• Ella03

    Någon som valt att inte göra KUB test? Varför?

    Står i valet och kvalet om att göra KUB test eller inte... Kan liksom se för och nackdelar med det och vet inte hur jag ska göra. Vill gärna höra vad ni har för tankar i ämnet! Jag är 30 år, men bor utomlands och här rekommenderar de alla att göra ett KUB test.

  • Svar på tråden Någon som valt att inte göra KUB test? Varför?
  • Gravid2010
    tankar2009 skrev 2010-05-04 14:02:36 följande:
    Mycket okänsligt skrivet av dig... Men det visar ju bara att du inte vet vad det rör sig om rent känslomässigt!!
    Varför är det okänsligt? Jag skrev bara hur JAG uppfattade det beslutet och svarade på frågan!
  • Gravid2010
    tankar2009 skrev 2010-05-04 14:02:36 följande:
    Mycket okänsligt skrivet av dig... Men det visar ju bara att du inte vet vad det rör sig om rent känslomässigt!!
    kan du vara vänlig att svara på min fråga!
  • tankar2009

    gravid 07: Nu är det ju så att vissa av oss jobbar och kan inte svara på frågor när som helst!


    Varför okänsligt? För att du skrev att du inte vill ta ställning till att "ta död på någon". Det uppfattade jag som okänsligt.
  • Gravid2010
    tankar2009 skrev 2010-05-04 18:27:39 följande:
    gravid 07: Nu är det ju så att vissa av oss jobbar och kan inte svara på frågor när som helst! Varför okänsligt? För att du skrev att du inte vill ta ställning till att "ta död på någon". Det uppfattade jag som okänsligt.
    Är det inte det som det handlar om då? JAG (inte min sambo!) ska personligen bestämma om en annan person ska få leva lr inte? För om graviditeten skulle få fortsätta så skulle det ju få bli en person..

    Jag personligen vill inte bestämma över såna saker, sen om andra tar det beslutet... Det är upp till dem. Men JAG vill inte göra det.

    Jag tycker verkligen heller inte att man ska förminska frågan. Det är fortfarande ett potentiellt LIV man pratar om..

    Jag har genom åren ändrat mig ang detta. Sen jag själv fött barn så har jag väldigt svårt att vara den som skulle göra abort. (men jag hade inga problem med det innan)

    men som sagt: Det är MIG jag pratar om.. andra får göra precis som de vill!
  • tankar2009
    Gravid2010 skrev 2010-05-05 08:38:11 följande:
    Är det inte det som det handlar om då? JAG (inte min sambo!) ska personligen bestämma om en annan person ska få leva lr inte? För om graviditeten skulle få fortsätta så skulle det ju få bli en person..Jag personligen vill inte bestämma över såna saker, sen om andra tar det beslutet... Det är upp till dem. Men JAG vill inte göra det. Jag tycker verkligen heller inte att man ska förminska frågan. Det är fortfarande ett potentiellt LIV man pratar om.. Jag har genom åren ändrat mig ang detta. Sen jag själv fött barn så har jag väldigt svårt att vara den som skulle göra abort. (men jag hade inga problem med det innan)men som sagt: Det är MIG jag pratar om.. andra får göra precis som de vill!
    Vet inte alls din historia och tänker inte ha några förutfattade meningar om den... Men jag undrar om du har ställts inför detta ställningstagande någonsin?

