1 veckar har gott och jag mår tusen gånger bättre än förra vecka 
har presic ätit äggröra med keso i (smarrigt)
Min OP-berättelse:
Kom in till Näl klockan 05.30 på avdelning 65, där jag fick väga mig och ta prover, sedan blev jag bortvisad till en dusch och fick ta den sista hibiskrub duschen innan op. och fina vita skjortan och snygga strumpor och femtielva nummer förstora trosor som jag promp skulle ha på mig, för sköterskan sa att var dom förstora så kunde jag vara utan...Efter duschen fick jag en säng i tv rummet och en papperspåse att lägga alla mina saker i, som sedan låstes in någonstans då det ej fanns ett skåp till mig då det var överbelagt och var på jag fick ligga i tv rummet. fick sedan smärtstillande tabletter och blev ganska groggi på dom, försökte sova lite, när klockan var 10i 7 kom dom och körde ner mig till operation och där fick vi vänta utanför tills dom öppnade, inte 1 min innan 7, den tiden känndes som en evighet. men väl inne där, så frågade dom tusen frågor och jag fick byta till op-bordet och sedan kördes jag in till narkossköterskan en underbar människa, som höll mig lugn och sa allt som hon skulle göra innan hon gjorde det, sen in i op-rummet usch det snurrade i huvudet och alla dessa folk som grejjade och hade sig, men jag blundade mest i hopp om att jag skulle somna, plötsligt dök det upp någon som presenterade sig upp och ner (blir ju lite konstigt när man ligger ner och någon sticker fram huvudet över mitt huvud) och jag uppfattade inte riktigt vem han var, sen sa dom att dom var klara att börja, narkossköterskan den där underbara 
Sa att hon skulle snart spruta in sömnmedlet men först fick jag masken för ansiktet en stund och sedan sa hon tänkt på något roligt och nu skall du ut på galej eller åka karusell, och det började snurra till i hela skellen och poff så sov jag...
Vaknade av personal som väckte mig på uppvaket och dom sa att allt gått bra och så fick jag den där hemska masken som jag inte kunde hålla sams med i början, tyckte det var oerört jobbigt och fick nästan panikkänslor innan vi började fungera i hop, blev ju så himla torr i munnen så efter 1 timma i masken så fick jag lite att dricka, sen satt den på 1 timma till, evigheters evigheter känndes det som, trodde typ att masken skulle sitta på 10 min efte op inte 2 hemska timmar...men gud vad skönt att slippa den sen, pratade med peronalen lite och fick en norsk pipa att luft träna med, var ju helt groggy och sov nog de mesta av den stunden innan dom flyttade mig lite längre bort i uppvaknings rummet, för på näl ligger man ett dygn på uppvaket...tror att det var här någon gång innan kvällen jag fick mina huggande smärtor under vänster revben,varje gång jag andades så högg det till så att man ville skrika, fick ketogan men tyvärr tog det inte bort smärtan, det enda som hjälpte var att andas jätte försiktigt och sova, sen när man vaknade så ville det bara köra igång igen, det här var en skit jobbig smärta och jag fick hela tiden morfin för den.
efter ett dygn körde dom upp mig till avd, och jag fick ligga på sal 2 en fönsterplats utan eget skåp, så mina grejer fick ligga i en fötölj. hade fortfrande rysligt ont av den huggande smärtan och fick börja med oxynorm, vilket gjorde mig trött och jag sov otroligt mycket första dygnet och fick nästan inget i mig då jag var så trött av oxynormen som jag bad att få för smärtan och på tisdag kväll började jag tappa humöret helt ville inte äta då jag hade så ont och ville bara sova, kännde mig ensam och var ledsen hela tisdag kvällen. fick dropp för att få i mig vätska
Onsdagen så hade jag lika ont var lika ledsen, grät flera gånger, vet inte riktgt varför jag grät, men jag ville äta men kunde inte, alla glasen bara radades upp och dom skulle drickas upp, när man väl drckit upp 1 av de 2 glasen man fick varje mål så kom det två nya, pressen blev förstor, allt blev jobbigt, jag ville bara hem, men hade för ont...och var för trött troligtvis av oxynormen för den snurrade till det ganska mycket för mig, fick återigen dropp på kvällen då jag fått i mig typ 300ml på hela dagen....men på onsdag natt blev det en vändning för mig, smärtan under vänster revben började avta och lätta lite, jag behövde inte så mycket smärtstillande under natten och var mer klar i huvudet på torsdagen, men fortfarande ledsen, för nu ville jag bara hem...fick i mig min frukost och lunch och började må mycket bättre, sen fick jag ringa min gubbe och säga att jag fick åka hem, jag var så glad och personalen sa att dom trodde allt skulle lösa sig när jag kom hem, och att man mår bättre hemma......det var underbart att komma hem och det har bara blivit bättre för varje dag...och inge mer tårar är fällda sen jag kom hem
har haft feber och feberfrossa inatt, fy, men som tur är så värker halsen och näsan är täppt så jag behöver inte oroa mig att det är något med operationssåret... Men med lite panodil så blir man ju bättre