Är du för eller emot "konstgjorda" befruktningsmetoder?

Jag röstade på både och.Jag tycker att det är jättebra att par som försökt få barn och inte lyckats kan få sina drömmar uppfyllda med hjälp av IVF. Just att det är "konstgjort" och att par som inte kan få barn inte ska ha barn är inget argument som biter på mig. Jag tror som sagt många har blivit lyckligare människor med hjälp av IVF.Det som jag tycker är synd är att vi väntar för länge på att skaffa barn. Att det är sån press på att man ska ha hunnit så mycket innan man skaffar barn och där tror jag faktistk IVF har hjälpt till lite. Att par kanske väntar och förlitar sig på att de kan ta till IVF om det inte går.

Jag har läst tråden och jag hittar inga argument som gör att jag förstår varför man skulle vara emot konstgjord befruktning. Jag tycker att det är oerhört okänsligt att vara emot att sjuka ska få vård, för ofrivillig barnlöshet räknas som en sjukdom.

Givetvis är detta ett ämne som kan vara känsligt, i synnerhet för de personligen berörda, men jag tycker det är synd att det så ofta tas personligt. Att negativa eller tveksamma åsikter om t ex IVF eller donatorinsemination o s v som sak gärnas tas som en personlig skymf. Diskussion är inte farligt, om den sköts snyggt, och tveksamhet mot t ex IVF eller donation är inte synonymt med att ifrågasätta relationen mellan föräldrar och de barn som skapas med hjälp av detta, och är inte synonymt med att stämpla dessa föräldrar som sämre o s v.Jag har fått barn via adoption, och när någon kränker mitt barn eller vår relation p g a att han är adopterad går jag i taket. Men att alla inte är positiva, eller att man är tveksam, till adoption som sak och diskuterar detta sakligt ser jag ingen anledning att bli aggressiv av.Nu måste jag dock gå....

Dessa personer har behandlats med en massa hormoner och skit och liksom narkomaner, finns det negativa effekter på ett eventuellt foster av detta. Därför är det omoraliskt.

Dessa personer har behandlats med en massa hormoner och skit och liksom narkomaner, finns det negativa effekter på ett eventuellt foster av detta. Därför är det omoraliskt.

Det finns tyvärr rätt många som tror att man bara på riktigt kan älska ett barn som är ens biologiska avkomma eller som anser att det är fel att "blanda" människor av olika härkomst, hudfärg, gen-uppsättning mm. Det finns många som tror att ett adopterat barn är något man har till låns under några år, men sedan bör/vill alla adopterade flytta tillbaka till sina ursprungsländer. Det finns också de som bestämt hävdar att alla adoptioner är barnhandel eftersom det kostar pengar att adoptera. Att pengarna går till sådant som översättning av dokument, lön till jurister och andra som ser till adoptionen sköts på rätt sätt, resor och uppehälle i landet etc spelar liksom ingen roll. Pengar=barnhandel. Punkt slut. Sedan finns de som menar att det är cyniskt av rika västerlänningar att adoptera barn från fattiga länder. Istället borde vi skänka de pengar det kostar att genomföra en adoption till exempelvis SOS Barnbyar så att fler barn skulle kunna stanna i sina ursprungsländer. Varför just de som har svårt att få barn skulle vara förpliktade att skänka 150 000-300 000 kr till SOS framgår aldrig riktigt. Men visst finns också sådana som du träffat på, de som anser att alla som har svårt att få barn borde adoptera "för det finns ju så många barn som inte har någon familj". Och det är ju sant. Det finns massor med föräldralösa barn i världen. Problemet är ju bara att de flesta antingen inte är adopterbara  - adoption är olagligt i det landet, landet är så korrumperat att ingen vågar adoptera därifrån etc - eller så är de helt enkelt alltför långt ifrån de flestas dröm om sitt eget lilla barn - inte många vill adoptera en HIV-smittad 13-åring som levt de senaste fem åren på gatan. Barn under fem år och som antingen är friska eller har lindriga/behandlingsbara sjukdomar och handikapp är det idag långa köer för att att få adoptera.