AVA klinik i Riga

Hej,

Jag har försökt läsa lite bakåt i tråden men det är så oerhört mycket och någon kanske har lite snabb feedback att ge mig?

Jag var i Riga förra våren, då vi försökt få barn länge, gjort IVF-utredning i Sverige och sedan fått veta att jag var en väldigt dålig kandidat att få egna barn. Eftersom jag räknades som för gammal för Sverige så rekommenderade vår läkare på St Görans att vi skulle åka till Riga (eller snarare "många av våra patienter som vi inte kunnat hjälpa har fått hjälp i Riga" är nog mer korrekt). Så vi åkte dit i maj, kom hem några dagar senare och en vecka därefter blev jag gravid på egen hand (!). Så vi fick lägga det på is. Efter ett missfall, en ytterligare graviditet på egen hand och ett missfall till, så har vi nu beslutat oss för att göra ett nytt försöka i Riga.

Men nu till kruxet. Att få göra ultraljud innan vi sätter igång proceduren verkar ju inte vara det lättaste. Jag pratade med de som skulle gjort mitt ultraljud (som aldrig blev av pga missfallet) och de ville inte göra det då jag (tyvärr kanske) förklarade vad ärendet var.

Jag vet inte om de har rätt att fråga mig, men jag svarade iaf. Och då sade de att jag fick hitta andra alternativ.

Har någon här någon bra rekommendation på bra ställen/kliniker att vända sig till för att få hjälp i Stockholm?

Och om det nu går vägen när vi åker över till Riga om ca 1.5 månad, kan man vända sig till en vanlig barnmorska för övrig vård då eller kommer jag få kalla handen där också? Och tankarna började ju gro om att jag inte får föda på vanligt sjukhus heller, jag har ingen aning. Jag kommer ihåg när jag fick missfallet och var tvungen att göra en skrapning att jag blev särbehandlad för att jag hade besökt en vårdinrättning utomlands och kunde bära vissa resistenta bakterier som jag förstod på barnmorskorna.

Och är det något annat jag kanske behöver tänka på i diskussion med kliniken när jag kommer dit vad gäller embryo-insättning? Förra året när jag höll på att scanna alla inlägg så jag blev fyrkantig i ögonen kommer jag vagt ihåg något som hade med själva tekniken att göra, men har glömt det tyvärr. Någon kanske förstår vad jag syftar på, annars kan ni ignorera min fråga .

Jag kände mig väldigt nedstämd häromdagen när jag blev avvisad och det kändes som att man sliter med detta, och så ska det bli ytterligare problem..

Så jag tar tacksamt emot all feedback jag kan få, och så ber jag om ursäkt på förhand om någon anser sig få upprepa svar gång på annan, men det var lite många sidor att läsa in sig på och det ber jag om ursäkt för på förhand.

Tack för alla svar på mina frågor och ett varmt välkomnande

Jag vet inte om vi fått kontakt med gamla eller nya kliniken i Riga, vi har kontakt med de som finns på avaclinic.lv i alla fall, tror det är det som räknas som gamla? Men det verkar som om det är nya kliniken som har samarbetsklinik i Stockholm?

Vad har ni här för tankar gällande gamla resp nya? Jag tycker jag fått väldigt gott intryck av de som jag haft kontakt med hittills i alla fall. 

Tanken är väl att vi ska åka över dit någon gång i slutet av maj. Mediciner har jag redan fått skickade till mig, så det blir väl att börja ta dem efter att jag gjort ultraljud i början av maj. Har inte riktigt klurat ut hur jag ska lyckas ta sprutan, hur har ni andra fått hjälp med det?

Det känns fortfarande lite läskigt med den roadmap jag fått, men om allt går vägen så vet jag väl om jag är gravid till midsommar! Får hoppas på det i alla fall.

Jag ska göra mitt ultraljud i början av maj och om allt ser bra ut verkar det som om jag ska göra injiceringen samma dag antar jag, enligt den plan jag fått.

Då är jag igång också! 

Tog spruta för några veckor sedan (jag som alltid fryser ville öppna alla fönster när det var kallt ute för jag stod inte ut hemma haha), har fått mens och precis gjort mitt andra VUL. Det ser tydligen bra ut, har ökat dosen på östrogenet fr o m idag och nästa vecka bär det av till Riga och jag ska göra ET 30/5. Så ni som uppdaterar listan får gärna lägga med mig där vid tillfälle .

Jag måste säga att förutom att bli så tokvarm, har jag inte upplevt några biverkningar med medicinerna (annat än att jag fick spelet på min sambo en gång häromveckan, men det kan bero på att jag är slutkörd på jobbet och hormonerna spelar mig ett spratt säkerligen). Jag har mått riktigt bra, lite huvudvärk men inget jag funderat så mycket över eftersom jag tyvärr har lite huvudvärk ganska ofta annars också. Jag har överlag mått alldeles utmärkt, kände inte av när jag fick sprutan heller annat än som sagt att den upplevda temperaturen ökade drastiskt.

Men allt verkar än så länge flyta på väldigt bra. Jag har sett en massa tips på vad man kan göra i Riga när man är där en hel dag (ensam), senast var vi två och knallade runt lite i gamla stan och myste, men jag ska försöka boka in lite mer turistiga upplevelser den här gången. 

