Vi planerar för ett nytt försök som troligen blir någon gång i slutet oktober/början november. Jag har precis fått första mens efter missfallet, och Riga vill ha minst två normala menstruationer innan man ger sig på nästa försök. Om allt går tillbaka till normal cykel igen direkt borde det innebära någon gång vid den tidpunkten. Gott tecken är att den här mensen bara var en vecka försenad i förhållande till när blödningen efter missfallet satte igång - 32 dagar istället för mina normala 25-26 - vilket förhoppningsvis tyder på att kroppen ställt tillbaka till sin normala klocka ganska snabbt.
Vad gäller kvarvarande embryon så finns det inget som säger att det med nödvändighet behöver vara något som är fel på dem. Kromosomfel som leder till ett missfall/MA, eller en graviditet med ett skadat barn, förekommer hos alla kvinnor, i alla åldrar och är ofta bara en ren slump eller otur. Just det ägget, eller kombinationen av det ägget och den spermien gjorde att någon förutsättning saknades för att det skulle kunna utvecklas vidare och bli ett friskt barn. Någonstans tänker jag själv i de här, lite halvt ovetenskapliga termerna:
1) befruktade ägg som är så pass skadade att de aldrig börjar dela sig, eller visar tydliga tecken på att de är skadade redan i laboratoriet -> kommer aldrig ens till insättning och sorteras bort i labbet
2) befruktade ägg som visserligen delar sig och vid observation ser friska ut men ändå har någon form av kromosomfel -> sätts tillbaka och resulterar i allt från minus på stickan, till ett tidigt missfall, till ett MA
3) befruktade ägg som delar sig och vid observation ser friska ut men har något mindre allvarligt kromosomfel -> sätts tillbaka och kan resultera i allt från minus på stickan, till missfall, till MA, till graviditet som utvecklas vidare, oftast de som upptäcks som skador vid RUL och ibland leder till en sen abort för att man bedömer att barnet är så kraftigt skadat att det inte har chans att överleva utanför livmodern
4) befruktade ägg som delar sig och vid observation ser friska ut och också är friska -> sätts tillbaka och kan resultera i allt från minus på stickan, till missfall, till MA, till graviditet som utvecklas vidare och blir ett friskt barn
Den enda kategori som man med någon form av säkerhet kan upptäcka i laboratoriet när man odlar äggen är kategori 1). De övriga tre ser för blotta ögat likadana ut när man ser dem i mikroskop, och enda chansen att kunna upptäcka eventuella kromosomfel är att ta en cell från det växande embryot och analysera den (det som också kallas PGD). Den analysen är i sig inte helt ofarlig för embryot då det ibland dör genom att man stör det genom att plocka bort en cell. PGD används oftast bara när man sedan tidigare vet att mannen eller kvinnan bär på anlag för en genetiskt överförd sjukdom som kraftigt påverkar livskvaliteten och vill kontrollera redan i förväg att barnet inte bär på den.
Samtliga kategorier av befruktade ägg finns även hos en kvinna som blir gravid på normal väg och ger samma resultat även där - med missfall, med MA, med skadade barn - och faktiskt i ungefär samma proportioner som hos oss som gör ÄD/IVF. Det som skiljer sig är att vi som genomgår någon form av fertilitetsbehandling har större chans att få ett minus på stickan jämfört med en kvinna som blir gravid naturligt - men det är inte så konstigt med tanke på att det faktiskt är ett rätt stort ingrepp vi gör.
Anledningen att vi som gör ÄD/IVF reagerar mycket starkare på när vi får tillbaka ett "defekt" ägg som inte blir en graviditet eller en graviditet som stannar av någonstans på vaägen är ju dels att vi sedan tidigare har problem att bli gravida och sätter så mycket hopp till behandlingen, dels att vi faktiskt betalar för behandlingen, dels att vi någonstans har en övertro på att den medicinska vetenskapen ska kunna sortera ut de embryon som inte är livsdugliga.
Vänd på tanken istället - det är ett smärre mirakel att den medicinska vetenskapen faktiskt KAN hjälpa oss till den grad de kan. Att ta ägg från en kvinna, befrukta dem utanför kroppen, odla dem i 3 eller 5 dagar i laboratorium, återföra dem till en annan kvinnas livmoder och fortfarande få dem att fästa och kroppen att acceptera dem som ett kroppseget ägg så att det kan bli en graviditet och ett barn. Sett ur den synvinkeln är det inte konstigt att det är något som går fel ibland eftersom det är så många delar som ska klaffa och fungera ihop.
. Sen gjorde jag en AMH -test som egentligen visar hur mycket ägg en kvinna har kvar i kroppen och mina resultat var under den normala gränsen. Det innebär att jag inte kan skaffa barn med mina ägg. I sverige fick jag stå i kö för en äggsdonationsbehandling och min tur är räknat till 2012. En jäkla låååång tid att vänta för ett ägg..... Min läkare på St: Göran sjukhus rekommenderade AVA klinik. 
", progynon tar jag nu och innan min embryo transfer ska jag påbörja intaget av progesteronet. Räknat tid för min embro är 21 maj 2010 så det gick ganska snabbt. 
igen...