Psykisk ofredan???

Det här med att man inte ska lägga sig i, att mamman och pappan alltid ska stå som en enad front mot barnen, tycker jag är så himla dumt. Alla gör vi fel som föräldrar, alla kränker vi våra barn ibland, och tyvärr inser vi många gånger inte alls att vi gör fel, medan det märks väldigt tydligt utifrån. Det är så klart tråkigt att det är så, men det är som sagt något som händer oss alla, och det går tyvärr inte att göra så mycket åt det. Att däremot som förälder stå och se på och inte reagera när man klart och tydligt ser att någon annan behandlar ens barn fel, eller att man till och med väljer att backa upp denna människa bara för att, det är bara så korkat så det finns inte. Så all heder till mamman som valde att ta dottern i försvar, och jag hoppas att hon fortsätter att göra det när hon känner att det behövs, trots att pappan tycker annorlunda.