• Anonym (besviken)

    Min bästa vän köpte ingen doppresent till dottern...

    Jag känner mig så besviken för hur min bästa vän har betett sig i samband med dotterns dop.

    Till att börja med så smsade hon några dagar innan och frågade om dopet skulle vara på lördag. Nej svarade jag, det är på söndag... Samma dag ringer hon och frågar om man får fika efteråt. Ja svarar jag, det står i inbjudningskortet att vi bjuder på mat och fika efteråt.

    Efter dopceremonin äter vi smörgåstårta och sedan blir det dags att öppna presenterna. Då inser jag att hon inte har med sig någon present, vilket alla andra hade för vi hade ett litet och familjärt dop med bara de närmaste. Efter presentöppningen säger vi att nu får ni ta för er av efterrätts-tårtorna och kaffe med mera. Då kommer hon och hennes man fram och säger att de måste åka för de ska möta upp några andra vänner och äta middag. Hon är alltså min bästa vän och lämnar dopet först av alla vilket nästan får mig att skämmas för hennes beteende. Jag kunde inte förstå hur hon kunde dubbelboka när mitt första barn ska döpas! Jag kände dock att jag inte kunde göra annat än att le och tacka för att de kom.

    Men egentligen är jag SÅ besviken. Har jag rätt att vara det? Jag tycker det känns så svårt att ringa och ifrågasätta varför de inte hade någon present osv... det känns så snålt på något vis. Och om det var så att de inte hade förstått att man ska ha med sig present så måste de ju skämmas nu. Hoppas jag i alla fall. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig nu, har verkligen ingen lust att ens prata med henne. Någon som har en åsikt eller ett råd att ge?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-03 22:09
    Tack till alla er som har svarat. Jag startade tråden för att höra vad andra tyckte om saken, om det kanske bara var jag som överdrev eller om det finns fler som tänker som jag. En del av er tycker att jag är snål, barnslig och att jag överdriver. Andra har haft förståelse för min besvikelse. Men i slutändan är det väl ändå så att vi alla är olika och vi ser på det här med dop på helt olika sätt. För mig var det en stor dag, kanske hade jag inte förmedlat det till henne tillräckligt tydligt. Kanske vet hon inte hur man "brukar" göra på dop, jag vet inte. Hur som helst så tänker jag inte ta upp det här med henne, jag känner att jag har fått ventilera mig tillräckligt här. All negativ kritik har också varit bra! I slutändan så har vi nog båda lärt oss en läxa av det här: Jag har lärt mig att inte ha så stora förväntningar, och att alla inte automatiskt gör som jag tycker och tror att man ska göra. Och hon såg ju att alla andra hade med sig presenter samt att det förmodligen tog längre tid än vad hon hade beräknat. Så i framtiden kanske hon gör annorlunda. Och får jag bara förtydliga ännu en gång att vi absolut inte döpte vår dotter för presenternas skull. Det var snarare så att min uppfattning var att man alltid ger presenter på dop och jag utgick ifrån den. Kanske var jag trångsynt. Nu tackar jag för mig och lämnar härmed tråden. Jag har ju en dotter att ta hand om och har inte tid att sitta här och häcka :)Och självklart är jag supernöjd med dopet i övrigt och det är den känslan som kommer att bestå!

  • Svar på tråden Min bästa vän köpte ingen doppresent till dottern...
  • sirisdotter
    Anonym (IllCommunication) skrev 2010-05-04 16:39:41 följande:
    Ja, hon borde ju givetvis ha tagit ut några extra semesterdagar, åkt några dagar i förväg och tagit in på hotell alldeles i närheten. Hon kunde även hyrt in någon professionell barnskötare att hjälpa henne få styr på sitt "jobbiga" barn. Jag menar lite får man ju kräva av sina så kallade vänner. Här ordnar du helt osjälviskt värsta dopkalaset som hon får äran att delta i och så kommer hon och mer eller mindre spottar dig i ansiktet. Det är ju helt galet! Jag tycker ALDRIG du ska förlåta henne!
  • LyckligtSlut

    Har inte läst hels tråden och visst är det tråkigt, men kan helt enkelt vara så att hon inte är kristen men ändå kom förbi för att hon tyckte att det verkar vara viktigt för er?

