BARD-kateter

Jag blev igångsatt med bardkateter. Jag var redan öppen ca 1 cm och livmodermunnen mogen så läkarna bedömde chansen som god. Själva insättandet var ganska odramatiskt, gjorde lite ont, men inte hysteriskt mycket. Dessutom gick det på ett litet kick. Själva pinnen de för in den med är väldigt smal och känns knappt. Ballongen fylls ju med vätska när den väl är på plats och det känns lite märkligt, men gjorde inte särskilt ont. Sedan sitter den där och utövar mekaniskt tryck på livmoderhalsen tills hela härligheten vidgat sig och då trillar katetern ut.

På mig satte de in den vid 20:30. De kom och drog i den någon gång i timmen för att öka trycket. För varje gång de drog i den ökade smärtan, men avtog efter ett tag då katetern vidgat lite. Då kom de och drog lite i den igen och så höll det på. Vid 2-tiden på natten ramlade den ut av sig själv och jag var då öppen 4 cm. Jag minns att jag i efterhand tyckte att bard-katetern var det värsta momentet av förlossningen eftersom det gjorde ont hela tiden (som kraftig mensvärk), utan pauser. Dock hjälpte det med värktabletter. Eftersom jag dessutom gjorde detta på kvällen/natten så slumrade jag mig igenom större delen av tiden.

Efter att katetern ramlat ut tog de hål på hinnorna så att vattnet gick och inväntade sedan mitt värkarbete. Fick även värkstimulerande, men det var senare under förlossningen.

Mitt tips är att se till att du får värktabletter och passa på att vila och äta lite när du har katetern inne. När det är klart, får man inte äta (minns inte varför, men tror det är ifall man ska epidural) och då är det rätt skönt att ha lite i magen.