Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Soulstar skrev 2010-07-20 11:11:04 följande:

Måste berätta en grej om hur puckad man kan vara (jag). Efter operationen tänkte jag att jag kan strunta i järntabletterna som är utskrivna från sjukhuset som op:ade mig, för jag blir generellt så fruktansvärt hård i magen av järntillskott. Tänkte att jag skulle ta dem under mensperioderna bara, men det har jag såklart glömt varenda gång. Men så anmärkte min man härom dagen på hur himla TRÖTT jag verkade vara hela tiden, och då började jag fundera. Till slut tänkte jag att jag testar järntabletterna och ser om de gör skillnad, och OJ vilken skillnad! Är så pigg och glad nu igen, känns som att få ett nytt liv! Känns som att jag ska sluta göra egna bedömningar och faktiskt bara lita på det läkare säger till mig

Till den som skrev om råa morötter, minns inte vem det var (Mii?), jag kan inte heller göra det. Får panikont i magen. Rivet går bra, men att tugga direkt från en morot ger kramp som ett brev på posten.

Jag får så himla dåligt samvete över att jag stundvis kan komma på mig själv med att tycka att jag är så himla snygg...
Smal, fräsch, pigg o SNYGG....
Det dåliga samvetet kommer sig av att jag inte på något vis är ytlig eller inte ens tidigare har sett mig som ful... fet möjligtvis men inte ful....

Jag får nästan säga åt mig självatt "ge mej!" för sååå himla snygg är jag ju inte.....

Men jag mår bra, har tappat 37kg, kan klä mig snyggare o antaratt hela min uppenbarelse strålar god hälsa i jämförelse för hur det var för 7 månader sedan.... Fet, med bylsiga kläder, vinter dassig i huden o trött o sliten av att gå på flytet  veckorna innan operation...

Så visst är jag snygg men med måtta...

Någon som känner igen sig, som kan bli lite skrämd över hur ens egen själv bild blivit förändrad....?
Fast å andra sidan så har nog inte skallen hängt med för emellanåt känner jag mig ju fet fortfarande...
Tänk vad en gbp kan orsaka kaos i ens inre...

V P E
Jag fick av ersta innan jag åkte hem. Sprutor Fragmin alltså....

Kan inte häva i mig någon dryck o kolsyrade dryckergår bort direkt. Gillade egentligen inte läsk innan heller men ÖL... herre, det är nog i stort sett det enda jag kan se som negativt efter operation, att jag fixarinte en kall öl....

Mjölk gillar jag inte o dricker jag några klunkar nu så bubblar magen, men det är ju vanligt med överkänslighet efter op, kaffe o te funkar men inte liter vis... typ 2-3 koppar max under en dag o inte mer än sånna där små gamla hederliga koppar (inga muggar alltså)

Olika frukter går bort oxå, för söta o jag dumpar på noll tid... enda frukt jag kan äta är kiwi, melon ochananas o banan. vanliga äpplen o päron funkar inte...

Bröd går det oxå dåligt med, kan äta men känner mig uppsvälld o får aningen spänd buk, knäcke funkar kanon till o med två st....

Pasta är ingen hitt, ris funkar...
korv går bort, för fett....

men överlag kan jag äta som innan... bara det att jag inte vill....
Ska jag göra en ändring för livet så ska jag väl göraden fullt ut? Vad finns det att sakna liksom? Det jag hade satte mig ju i den sitsen som gjorde att jag bad om hjälp, varför då önska det tillbaka....

Enda jag vet med mig att jag slarvat med (big time) är motionen... anställd inom vården på 75%, egenföretagare o jobbar ca 75-80% samt både tonårs o småbarns förälder... det jag har prioriterat bort har helt enkelt varit motionen....
Detta till trots så har jag loosat 37 kg på 6 mån o mår kanon bra... aningen tunnhårigare än innan op men jag mår toppen

Häromdagen var det en kund i butiken som frågade när bebsien kommer???
Den kom för 3 år sen, pucko... tänkte jag men jag svarade med ett leende att det inte var någon bebis...
Och då har jag numera stl 42 i byxor/kjol o tappat 37 kg...  ( 73 kg o 175 lång) lite hud häng finns ju men HALLÅÅÅÅÅÅ, gravid???
Där blev jag sårad o tog det mycket hårdare än alla år av blickar o frågor om bebismage, övervikt, ork o värk eller icke värk... då var det på någe vis ok men nu... naae jag blev förolämpad o ledsen

PLAYFULL

Jag had eskitont efter op, läkaren visste först inte om han vågade sända hem mig, Op på Ersta o bor i Norrköping.
Fick morfin på recept med mig hem o de åt jag upp o sen trappade ner till Tradolan som jag redan hade hemma.
Hade mest ont på vä sida men fick det förklarat att där går kameran in o de liksom far omkring med den o musklerna blir lidande o det kan göra riktigt ont... vilket det gjorde. På ren svenska..
Trodde ett tag jag skulle dö- verkligen alltså... så ont hade jag. Ångrade mig varanda sekund, de första 3-4 dagarna...Hade väl ont i totalt 2-2½ vecka innan jag helt plötsligt bara inte hade ont längre, märkte inte själv när det försvann...

Och då är jag van vid smärta efter att ha haft rygg o axel skador som jag opererat (axel leden) och envisats med att försöka klara mig utan smärtlindring.... men detta tog priset....
Nu snart 7 månader efteråt har jag nästan glömt hur jävligt det var de första veckorna.... och jag lovar DET ÄR VÄRT DET!

V P E
jag gick på puren dag 6 efter op, fixade inte flytet... mådde kass, var super trött o upplevde det som heaven on earth att få känna konistensen av puread potatis.... inte kräsen jag inte

Känns som jag börjar närma mig mål nu. Tappat 39 kg på snart 7 månader ( op 27/1 på Ersta)
Väger nu 70, är 175cm lång o nu börjar det synas att även muskel massa minskar...
Känner mig nog rätt nöjd även om jag egentligen helst vill UNDER 70 strecket...
Innan op kunde jag ju inte ens drömma om att komma under 90... eller kanske 95...
Vägde 111 vid bedömningen och 109 vid flytstart, hade bmi på 34,9 o blev godkänd pga diabetes... diabetes som idag är helt borta o mina värden motsvarar en icke diabetiker o bättre än så...
Nu drar jag 40 i kläder även om skallen vill köpa 42/44... tar tid o vänja sig...
Antar med andra ord att jag nu mera går under benämningen NORMAL.... eller svenska begreppet LAGOM...