    Hon verkade ju ha glömt datum bara och därför var dåligt förberedd. Det är väl ingen stor sak? Visste inte heller att man ska ha med present enligt vissa och jag är t o m kyrklig av mig.

  • LyckligtSlut
    Anonym (men jösses!) skrev 2010-05-04 14:10:00 följande:
    Tycker så synd om din vän. Hon hade uppenbarligen en riktigt jobbig dag och missade inte cermonin med flit. Du skriver dessutom att hon ursäktade sig flera ggr men du surar fortfarande. Fattar inte att hon vill vara din vän längre om jag ska vara helt ärlig. Hoppas att du aldrig missar något pga trotsigt barn och får uppleva samma sak som din vän fick. Allt går inte alltid som man planerat, ibland blir man sen trots att man verkligen verkligen inte vill.
    Ja, usch vad hemskt. Fan för att ha så oförstående och egoistiska vänner som inte ens kan förlåta när man inte blivit sen med vilje och t o m bett om ursäkt för det. Helt overkligt.
  • LyckligtSlut

    googlade lite på dop och vett och etikett och fann mestadels texter som denna:

    Doppresenter
    En viktigt del för Gudföräldrar, och uppskattat när övriga ger det. En tradition var att ge något som barnet hade med sig genom livet. Silverskeden är ett sådant exempel. En liten summa pengar är också en gåva som är vanlig. Men man kan även ge ett litet smycke till en flicka, kanske tom med ett par manschettknappar. Tallrikar, glas eller kaffeskedar i servis är också bra gåvor. Inget en tonåring blir glad av att få, men när Gudföräldern givit skedar till en hel servis, då uppskattar nog barnet detta som vuxen.


    Vid en namngivningsceremoni kan man också ge presenter. Böcker, och varför inte samma tankar som till dopet. Servis, skedar etc.


    Verkar helt enkelt som att det inte förväntas att ge present alla gånger, om man inte har en del i dopet, t ex Gudförälder. Är hon verkligen en så god och nära vän så kanske hon var besviken för att hon inte fick bli Gudmor och tyckte väl därför att hon kanske inte ska förväntas göra de saker som Gudmor ska.
  • Anonym
    Anonym (IllCommunication) skrev 2010-05-04 12:54:20 följande:
    Din "bästa vän" (vad jag älskar detta att folk rangordnar sina vänner!) har förstås för länge sen lagt er vänskap på soptippen eftersom du inte hörde av dig och gratulerade när hon fick barn. Hon kunde ju inte ana att du aldrig fick det där sms:et som hon skickade till alla sina vänner från BB... (Hände oss faktiskt just när vi masskickade sms från BB att några av dem aldrig gick iväg pga min dåvarande crappiga telefon.) Varför ringer du inte henne då? Eller är du lite för viktig för det? När ska vuxna människor lära sig att kommunicera som vuxna människor?
    Jag råkade prata med min "bästa vän" på telefon 2 dagar innan hennes barn anlände. Att barnet fötts fick jag sedan se på Facebook via andras gratulationer. När jag då ringde flera gånger under några veckors tid på hemtel och mobil från utlandet så var telefonerna avstängda. Jag fick sedan tag på hennes mamma (även jag som ringde) och mamman bekräftade att barnet var fött och att min vän hade telefonerna avstängda för att slippa ljudet. Så nog tycker jag att jag gjort mitt för att försöka ringa och gratulera min fd bästa vän.

    Nej, jag är knappast för viktig för att ringa och gratulera den jag trodde var min vän.