Så om några veckor vet jag väl om det gått vägen till en början, jag postar mer när jag har någon uppdatering.

Tack! Fast luften gick ur mig lite när Fru84 kom med ett så tungt besked samtidigt. Jag fick massor av ledsamma känslor inombords, antar att jag inte är så "hormonfri" som trodde, utan åker lite jojo jag med. 

Jag håller alla tummar för att det går bra för dig i Aten. Själv hade jag två missfall (gravid på naturlig väg trots att jag fick höra att det inte skulle gå) i höstas varav ett var riktigt tungt. Men fick kontakt med en toppenbra psykolog som har hjälpt mig förbi det och fått mig att se framåt, och det har varit ett plus att hon verkar ha/har haft flertalet patienter i samma sits som jag (äggdonation utomlands). Jag försöker att inte oroa mig för vad som kan hända, men det är klart att det är svårt att slå bort sådana tankar.

Fru84: Jag är jätteledsen för er skull. Även om jag inte skrivit så mycket här, så har jag följt alla era lyckosamma historier på håll och har glatt mig åt alla framsteg, och jag hoppas innerligen att du snart känner att livet kan gå vidare efter er förlust, men jag förstår om det kommer att ta lång tid. 

Hur är det med övriga risker förutom att det faktiskt kan bli två på en gång? För egen del så ser jag inga bekymmer i att få två på en gång, men däremot är jag lite orolig för att sätta mitt eget liv på spel i större utsträckning, om det är vad man gör. Känns som att jag inte alls vet om jag ska välja 1 eller 2 (om valmöjligheten finns) om ett par dagar då jag åker över. Om det bara finns ett livsdugligt, ja då finns det ju bara ett alternativ, men annars har jag ingen aning. Min sambo hade pratat med kliniken när han var över, men han sade att han inte blev klokare och att "det får du bestämma". Tack för den 

Ett stort grattis! Vilken lycka!!

Själv var jag i Riga i fredags och gjort en ET. Jag velade verkligen in i det sista med hur många embryon vi skulle sätta in. Det visade sig att vi fick 10 ägg från donatorn, men det var bara fem som gick vidare och blev riktigt fina utvecklade embryon, troligtvis pga min mans spermier om jag förstod det rätt. Till slut valde jag två och att frysa tre, och största anledningen var nog att försöka maximera våra chanser även om den ökade chansen med ett ägg till är väldigt liten som jag förstår, men det var ett svårt beslut att ta, och jag vet fortfarande inte om det var rätt, men nu kör jag på det.
 
Jag har heller inte lidit av några större hälsoproblem i mitt liv, har lågt blodtryck m.m. och pratade länge med läkaren och ställde massor med frågor, men blev för det mesta inte klokare för det eller mer säker på vad jag skulle välja, men det blev två till slut. Nu har jag (förhoppningsvis) tre kvar för ett nytt försök. Det bästa hade nog varit om jag inte hade haft något beslut att ta, men nu hade vi tydligen riktigt fina embryon så förhoppningsvis håller sig ett av dem kvar.

Jag har mått riktigt bra hela vägen. Jag var ganska orolig innan för vad nedregleringen och därefter hormonerna skulle göra med mig, men förutom ökad kroppsvärme och kortare stubin, så har jag inte känt av någonting märkbart. Tvärtom jag har nästan mått bättre, vaknat sjukt tidigt på mornarna och haft ork och energi till massor under dagarna, villket inte är så likt mig, jag är en riktig tröttis vanligtvis. Huvudvärk lider jag av annars relativt ofta, så det är nog något jag bara lärt mig leva med, så om jag haft det i samband med tabletterna så har det inte stört mig mer än vanligt. 

Nu känner jag egentligen ingenting, precis som många andra här inne har beskrivit. Glömmer nästan bort att jag varit där eftersom det inte är så påtagligt. Det är nästan skönt, jag kommer ihåg när jag var gravid för egen maskin, då tyckte jag dagarna hasade sig framåt och slipper gärna det så länge jag kan.

Nästa sak blir väl blodprovet som de vill ha. Det verkar som om vissa inte gör det, andra inte? Ni som tagit det, kliniken vill ju ha ett HCG-värde, har ni bekostat det själva då? Ni i Stockholmsområdet, var någonstans har ni gjort det i så fall? Jag har en privat sjukvårdsförsäkring via jobbet som jag funderar på om jag kan använda nämligen, och be att få gå dit och ta ett blodprov. Det är värt att testa tänkte jag. Jag ska ta provet 10/6.

Tack för tipset om Werlabs, har nog sett att flera pratat om det tidigare också.

Jag visste inte att du tagit så mycket hormoner, då förstår jag att kroppen och knoppen åker jojo. Jag tycker att det är lite olustigt med mängden man trycker i sig, men har intalat mig själv att det bara är en kort period. Men om man tvingas göra fler försök, ja då kommer ju all yttre påverkan med på köpet igen.

Jag håller alla tummarna för att det går bra för dig på fredag och alla dagar framåt!

Haha vad skojigt, grattis du med!