BARD-kateter

jag blev igångsatt med en bardkateter när jag fick min äldsta dotter.
Jag var redan öppen 2 cm när jag fick den isatt. Det är en slags ballong som förs in och fylls med koksaltlösning och när man har öppnat sig 4 cm ramlar den ut..
Jag fick även värkstimulerande dropp under tiden.

Jag var bara öppen 1 cm så e lite nervig dessutom var det inte moget så dom visste inte hur dom ska bära sig åt och kunde varken få tablett eller Gel.

De försökte sätta igång mig med en sådan, men de kallade det för ballongkateter. Jag fick samtidigt dropp, tror jag, eller om de testade först med endast ballongkatetern. Vad jag minns så hade jag ont mest hela tiden, men det kan ju ha berott på droppet.

Jo det kan jag tänka mej att man har mest ont hela tiden.Det jag är mest rädd för är att dom inte ska lyckas sätta in den

de e den metoden jag hoppas på att bli igångsatt med denna gången. förra gången fick jag vagitorier... prostagaldin eller vad de nu heter...

men nu skulle jag vilja ha en BARDkateter och sen att de tar hål på vattnet så kanske jag inte behöver mer hjälp än så :D, vore ju toppen att slippa dropp och vagitorier igen, man får ju mer intensiva värkar av medesinsk igångsättning än mekanisk igångsättning som de kalla s med bard o att svepa sönder vatten hinnan...

Jo och det är därför jag ska få denna typ av igångsättning men vi får se dom sa att det kunde vara svårt att få in den då min tapp var 4 cm fortf i måndas men jag hoppas & hoppas

Jag blev igångsatt med bardkateter. Jag var redan öppen ca 1 cm och livmodermunnen mogen så läkarna bedömde chansen som god. Själva insättandet var ganska odramatiskt, gjorde lite ont, men inte hysteriskt mycket. Dessutom gick det på ett litet kick. Själva pinnen de för in den med är väldigt smal och känns knappt. Ballongen fylls ju med vätska när den väl är på plats och det känns lite märkligt, men gjorde inte särskilt ont. Sedan sitter den där och utövar mekaniskt tryck på livmoderhalsen tills hela härligheten vidgat sig och då trillar katetern ut.

På mig satte de in den vid 20:30. De kom och drog i den någon gång i timmen för att öka trycket. För varje gång de drog i den ökade smärtan, men avtog efter ett tag då katetern vidgat lite. Då kom de och drog lite i den igen och så höll det på. Vid 2-tiden på natten ramlade den ut av sig själv och jag var då öppen 4 cm. Jag minns att jag i efterhand tyckte att bard-katetern var det värsta momentet av förlossningen eftersom det gjorde ont hela tiden (som kraftig mensvärk), utan pauser. Dock hjälpte det med värktabletter. Eftersom jag dessutom gjorde detta på kvällen/natten så slumrade jag mig igenom större delen av tiden.

Efter att katetern ramlat ut tog de hål på hinnorna så att vattnet gick och inväntade sedan mitt värkarbete. Fick även värkstimulerande, men det var senare under förlossningen.

Mitt tips är att se till att du får värktabletter och passa på att vila och äta lite när du har katetern inne. När det är klart, får man inte äta (minns inte varför, men tror det är ifall man ska epidural) och då är det rätt skönt att ha lite i magen.

Jag blev ockå igångsatt med bardkateter. Tycket det gick ganska smidigt. Från tidpunkten att katetern sattes in tills att den trillade ut var ca 4 timmar. Fick vara upprätt( stå/gå) så mycket som möjligt. Slemproppen hade inte gått innan så den följde med när katetern kom ut.

Behövde inga värktabletter, dock kändes det ibland som att jag fick starka värkar (som jag inte hade haft innan). Tyckte att det var en ganska smidig sätt at bli igångsätt. Vattnet gick aldrig spontant och behövde senare också ta hål på hinnorna och dropp för värkstimulering.

Lycka till!

Jag blev igångsatt med bardkateter med min yngste son, och det var en himmelsk förlossning! Det enda "felet" var att jag var lite för mogen för att få den på plats, så det krävdes ca tio försök med både en läkare och en barnmorska innan de slutligen fick den på plats (vid 12-tiden), och det var nog det enda obehagliga momentet.

Sedan drog BM i den några gånger innan den föll ur några timmar senare (vid 15). Då satte de värkstimulerande dropp och när sammandragningarna drog igång tog de hål på hinnorna så att vattnet gick (vid 19), de riktiga värkarna började kännas vid 19:30, och då var jag öppen 4cm och började andas lite lustgas på låg styrka.

20:14 tycker jag mig ana en välbekant förändring i värkarna, men tänker någonstans att det inte kan vara möjligt att ha gått från 4cm till krystvärkar på så kort tid, men jag lägger bort lustgasen, ringer på klockan och BM hinner kliva in i rummet, då känner jag att sonen är på väg ut, hon larmar och jag krystar och tjoff så är han ute och hon hinner preciiiis fånga upp honom. :D Han är alltså född kl 20:15. Det var helt ärligt en drömförlossning.

Hoppas att du får en bra förlossning, ett fint minne att se tillbaks på sedan! :)