    Däremot så var jag inte tillräckligt viktig för henne när mitt ena barn dog heller. Tror du hon ringde eller skrev för att beklaga sorgen ? Nej, just det.
  • Anonym (IllCommunication)
    LyckligtSlut skrev 2010-05-04 18:39:53 följande:
    googlade lite på dop och vett och etikett och fann mestadels texter som denna: Doppresenter En viktigt del för Gudföräldrar, och uppskattat när övriga ger det. En tradition var att ge något som barnet hade med sig genom livet. Silverskeden är ett sådant exempel. En liten summa pengar är också en gåva som är vanlig. Men man kan även ge ett litet smycke till en flicka, kanske tom med ett par manschettknappar. Tallrikar, glas eller kaffeskedar i servis är också bra gåvor. Inget en tonåring blir glad av att få, men när Gudföräldern givit skedar till en hel servis, då uppskattar nog barnet detta som vuxen. Vid en namngivningsceremoni kan man också ge presenter. Böcker, och varför inte samma tankar som till dopet. Servis, skedar etc. Verkar helt enkelt som att det inte förväntas att ge present alla gånger, om man inte har en del i dopet, t ex Gudförälder. Är hon verkligen en så god och nära vän så kanske hon var besviken för att hon inte fick bli Gudmor och tyckte väl därför att hon kanske inte ska förväntas göra de saker som Gudmor ska.
    Låt oss göra med dopet som med julen: glömma allt vad det handlade om och förvandla det hela till en galen presentorgie.
  • sirisdotter
    Anonym (IllCommunication) skrev 2010-05-04 19:03:13 följande:
    Låt oss göra med dopet som med julen: glömma allt vad det handlade om och förvandla det hela till en galen presentorgie.
  • bigmacoco
    Anonym (IllCommunication) skrev 2010-05-04 16:39:41 följande:
    Ja, hon borde ju givetvis ha tagit ut några extra semesterdagar, åkt några dagar i förväg och tagit in på hotell alldeles i närheten. Hon kunde även hyrt in någon professionell barnskötare att hjälpa henne få styr på sitt "jobbiga" barn. Jag menar lite får man ju kräva av sina så kallade vänner. Här ordnar du helt osjälviskt värsta dopkalaset som hon får äran att delta i och så kommer hon och mer eller mindre spottar dig i ansiktet. Det är ju helt galet! Jag tycker ALDRIG du ska förlåta henne!


    Jag blir ärligt talat riktigt upprörd när jag läser vissa inlägg i den här tråden! Har ni inga liv, människor?!

    Jag blir besviken om jag blir lovad ngt, dvs om min mamma lovar att sitta barnvakt men så dubbelbokar hon - DET är kasst. Eller om en vän LOVAR att komma på besök en helg (och så planerar man en massa kul saker) och så drar h*n sig ur samma morgon för att h*n är "trött". Det är kasst!

    Nä! Barnsligt och omoget. Fatta att ni är världens mitt - med eller utan barn!!
  • bigmacoco

    Fatta att ni INTE är världens mitt... ska det naturligtvis vara!

  • Anonym (IllCommunication)
    Anonym skrev 2010-05-04 19:02:57 följande:
    Jag råkade prata med min "bästa vän" på telefon 2 dagar innan hennes barn anlände. Att barnet fötts fick jag sedan se på Facebook via andras gratulationer. När jag då ringde flera gånger under några veckors tid på hemtel och mobil från utlandet så var telefonerna avstängda. Jag fick sedan tag på hennes mamma (även jag som ringde) och mamman bekräftade att barnet var fött och att min vän hade telefonerna avstängda för att slippa ljudet. Så nog tycker jag att jag gjort mitt för att försöka ringa och gratulera min fd bästa vän. Nej, jag är knappast för viktig för att ringa och gratulera den jag trodde var min vän. Däremot så var jag inte tillräckligt viktig för henne när mitt ena barn dog heller. Tror du hon ringde eller skrev för att beklaga sorgen ? Nej, just det.
    Ok. Fick du inte tag i henne på Facebook heller då?

