BF November,2010 DEL 2

Jag är helt förstörd......

Blev uppringd av BM på ultraljudet bara några timmar efter undersökningen. De hade pratat och kommit fram till att ultraljudet måste utföras senast v 34+0 vilket är på fredag. Så det blev akuttid till förlossningen på fredag. So far, so good... MEN, sen sa hon åt mig att vara beredd på att bli inlagd med omedelbar verkan om moderkakan är föreliggande. Visst, jag förstår mycket väl, men jag känner mig helt förtvivlad... Det fanns inte i min vildaste fantasi... Så nu går jag bara här och veta inte vad jag ska göra och var jag ska börja med någonting... Blir jag inlagd så är det tiden ut i så fall... Kan bara gråta... floder...

Tydligen är det kraftigt ökad risk för moderkaksavlossning och blödningar. Skulle det hända har de bara minuter på sig att ta ut bebisen (katastrofsnitt). Dvs inte ens ambulans hade hunnit in med mig. Därför blir jag inlagd om den är föreliggande... Dvs i väntan på snittdatum.
Både jag och mannen är alldeles avtrubbade här. Vi vill bara få barn i säng och sätta oss och deppa tillsammans i soffan...
Tack för alla kramar!

Jag vet inte varför... Samtidigt behöver jag den här dagen imorgon till att vara med barnen om jag nu blir inlagd på fredag. Jag tänker leva som vanligt så länge ingen säger nåt annat. Alla barn har studiedag så stora tjejen ska på kalas på busfabriken. Jag tar med de andra barnen dit så får vi några roliga timmar. Klättra får de göra själva... Mannen är utom sig av oro och vill inte ens jobba. Jag är ledsen, rädd och orolig. Och så vill jag inte vara ifrån familjen så länge....

Ja, tidigare blir det ju alltid med planerat snitt men förmodligen inte mer än två veckor innan så det skulle oavsett innebära fyra veckor på sjukhus... Känns avlägset och overkligt... Lämnar hemmet, lämnar barnen och kommer kanske inte hem förrän jag har en liten bebis med mig. Har knappt förberett någonting, kommer inte hinna boa, inget alls. Känns helt konstigt....

God morgon tjejer. Jag sov helt ok i natt men drömde knäppa drömmar om hur jag blev inlagd och att avdelningen var full av småtjejer som såg ut att komma direkt från Idol-uttagningen...
Vaknade hungrig och illamående. Kände mig svimfärdig i duschen. Känner mig bara yr och konstig och orkar ingenting. Fick inte i mig mer än ett glas apelsinjuice och en halv mugg kaffe. Mackorna åkte in i kylen igen. Har gråtit mig igenom halva morgonen. Samtidigt försöker jag tänka att det säkert inte är så illa utan att jag får åka hem igen imorgon efter undersökningen. Och då blir jag lite arg över att ha blivit så uppskrämd...

Ska försöka njuta av dagen med barnen idag. Skola och dagis har stängt (studiedag).

Imorgon 9:30 ska jag vara på förlossningen. Är nervös så jag kan kräkas och förvärkarna kommer stup i kvarten...

Tack, jag vet att det alltid kan vara värre. Men först går man 14 veckor och väntar på denna extrakoll och väl där får man inget veta. Vill ju så gärna ha en naturlig förlossning. Så börjar man efter samtalet med bm igår tänka att det nog blir snitt trots allt och ändå kan ens värld ställas ännu mer på ända. Just nu vill jag bara åka in och vägra gå förrän de har kollat mig. Jag klarar inte den här psykiska stressen..
Är på busfabriken med barnen nu. Stora tjejen är bjuden på kalas. Förvärkarna avlöser varandra och ryggen värker...

Jag har väl gått upp ca 5kg sen jag blev gravid... men tyvärr hade jag en hel del över från förra graviditeten...  Väger deppiga 87kg till mina 170cm. Jag ligger rätt bra runt 70 kg, men vi får väl se var jag landar..
Har dock inga problem med att jag äter en massa när jag är gravid. Inte alls. Har inga cravings eller så. Så jag har väl snarare gått ner lite i vikt om man ser till startvikten.

Nu ska barnen strax i säng.. Jag hade värsta deppracet vid lunch, men just nu är det ok.. Imorgon 9.30 är det dags och jag får klara besked. Pratade med en väninna som är uska på förlossningen i värnamo och hon förklarade lite mer varför de kanske lägger in mig. Skulle moderkakan vara helt föreliggande så är blödningsrisken väldigt stor och jag kan helt plötsligt få en väldigt stor störtblödning som är farlig för både mig och bebis. Ligger den delvis över livmodersöppningen eller kant i kant kan det också bli tal om att lägga in eftersom hinnorna inte alls är särskilt flexibla i moderkakan. Då kan det också lätt uppstå en bristning. Det är inte lika allvarligt, men det kan vara svårt att avgöra och då tar man hellre det säkra före det osäkra.

Jag vet att barnen har det bra med min man, så jag är inte orolig. Men det känns skittufft att tänka att jag kanske måste vara ifrån dem.

Kram på er alla här inne!

Jag är utsläppt från förlossningen!! Det var den längsta en och en halv timmen i mitt liv, det lovar jag! Mannen fick instruera läkaren om hur ultraljudsmaskinen fungerade (han är tekniker och servar just UL-maskinerna) och då kunde hon se att moderkakan fäster ca 3cm från livmodermunnen :) Med det fick jag åka hem!!!

Jag är lättad och mannen likaså även om han inser att han inte kommer undan en vanlig förlossning nu

Ska tillbaka om två veckor för en ny kontroll så att de ser att den fortsätter flytta sig allteftersom livmodern växer.

Läser om Frogster och önskar all lycka till! Lite i tidigaste laget, men borde inte vara några större risker för barnet.

Trulsa79>> Med mitt första barn kände jag inte alls mycket rörelser. Varje dag, men det var liksom inte full rulle där inne. Hennes pappa kunde känna henne bara en eller två gånger på hela tiden. Men, sen blev det ändring med de följande bebisarna