev irriterad och började dividera med ambulanspers. om vart jag egentligen skulle... om hur de kunde ifrågasätta hennes bedömning... det slutade med att läkaren frågade mig om hur jag mådde, (hon var inte glad, snacka om att jag kände mig som en påse sopor som ingen ville hantera) hon gjorde inga som helst undersökningar och så vände hon sig till en sköterska "det här kommer jag att få skit för" (eller "få ångra" eller nåt liknande, jag hörde inte allt) väste hon med tänderna sammanbitna och så vände hon sig till mig och sa att jag skulle få stanna där tills på morgonen då labpersonalen började och de kunde ta några prover...

Proverna visade förhöjda levervärden, troligen pga narkosmedlen, förhöjda inflammationsvärden på grund av op. och sen v ar det nåt mer som var högt... men jag minns inte vad... Sen fick jag åka hem, tack och lov och jag mår bra nu. Men jag hoppas att jag slipper känna så igen, för det var oerhört skrämmande...

Fast mest skrämmande var ändå bemötandet av läkaren! Hade jag vetat att det skulle bli så skulle jag ha stannat hemma... Och jag tänker att hur mycket hon än är oense med de andra i personalen, så får det inte gå ut över patienterna, vare sig det är jag eller nån annan som är patient...
Jag är ingen storkonsument av sjukvård, läser själv till sjuksköterska och försöker tänka att man måste ta hand om de som kommer in till sjukvården. Ingen av oss som söker vård gör det för att det är roligt, helst ville vi stanna kvar hemma, friska.

All heder ändå till ambulansen och sköterskorna, som var mycket trevliga...
Tyvärr gick läkaren hem innan jag fick provsvaren, jag hann fundera en del under natten och var inställd på att säga till henne att jag kände mig dåligt bemött.

Det verkar som att det här med privat sjukvård är ganska bra i alla fall! Nog för att den drivs av ett ekonomiskt vinstintresse, men det vinstintresse gör ju också att läkarna och all annan personal måste hålla en hög standard på omvårdnad och behandling.

Ja, nu har jag fått ventilera lite... åter till kaloriintaget

Nervös som 17.. Mmen jag hör av mig hur det blir, operation eller inte.. 

Hej alla. Jag lever :p
Är väldigt sällan inne på forumet nuförtiden men nu har det ju gått 2.5år sedan jag opades och har gått ner mer än 75kg och kämpar för fullt att få stopp på det hela o gå upp lite i vikt igen. Väger nu 48kg till mina 158centimeter.
Nov -09 gjorde jag en stor bukplastik och står nu i kö för bedömning (har fått remiss ivägskickad av chefskirurg som tycker jag behöver en) av en rumpplastik.

Halloj jag är en dålig följare numera av detta forum. Denna tråd är jag dock evigt tacksam. Den 2 september kommer det ha gått sex månader sedan min GBP. Det är det bästa beslut jag tagit och genomfört på länge. Jag och den man jag träffade på Ersta har ett härligt förhållande. Vi har mycket förståelse för varandras förändringsfaser och har väldigt starka känslor för varandra. Vi hade en rätt stormig inledning men det var det värt för nu när jag känner honom bättre och han mig vet jag att han älskar mig och jag honom, det tog mig lite längre tid att förstå det men det gör jag nu.

Denna tråd inspirerade mig att flytta remissen från DS till Ersta och att stå på mig i min kamp om att få GBP:n godkänd. (Hade lite lägre BMI)

Jag har gjort fantastiska hälsovinster och visst har jag jätteproblem med en nerv som ev sitter i kläm i ryggen. (Skall till Ersta och MRT:a ryggen, så det blir kärt återseende men annan avdelning)
ryggproblemet kan ha orsakats av att kroppen hittat en ny lodlinje vid viktminskningen men det spelar ingen roll glad i att jag får hjälp att komma till rätta med ryggen bara och hade väl fått värk ändå eller ngn annan gräsligare åkomma om jag varit fortsatt tjock.

Det är fantastiskt att ha knäkorta kjolar, klänningar och trivas med sin storlek. Visst vill jag gå ner mer men hej och hå det tar visst tid, men så glad över att ha den storleken jag har nu i första årets halvlek. Är lång som få så då jag kommer i strl 40 ibland är ju fantastiskt men är nog närmre en 44. Visst är alla storlekar olika. KappAhls tröjor M är ju 40/42 och Hennes trosor strl 40 passar som en smäck men se ibland kan jag inte ens få på mig plagg i strl 46 ha ha ha ha ha struntar i våg och storlekar jobbar på att gå ner mer men gläds på vägen.

Jag är verkligen ingen tunnis men ingen tjockis heller utan en tantalanta som har det bra och bättre tänkte jag att jag skulle få det när värken är borttränad och smärtlindrad. Har hittat en fantastiskt proffsig sjukgymnast som ser ut att kunna hjälpa mig med detta.

Hoppas att jag inspirerat ngn som tvekar. Jag var väldigt påläst och mentalt förberedd på operationen och på hur och vad som kunde ske efteråt. Jepp ja hade mental tränat det mesta men fick ju en annorlunda bonus ha ha ha ha... Kärlek på lasarettet.
Tänk efter är det detta du vill, om ja! Gör det =) Om nja, ta reda på mer och besluta sedan. Om nej, helt OK allt är bra om det är vad du inte vill.
 
 

Vill bara meddela att jag fick min operation, hade precis hunnit gå ner de 13 kg jag skulle, för en beviljad operation..
Känns lite småjobbigt i magen, mådde mer eller mindre skit igår efter operationen, idg känns de lite lättare..=)

Tack alal ni som skicka lyckohälsningar.. det hjälpte att tänka possitivt =)