    Hursomhelst tycker jag det suger när man dömer ut sina medmänniskor för att de inte lever upp till ens egna förväntningar på dem. Kanske är det så att hon inte mäktar med att snacka med dig av rädsla för dina reaktioner när hon inte kan leva upp till dina förväntningar på henne. Inte vet jag. Jag skulle i vartfall inte vara så snar att döma mina vänner, utan kanske hellre titta på vad det är hos mig själv som gör att jag inte är tillfreds med relationen om jag inte är det.
  • Anonym (eh)

    Jag är nog världens besvikelse för mina vänner när de får barn eller inte.
    För jag har inga barn, kan inte få barn ,vill inte ha barn förstår att barnen blir centrum av universum för dom men för mig blir inte deras barn det{#lang_emotions_wink}

    Och faktiskt så har både släkt och vänner förstått det de vet att jag gör mitt bästa för att intressera mig för deras barn men lyckas inte alltid.
    Jag är en sån som skulle kunna glömma doppresent och gå tidigare från kalas och eftersom mina vänner känner mig så blir de inte sura för det.

    Jag tycker också att det är ett I-landsproblem men ser det också som lite skrämmande att folk bara ser saker strikt från sin egen synvinkel jämt och blir "kränkta".
    Alltid jag jag jag. mitt mitt mitt.

  • bigmacoco
    Anonym (eh) skrev 2010-05-04 23:27:56 följande:
    Jag är nog världens besvikelse för mina vänner när de får barn eller inte.För jag har inga barn, kan inte få barn ,vill inte ha barn förstår att barnen blir centrum av universum för dom men för mig blir inte deras barn detOch faktiskt så har både släkt och vänner förstått det de vet att jag gör mitt bästa för att intressera mig för deras barn men lyckas inte alltid.Jag är en sån som skulle kunna glömma doppresent och gå tidigare från kalas och eftersom mina vänner känner mig så blir de inte sura för det.Jag tycker också att det är ett I-landsproblem men ser det också som lite skrämmande att folk bara ser saker strikt från sin egen synvinkel jämt och blir "kränkta".Alltid jag jag jag. mitt mitt mitt.
    Jag håller med: kräver aldrig ngt till mina barn och avsolut inte av de som INTE har barn... Mina barn är inte allas "allt".

    Jag tycker att det är en omogen inställning till sin egen betydelse...
  • Anonym
    Anonym (IllCommunication) skrev 2010-05-04 23:27:21 följande:
    Ok. Fick du inte tag i henne på Facebook heller då?Hursomhelst tycker jag det suger när man dömer ut sina medmänniskor för att de inte lever upp till ens egna förväntningar på dem. Kanske är det så att hon inte mäktar med att snacka med dig av rädsla för dina reaktioner när hon inte kan leva upp till dina förväntningar på henne. Inte vet jag. Jag skulle i vartfall inte vara så snar att döma mina vänner, utan kanske hellre titta på vad det är hos mig själv som gör att jag inte är tillfreds med relationen om jag inte är det.
    Öhh.. vad är det du inte förstår ? Min bästa vän sedan flera år tillbaka hör inte av sig när mitt barn dör. Ok. Jag dömer inte, utan slätar över hennes beteende (eller o-beteende). Några månader senare blir hon gravid, jag hör av mig och vi pratar som vanligt. När hon får sitt barn så hör hon inte av sig på något vis för att meddela detta, men det är jag som är boven för att jag inte får tag på henne för att gratulera efter att ha fått reda på nyheten på omvägar ?!

