Bebis050810 skrev 2010-08-08 21:24:42 följande:
Annizsj- 78 är jag! blir 32 i nov.
Rosen- ja de är alltid sånna!! tjatter om minsta lilla. fast sen är de tvärtom vad gäller barnen, de frågar aldrig efter dem, erbjuder sig aldrig att ta dem ibland. Ringer aldrig, hälsar aldrig på!! de bor grannar med oss

ja som jag skrivit innan har de inte ens gratulerat till att vi ska bli föräldrar igen...... inte nämnt det ens!! men jag orkar inte bry mig längre, varit så här hela tiden. Mina vänner o min mamma e jätteglad , det är det som betyder nåt!
I påskas så sa de att vi var tvungna att flytta ut alla våra prylar från vårt gamla hus, som vi hyrt av svärmor, eftersom hon skulle hyra ut det i sommar. så vi slet som djur!!! hela påskhelgen höll vi på, jag mådde urkasst då, var ju i början av graviditeten, trött som fan och illamående! och inte orkade jag umgås med min mamma heller pga detta, jag va helt slut efter varje dag med bärande o lastande! mamma som gärna hade haft sällskap med, första påsken själv, sen pappa dog lixom
och sen har de inte ens hyrt ut huset i sommar!!!! och DE har massor saker kvar här hos oss, hela vinden är full!
men gud va tråkigt att dom e så oengagerade i barnen o va taskigt av dom att inte ens gratulera er till bebisen... tur att ni har din mamma o era vänner i alla fall!
min svärmor har blivit sur alla 3 gångerna vi sagt att vi ska ha barn, men det har släppt efter någon vecka o sen har hon själv börjat handla grejor. nu denna graviditeten trodde jag faktiskt inte hon skulle acceptera för hon blev verkligen jättesur o sa typ att vi var dumma i huvudet.
men bara efter nån vecka så verkade hon ha accepterat det o nu e hon glad o förväntansfull.
men det e verkligen trisst med folk som reagerar så eller de som inte ens säger grattis. det e ju inte deras liv, så varför sura lixom?! o hur kan man bli sur över att få barnbarn? det fattar inte jag..