    Precis som för dig (det du skriver) så har jag också ändrat mig angående detta. Jag trodde ALDRIG att jag skulle behöva ta ställning i den frågan och jag trodde ALDRIG att jag var kapabel till att göra abort. När vi sedan ställdes inför just detta så valde vi att avbryta graviditeten. Nu är detta inte en tråd som finns i forumet för etik och moral, men eftersom du redan gått in på det här så kan jag ju ändå svara. Det är inte säkert att det skulle bli en person om graviditeten skulle fortsätta. Många fall av missbildningar eller kromosomavvikelser slutar förr eller senare i missfall eller död. Att inte mamman/pappan ska kunna få välja att avsluta lidandet för den lille/lilla i en relativt tidig vecka utan tvingas gå omkring med en ständig oro för att barnet ska dö i magen eller rent av bli dödfött, är för mig främmande eftersom vi nu har den möjligheten i Sverige. Ingen tvingar dig till att fatta ett sådant beslut och jag förstår att du tycker det skulle vara jobbigt. Det VAR skitjobbigt! ...och är fortfarande! Men även om du inte fattar ett sådant beslut så innebär det inte i alla fall att barnet kommer att leva... Livet är orättvist!
  • Gravid2010
    tankar2009 skrev 2010-05-05 09:33:17 följande:
    Vet inte alls din historia och tänker inte ha några förutfattade meningar om den... Men jag undrar om du har ställts inför detta ställningstagande någonsin?Precis som för dig (det du skriver) så har jag också ändrat mig angående detta. Jag trodde ALDRIG att jag skulle behöva ta ställning i den frågan och jag trodde ALDRIG att jag var kapabel till att göra abort. När vi sedan ställdes inför just detta så valde vi att avbryta graviditeten. Nu är detta inte en tråd som finns i forumet för etik och moral, men eftersom du redan gått in på det här så kan jag ju ändå svara. Det är inte säkert att det skulle bli en person om graviditeten skulle fortsätta. Många fall av missbildningar eller kromosomavvikelser slutar förr eller senare i missfall eller död. Att inte mamman/pappan ska kunna få välja att avsluta lidandet för den lille/lilla i en relativt tidig vecka utan tvingas gå omkring med en ständig oro för att barnet ska dö i magen eller rent av bli dödfött, är för mig främmande eftersom vi nu har den möjligheten i Sverige. Ingen tvingar dig till att fatta ett sådant beslut och jag förstår att du tycker det skulle vara jobbigt. Det VAR skitjobbigt! ...och är fortfarande! Men även om du inte fattar ett sådant beslut så innebär det inte i alla fall att barnet kommer att leva... Livet är orättvist!
    som sagt.. jag skrev också "potentiellt liv". det är klart man aldrig vet hur det kan gå.. men jag vill inte vara den som tar beslutet. Det får min kropp göra åt mig el möjligen åt det lilla livet som kanske inte kan få leva.
  • tankar2009
    Gravid2010 skrev 2010-05-05 09:49:18 följande:
    som sagt.. jag skrev också "potentiellt liv". det är klart man aldrig vet hur det kan gå.. men jag vill inte vara den som tar beslutet. Det får min kropp göra åt mig el möjligen åt det lilla livet som kanske inte kan få leva.
    Jag förstår dig till viss del. Det var ett FRUKTANSVÄRT beslut att behöva ta och jag önskar, liksom du önskar för din egen del antar jag, att jag aldrig behöver ställas inför ett sådant ställningstagande igen. Men som sagt, jag tror inte att man kan sätta sig in i situationen om man aldrig varit där... Det är lätt att tycka och tänka om vissa saker innan man själv varit där... Jag känner dock till fullo att vi fattade rätt beslut i vår situation.
  • gummegubben
    Tjing

    Det var blodprovet som drog ner. Med min ålder skulle jag ha en risk på 1:104. Nackspalten var 1,2. Väntar nu med oro på rutinultraljudet mån 31/5.
  • JulieL

    Jag har gjord CUB, men om jag skulle välja igen så skulle jag absolut inte göra det. Som många andra säger att det skapar bara oro. Fick resultat 1:49 och gick i värsta tankar tills moderkaksprovet var klar och resultatet kom hem. Nästa gång ska boka moderkaksprovet direkt eftersom den kan göras så pass tidigt som i v.11 och sedan man kan slappna av och njuta av graviditeten eller var förbered i fall vissa avvikelser skulle duka upp.

  • tankar2009
    JulieL skrev 2010-05-23 13:41:11 följande:
    Jag har gjord CUB, men om jag skulle välja igen så skulle jag absolut inte göra det. Som många andra säger att det skapar bara oro. Fick resultat 1:49 och gick i värsta tankar tills moderkaksprovet var klar och resultatet kom hem. Nästa gång ska boka moderkaksprovet direkt eftersom den kan göras så pass tidigt som i v.11 och sedan man kan slappna av och njuta av graviditeten eller var förbered i fall vissa avvikelser skulle duka upp.
    Precis som vi gjorde denna graviditet! Vi gick på mkp direkt i vecka 13. Funderade dock in i det sista om vi inte skulle "nöja" oss med att göra kub... men såhär i efterhand så är vi jätteglada att vi gick direkt på mkp istället för kub. Det är så mycket man oroar sig för ändå, och kan man reducera ett orosmoment (om man nu känner oro för det) så är det alltid något. 
  • Anonym (SG)

    skulle vilja skaka lite liv i denna tråden på nytt. Hur ställer ni andra er till att göra KUB? jag och min sambo står i valet och kvalet om vi ska avstå att göra det. Särskilt min sambo ställer sig stark ifrågasättande till att göra det. Jag skulle vilja höra från er andra, specifikt från er som också väljer bort att göra olika tester.


    Är det någon som vet om man ändå kan få reda på allvarliga avvikelser på ultraljud även om man väljer bort KUB? 

Svar på tråden Någon som valt att inte göra KUB test? Varför?