    Och nej, Facebook kändes öht inte som rätt ställe för att gratulera min bästa vän när hon fått sin skatt. Det hade jag velat göra genom en varm go kram eller i värsta fall, pga avståndet, genom att krama telefonen hårt hårt mot örat när jag framför mina gratulationer. Sån är jag.
  • Anonym
    Anonym skrev 2010-05-04 23:42:29 följande:
    Öhh.. vad är det du inte förstår ? Min bästa vän sedan flera år tillbaka hör inte av sig när mitt barn dör. Ok. Jag dömer inte, utan slätar över hennes beteende (eller o-beteende). Några månader senare blir hon gravid, jag hör av mig och vi pratar som vanligt. När hon får sitt barn så hör hon inte av sig på något vis för att meddela detta, men det är jag som är boven för att jag inte får tag på henne för att gratulera efter att ha fått reda på nyheten på omvägar ?!Och nej, Facebook kändes öht inte som rätt ställe för att gratulera min bästa vän när hon fått sin skatt. Det hade jag velat göra genom en varm go kram eller i värsta fall, pga avståndet, genom att krama telefonen hårt hårt mot örat när jag framför mina gratulationer. Sån är jag.
    Det kan inte varit så att hon inte visste hur hon skulle hantera allting..?
    Hur kan man någonsin trösta en människa som blivit av med sitt barn?
    Man vet ju inte om 30 andra ringt samma dag och "tjatat"
    Du kanske behövde vara ifred, tänkte hon.
    Kanske var hon rädd att skälpa mer än hjälpa.

    Beklagar din sorg
  • bigmacoco
    Anonym skrev 2010-05-05 00:55:23 följande:
    Det kan inte varit så att hon inte visste hur hon skulle hantera allting..?Hur kan man någonsin trösta en människa som blivit av med sitt barn?Man vet ju inte om 30 andra ringt samma dag och "tjatat" Du kanske behövde vara ifred, tänkte hon.Kanske var hon rädd att skälpa mer än hjälpa.Beklagar din sorg
    Ofta finns det ju en konkret anledning till varför man gör som man gör - eller så har man en "dålig dag" (som hon m barnet och tåget) där en sak leder till ngt annat osv.

    Anonym #143: Jag tror att din vän helt enkelt inte visste vad hon skulle göra. Fråga henne, utan att skuldbelägga! Beklagar sorgen.

    TS, din vän kanske håller på att avsluta ert kompisförhållande. Taskigt, men så är det och man kan aldrig tvinga andra att göra som man själv vill hela tiden. Att tro det är att leta problem, och tar otroligt mkt energi - koncentrera dig på ditt barn istället!!

    Jag har världens bästa vänner! Vi är alla i 40-årsåldern och bor på olika ställen i Sverige - ses nästan aldrig - men tack vare att vi ACCEPTERAR varandra fullt ut och fattar att vi alla lever våra egna liv så VET jag var jag har dem. I alla lägen, vare sig de köper presenter eller kommer på dop...

    OT: Jag har en sk "vän" på mitt jobb som verkligen villkorat vår vänskap - om man inte lyssnar på hennes malande dag ut och dag in så blir hon "sur". Kul vän!

    Äkta kärlek OCH äkta vänskap är inte villkorad...
  • Anonym (IllCommunication)
    bigmacoco skrev 2010-05-05 07:26:26 följande:
     Äkta kärlek OCH äkta vänskap är inte villkorad...
    Huvudet på spiken!
  • Raow

    Det är ju tanken som räknas och de tänkte ju inte ens? Så jag skulle också bli besviken..

  • Stantino

    Har inte läst hela tråden, men tycker det verkar som att ts blev mest ledsen för att vännerna inte verkade tycka att det var en viktig dag. 

  • ElinCarolinaEriksson

    Det är liksom allmän vett & ettikett att ha med sig ngt till ett dop, tror inte jag känner ngn person som inte känner till detta så tror inte din vän missat att det bruka vara så. Men om min bästis bokat in ngt då dopet är skulle jag bli riktigt ledsen, då kan man inte vara så viktig för den personen heller om man inte kan ta middagsbjudningen en annan dag. min bästis hade nämligen aldrig gjort så har redan bokat in dopdagen för våran son och till och med skaffat barnvakt så hennes lilla bebis inte ska skrika i kyrkan.

Svar på tråden Min bästa vän köpte ingen doppresent till dottern...