Hur ska man övertyga mammans nya man (styvpappan) att adoptera barnet???

Drar bakgrundshistorian så kort jag kan;

För några år sedan var min man ute på krogen, träffar en tjej där, följer med henne hem och de har sex. Hon säger sig äta p-piller och vill ej nyttja kondom, dock vill mannen använda kondom då det är ett random kn*ll, till sist går hon med på det, så de har sex med "dubbelt" skydd tror han.

Efter sexet (mannen är ganska full) somnar de.

Dagen därpå lämnar mannen kvinnas lägenhet, det finns liksom inte mer där mellan dem så han antar att de haft sitt lilla roliga och aldrig mer kommer ses.

Nio månader senare blir mannen kontaktad av socialtjänsten att han ska infinna sig och skriva på faderskapspapper...
Mannen är helt oförstående, finns ju inte i hans värld att detta barn skulle vara hans.

Efter en massa om och men, utredningar, ditten och datten, faderskapsprov - visar det sig att mannen är far till barnet som denna kvinna som han haft detta ONS med fött.

I efterhand framgår det att kvinnan tagit kondomen de använt efter att mannen somnat och "inseminerat" sig själv med innehållet. Helt otroligt sjukt nog gick detta vägen för henne och det resulterade i en graviditet!

Mannen är förkrossad, kränkt, chockad, besviken, arg - you name it.

Mannen har inte alls varit delaktig i denna graviditet, han ville ej ha barn, han skyddade sig och blev - annat kan man inte säga - lurad.

Fortfarande känner han enorm ilska över detta, och känner sig enormt överkörd och kränkt och barnet är inget han ville ha eller vill ha kontakt med. Det existerar inte i hans värld utöver de 1273 kr han "tvingas" betala var månad.

Nu till frågan;
Mamman har sedan barnets födsel varit involverad med en annan man. Denna man var med under förlossningen, och har varit far till detta barn sedan det föddes.
Barnet ser troligtvis denne man som sin far.

Den biologiska pappan vill inte ha något med barnet att göra, kommer aldrig vilja ha det - och förutom den ilska och bitterhet som han känner över denna situation, finns där också en nykter tanke att för barnets bästa vore det om denne styvfar faktiskt var barnets "officiella" far, om något händer mamman etc.
Visst flyger en liten tanke genom skallen att det är surt att han som blivit lurad och kränkt, dessutom ska penga ut med 280 000 kr under 18 år som ytterligare en käftsmäll.

Hur ska man lägga fram detta till mamman? Mamman och den nye har en stabil relation (hur pass stabil man nu kan vara som gör en sådan här grej???), de har gemensamma barn och den nye verkar vara en bra far till det här barnet på alla sätt - den enda far detta barn kommer känna till. Kan man tycka att det vore ur barnets bästa att styvpappan adopterar?
Vilka argument finns?

Och givetvis, de "extra" 1273 kr/mån är ju ur mammans synpunkt, skulle jag tro, en del som gör att en adoption inte vore helt nödvändig innan barnet fyller 18 år...

Finns säker ni där ute som tycker att vi är heeelt dumma i huvudet, och att min man ska ta sig an detta barn, att vi är okänsliga etc, till er kan jag säga
- hade en man gjort detta mot en kvinna hade han åkt dit så det smäller om det och troligen straffats...