Det är dåligt med trådar med folk som sprayar med Synarela... jag ska starta på onsdag 12 maj. Är det fler som just börjat eller ska börja snart? Kunde vara kul att följas åt?
Om det nu verkligen är så dåligt med folk som ska spraya med just Synarela så får gärna alla som står i spraystarten skriva av sig här.
Ja, jag är jättenervös inför imorgon, inte för själva ingreppet. Mer för ja, hur det ska gå!
JaneD, tänker på dig just nu och håller alla tummar jag har.
Kram
Detsamma håller tummar o tår just nu! Åker till Umeå i e.m. Usch va nervös jag känner mig.
Kram
Toyota, ska du oxå plocka äggen i dag? (fick för mig att du hade Onsdag)
7 ägg! 
Bra jobbat!
Svar Loppi 11
Ja de är väldigt trevliga och förtroendeingivande på CvL.
Jag fick ut 21 ägg. Låter mycket, hoppas bara att ett av dem är av toppenkvalitet.
Har tidigare fått flera missfall, hoppas att detta kan vara ett sätt att finna ett ägg som vill stanna kvar.
Kul att det är flera här som går igenom samma fas samtidigt.
Hur har ni gjort med nära och kära? Hur många har ni valt att berätta för?
Kul att så många här på tråden ligger i samma fas. Intressant att höra om era erfarenheter. Själv väntar jag på att få börja med injektionerna på lördag, känns väldigt spännande. Har planerat uttag den 2 juli och insättning den 6 juli. Hoppas allt går bra med sprutorna så kroppen är redo till dessa datum, det är sista veckan KI har öppet innan semestern.
Jag är också lite nyfiken på hur ni andra har valt att göra med att berätta för omvärlden. Vi har än så länge endast berättat för några familjemedlemmar och respektive chefer. Just nu känns det skönt att kunna koncentrera sig på behandlingen i lugn och ro.
Vi hade inte berättat för någon alls, men så kom en förälder på oss, hehe, nej alltså vi kunde inte riktigt förklara en grej och då undrade ju denne så vi berättade och då berättade vi även för en annan förälder (så båda våra mammor vet) och min bästa vän vet lite. På jobbet vet de att jag har gjort utredning och att vi inte kan, men jag har inte sagt att vi håller på med behandling, det vet mammorna plus kompisen.
Jag ville egentligen inte berätta för någon alls, inte min man heller, just för att få göra detta i lugn och ro. Samtidigt är det jobbigt när man inte kan förklara att man inte har lust eller ork att komma på familjemiddagar (när man får frågan om man är gravid eftersom man tröstätit en del och lagt på sig några, många, kilon) och annat. Vi vill inte ljuga, någon gång kan man ju säga att man inte mår så bra bara, men när det händer för tredje gångnen börjar ju ens nära och kära undra vad som är fel... Ja, jag tror ni förstår.
Jag vill berätta för fler nu (när det ändå är ute) men vet inte riktigt hur man ska berätta det när det inte är något som kommer på tal (barn, graviditet, ivf) så ofta eftersom vi är lite först ut i både min och min mans familj. Ja, återigen ni vet nog, man vill berätta för att få stöd och slippa hitta på samtidigt som man vill få vara i fred och inte behöva berätta för andra att det ev inte lyckats osv...
ÄP gick hur bra som helst idag, är trött bara efter ja, behandlingen och som jag skrev tidigare plockade de ut 7 ägg! Nu längtar jag efter samtalet imorgon för att få höra hur många vi får till mig och till frysen (om det inte finns något toppembryo så får jag två till mig).
Heja oss!
Vi har berättat för alla våra nära och kära, även kollegor.
Har vänner och kollegor som gått igenom samma sak så man e inte ensam och det märks när man börjar prata om det.
Vissa är mitt uppe i behandlingen och vissa har lyckats.