grodängel skrev 2010-05-31 00:13:44 följande:
Jag känner lite dock att jag väldigt gärna vill ha barn innan , så kanske man ska stå kvar i denna kön även om den är lång. så mycket frågor har kommit upp och det är svårt att finna rätt svar liksom..försker läsa lite här och där. vet om det finns några kort man kan se typ"före" och "efter" bilder.?
Jag förstår att det är tufft att fajtas med tankarna på hur du ska göra. Och jag är då absolut ingen som ska komma och berätta hur du ska göra. Tänkte bara skriva hur jag tänker när jag har läst dina inlägg. Det låter verkligen som om du värker efter att få ett barn. Som att det är din högsta önskan. Och jag förstår den! Har man haft ofrivilligt barnlösa i sin närhet förstår man den ännu ett hack på stegen.
Men jag tänker så här: om du bortser från graviditeten när det är tungt att bära övervikt + bebiskilon. Strunta i det faktumet, vi låtsas att du bara glider igenom den perioden på små rosa moln (vilket vore nice
).
Vi tänker oss istället
efter bebis dykt upp, och du måste bära bebis överallt (det
kan bli en sån unge, min blev det, som man inte kan sätta ner nånstans för då blir den förbannad. Helst ska ungen med in i duschen och om den fick välja klättra tillbaka in i kroppen på dig.).
Bebis är tung (ok inte i början, men de blir faktiskt det sen ju, min blev det iaf
) och det är högsommar och stekhett ute och du måste släpa med dig en väska med 500 000 saker i, för din bebis är en kräkbebis (nu säger jag inte att alla bebisar blir det, men min bebis... ja, du fattar
).
Din snubbe måste jobba och du har ont i ryggen (vanligt vid övervikt, påstår inte att jag vet hur du har det med min kropp, vet bara att ju högre min egen vikt desto mer ont i ryggen har jag haft), bebis kan inte riktigt ta hänsyn till det här och kräver fortfarande att du går omkring och skumpar på bebis i flera timmar för att få någon som helst lugn och ro (it
could happen).
Och så vidare och så vidare.
Om du nu tänker dig de här scenariorna (stavar man så?) där du är överviktig respektive smal, vilket väljer du? I vilket av de alternativen tror du att du orkar vara ditt bästa mamma-jag, göra dig själv rättvisa för din dröm om att vara mamma?
Säger ABSOLUT inte Tjock=dålig mamma (Hell, I was one). Det jag säger är att det krävs mycket mer av kroppen än vad man tror när bebis väl är ute.
En HELT annan aspekt är denna: hur göra med bebis när du är nyopererad och ska försöka lära om hela ditt ätbeteende som du grundlade för en herrans massa år sen? Det är lite klurigt att, om du råkar dumpa, förklara för en liten skrutt att "mamma måste sitta på toaletten och dö här i 20 minuter, du kanske kan läsa en tidning för att få tiden att gå?".
Så jag säger så här: DU förtjänar att vänta med att skaffa bebis tills du har gjort den här investeringen i dig själv. Så länge du inte är typ 57 år gammal så har du ju tid på dig eller hur? Vore det inte ÄN mer fantastiskt att känna att "Jag har fan gjort allt jag kan för att ge min unge och mig själv superbra förutsättningar för att få en härlig barnledighet och resten av våra liv tillsammans!"
Vad du än beslutar, är det bara du som är du och som kan veta vad som är rätt för dig
Kram och lycka till!
