BARD-kateter

Jag blev igångsatt med bardkateter. Jag var redan öppen ca 1 cm och livmodermunnen mogen så läkarna bedömde chansen som god. Själva insättandet var ganska odramatiskt, gjorde lite ont, men inte hysteriskt mycket. Dessutom gick det på ett litet kick. Själva pinnen de för in den med är väldigt smal och känns knappt. Ballongen fylls ju med vätska när den väl är på plats och det känns lite märkligt, men gjorde inte särskilt ont. Sedan sitter den där och utövar mekaniskt tryck på livmoderhalsen tills hela härligheten vidgat sig och då trillar katetern ut. På mig satte de in den vid 20:30. De kom och drog i den någon gång i timmen för att öka trycket. För varje gång de drog i den ökade smärtan, men avtog efter ett tag då katetern vidgat lite. Då kom de och drog lite i den igen och så höll det på. Vid 2-tiden på natten ramlade den ut av sig själv och jag var då öppen 4 cm. Jag minns att jag i efterhand tyckte att bard-katetern var det värsta momentet av förlossningen eftersom det gjorde ont hela tiden (som kraftig mensvärk), utan pauser. Dock hjälpte det med värktabletter. Eftersom jag dessutom gjorde detta på kvällen/natten så slumrade jag mig igenom större delen av tiden.Efter att katetern ramlat ut tog de hål på hinnorna så att vattnet gick och inväntade sedan mitt värkarbete. Fick även värkstimulerande, men det var senare under förlossningen.Mitt tips är att se till att du får värktabletter och passa på att vila och äta lite när du har katetern inne. När det är klart, får man inte äta (minns inte varför, men tror det är ifall man ska epidural) och då är det rätt skönt att ha lite i magen.

Jag blev igångsatt med bardkateter med min yngste son, och det var en himmelsk förlossning! Det enda "felet" var att jag var lite för mogen för att få den på plats, så det krävdes ca tio försök med både en läkare och en barnmorska innan de slutligen fick den på plats (vid 12-tiden), och det var nog det enda obehagliga momentet. Sedan drog BM i den några gånger innan den föll ur några timmar senare (vid 15). Då satte de värkstimulerande dropp och när sammandragningarna drog igång tog de hål på hinnorna så att vattnet gick (vid 19), de riktiga värkarna började kännas vid 19:30, och då var jag öppen 4cm och började andas lite lustgas på låg styrka.20:14 tycker jag mig ana en välbekant förändring i värkarna, men tänker någonstans att det inte kan vara möjligt att ha gått från 4cm till krystvärkar på så kort tid, men jag lägger bort lustgasen, ringer på klockan och BM hinner kliva in i rummet, då känner jag att sonen är på väg ut, hon larmar och jag krystar och tjoff så är han ute och hon hinner preciiiis fånga upp honom. :D Han är alltså född kl 20:15. Det var helt ärligt en drömförlossning.Hoppas att du får en bra förlossning, ett fint minne att se tillbaks på sedan! :)