Fler som förlorat sitt barn pga avlossning av placentan?

Beklagar sorgen

hej, jag förlorade en pojk i maj förra året pga att moderkakan lossnade och tyvärr så hände det även detta året men flickan klarade sig så ja har råkat ut för det 2 gåmger inom loppet av 9månader

så ledsen att du råkat ut för detta! tyvärr är det rätt många som råkar ut för avlossning och ibland klarar sig inte barnen. patologen trodde att det var det som orsakade min dotters död men i slutändan så menade experterna att det inte var det. det är nu snart tre år sedan, och fast det inte går att förstå så vill jag säga att det kommer att kännas lättare att leva med tiden.

Beklagar så er förlust. Hoppades att inte fler skulle drabbas av detta hemska öde.

Förlorade själv min dotter för 3 månader sedan i v. 39 pga total moderkaksavlossning. Vi har fått svar från patologen som visade en färsk blodpropp i moderkakan, denna propp uppstod troligen då jag fick en hastigt uppseglande havandeskapsförgiftning. Blödde precis som du väldigt mycket och fick ligga på intensiven ett tag innan jag äntligen fick se min flicka.

Sorgen är fortfarande stor, men vi har kommit en liten bit på väg nu. Men det går långsamt, det är två steg fram och ett steg tillbaks hela tiden. Vi har en 3-åring sen tidigare som vi älskar över allt annat, men ingen ska säga att sorgen blir mindre för det. Inget barn kan ersätta ett annat.    

Läser men orkar inte komentera idag. Men "skönt" att se att det finns flera (fast jag inte vill att det skulle finnas ngn) som tyvärr varit med om samma skit. Har 4 tjejer sen förut och det är jag glad för, men saknaden och sorgen gör inte mindre ont ändå. Skriver mer en annan dag då jag har en del frågor och funderingar som ngn kannske vill dela och hjälpa mig att besvara, Kram

Den 8juni nu för 2 veckor sedan så förlorade jag och min sambo vår lilla änglabarn Thea. Jag hade gått v 40+4 inga konstigheter under graviditeten och Thea har hela tiden mått bra... jag vaknade av täta värkar och 3h senare trodde jag vattnet gick, men det var bara en massa massa blod.... snabbt in till varberg förlossning i ambulans då jag blödde så,efter ur akutsnitt så visade det sig att moderkakan lossnat helt från mig utan anldening, det "bara" händer. Det var den värsta dagen i mitt liv.idag är vi gladaatt jag fortfarande är kvar då jag förlorade så mycket blod. Men just nu försöker jag förstå vad som hänt...allt har gått så fort...

begravningen har ägt rum och det känns som ett litet "steg" på vägen... Varför kommer jag alltid att fråga mig, och jag kommer att fortsätta tänka "OM" vi hade gjort si eller så, fast det inte hade gjort skillnad.
saknaden och sorgen går inte att beskriva, försöker nu ta en dag i taget. vi kan inte heller bara ge upp då vår 2åring behöver oss.

Vi förlorade våran ängel Ebba 1 juni i år genom en central avlossning i v32 + 2. Hoppades på att vi var ensamma om detta :( Nu väntar vi ett syskon till lilla Ebba i april, oron är enorm men kärleken är större! Lycka till vänner!

Jag förlorade min bebis i torsdags, 18 timmar gammal, Dock inte moderkaksavlossning. Ville bara säga att jag känner med er andra som förlorat era barn. Det är ett helvete och det finns ingen rättvisa med det. Mitt hjärta blöder... tänker på alla små änglar där uppe som leker med våran Oscar.

Vi förlorade också vår lille Gabriel, min moderkaka lossnade helt och vi var i stugan uppe i fjället. Det blev ambulans och helikopter till Lycksele. Jag hade dock turen att blödningen stannade och jag kunde föda honom vaginalt. Fick ett fint minne där men sorgen var outhärdlig!!
Det blev inte fler barn på naturlig väg men nu genom Äggdonation skulle vi få tvillingar. Vår lille Valdemar somnade in redan i veckan 22 men vår älskade lilla Signe är nu 6 månader och då hon föddes satt moderkakan fast och lossnade inte utan jag fick operera ut den. Men jag var så lycklig över att den satt fast så jag bara log där på operationen!!

jag var i v31+4 i augusti 2009 när moderkakan lossnade, skönt faktisktr o höra att fler vart med om exakt samma.
är nu gravid i v.7+3

Men kära nån visste inte att det var så vanligt ändå.. Jag råkade ut för samma som många av er andra, gick på övertid och var så less..
Men den lossnade på förlossningen ( vi vägrade åka hem) Hade vi lyssnat så det hänt i bilen..
Dock klarade sig mini men hon hade gått ner massa & vägde 2800 nåt då hon flög ut!!

Har nu dryga 90 dagar kvar till nästa förlossning är riktigt klyen ang hur & var jag vill vara, kändes mig varken omhändetagen eller nåt på sjukhuset!!

Hoppas ni andra har kunnat komma vidare & ja beklagar så för alla små som inte fick finnas mera

Vi fick mycket mer kontroller på nästa förlossning. De kan ju ändå kolla lite om moderkakan mår bra eller inte. De kan väl inte rädda allt med det men många fall kan konstateras innan tror jag.
Jag var inte alls lika orolig med barn nr två men ville bli igångsatt två veckor före BF men hon kom 6 veckor innan...

Jag förlorade min dotter i vecka 32 2008 av precis samma anledning som dig.
I dag har jag en dotter på 15 månader och väntar nu barn igen och ska ha i maj, jag hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra...
Jag beklagar verkligen sorgen och jag förstår alla dina känslor runt omkring.
Men tro mig att tiden läker en större del av dina sår med tiden, inte helt men tillräkligt mycket för att du ska orka gå vidare i livet.
Många kramar

jag beklagar sorgen..
 jag förlorade första dotter i v 40.. jag  började blöda kraftig och hade världens värk.. när vi kom till förlossningen då var det försent:8 blev gravid igen efter 4 mån o samma sak hände i v 18:(
vid nästkommande graviditet fick jag gå på blodförtunande medicin( trombyl).. detta hände 2008... idag har jag en son som nyss fyllt ett år:)

I december 2009 väntade jag mitt fjärde barn, hade två veckor kvar till BF. Av någon anledning lossnade moderkakan, sk tyst blödning. När vi kom in till sjukhuset blev det urakut snitt men vår son var redan död. 

Min livmoder slutade inte blöda och efter flera timmars operation blev läkarna tvungna att göra en hysterektomi dvs ta bort livmodern.