Är du för eller emot "konstgjorda" befruktningsmetoder?

Nu är det nog inte så men om det vore det så är det ju underbart att det finns ett sätt som kan hjälpa fler att få bli föräldrar. Visst på "konstgjord" väg MEN dom barnen tillverkas ju av precis samma "ingredienser" som alla "naturliga" barn.

Beror inte det på vilken ingång du har i omröstningen?

Ok om du nu är seriös så har jag några frågor?
-Har du själv barn?
-Hur många ivf-föräldrar känner du eftersom du kan uttala dig om att dom skulle vara curlingföräldrar?
- Menar du på allvar att inte föräldrar i någon mån ska anpassa sig efter sina barn som ligger på en helt annan nivå än vad vi vuxna gör?
-Varför ska barn bli vuxna så fort som möjligt?
- Vilken sorts uppfostran har du haft?

Varför tror du att ivf-barn är ensambarn?
Dom flesta jag vet inklusive jag själv har minst 2 barn.
Ofta kommer det första barnet till spontant eller så gör det andra barnet det.

Tror du att alla människor sitter och leker i lekparkern varje dag med sina barn?
Jag tycker det ska vara en balans.
Barnen ska kunna ha "tråkigt" och bara umgås med sina föräldrar i vardagen men föräldrarna ska även läsa sagor för sina barn, lära dom lägga pussel osv.
Man behöver inte sitta och leka på golvet med sina barn hela dagarna och det känner jag ingen som gör.

Ja det för att samhället i stort inte ens vet innebörden av ivf.
Många tror tex konstiga saker som att barnlöshet beror på att paret tänker för mycket på barn och därför blir infertila, det säger väl en del om kunskapsnivån?

Jag är FÖR, FÖR, FÖR! Hur nån annan väljer att skaffa barn är deras ensak.

Dessutom så är jag äggdonator och inne på min andra donation.

Klart att alla som vill ska få möjligheten att uppleva att få bära och föda ett barn. Alla som vill förtjänar en chans att bli föräldrar, vilken metod det än används inkl. adoption.

Jag respekterar allas åsikter. Men jag förstår för egen del inte hur man kan vara emot. Jag ser inga nackdelar alls i att människor som längtar efter barn och får till det på egen hand får hjälp med det.

Men visst det är intressant att läsa åsikter från dom som är emot också. Men jag blir glad av att så många faktiskt är FÖR.

Men hur många svar från hur många människor behöver du?

Jag är adoptivförälder och anser att adoptionen av vår dotter var det bästa vi någonsin gjort. Till och med lite större och bättre än när sonen föddes två år senare. Det var ju dottern som kom först, det var då vi fick bli föräldrar. Kärleken är densamma, men just känslan att för allra första gången få kalla sig Mamma är svårslagen. Men med det sagt så är adoption ändå inte ett alternativ för alla. Det finns många skäl till att folk "väljer" IVF hellre än adoption.

1. Man får inte medgivande för att adoptera. Det behöver inte betyda att man skulle bli en kass förälder. Det kan räcka med någon sjukdom i bakgrunden eller något annat som får utredaren att misstänka att man kanske inte orkar de extra utmaningar det ofta innebär att vara förälder till ett adopterat barn. Dessutom ges aldrig medgivande om den/de sökande är under 25. En 21-åring som just fått veta att hon inte kan bli gravid på naturlig väg måste alltså vänta rätt länge om hon ska adoptera.

2. Man blir inte godkänd i barnens ursprungsländer. Det gäller exempelvis alla som lever i en samkönad relation. Det gäller många som tidigare haft en allvarligare sjukdom, men nu är friskförklarade. Det kan gälla dem som inte är högutbildade, de som lever i ombildade familjer och en massa annat som vi kanske inte tycker borde spela så stor roll.

3. Man hinner inte. För att få medgivande att adoptera ska man inte ha fyllt 43. En adoptionsprocess tar numera oftast tre-fyra år eller mer. Är man då 40 när man påbörjar processen är risken stor att man faller för ålderstrecket innan man nått ända fram. Ett medgivande gäller nämligen bara i två år. Sedan måste det förnyas och är då den ena i paret fyllda 43 så säger många kommuner nej, även om man är nära ett barnbesked. Alltså vågar många inte chansa om de är i 40-årsåldern.

4. Man vill inte. Som tur är så är de flesta så kloka att de väljer bort adoption om det känns som ett andrahandsalternativ. Man måste känna att ett adopterat barn är precis lika välkommet och blir precis lika älskat som ett biologiskt barn skulle ha blivit. Allt annat är grymt mot barnet. En av utredarens uppgifter, när man ansöker om medgivande, är just att få fram inställningen till adoption. Ser man det som "second best" ska man inte få medgivande.

5. Man vill inte vänta så länge. Lyckas man med första IVF-försöket har man barn nio månader senare. Lyckas man med adoption kan det ta upp till fem år. I bästa fall och med en god portion tur kan man ha barnet på två år, men det är sällsynt numera.

6. Man har inte råd. En adoption kostar från 150 000 kr att genomföra. Som mest kan den gå på uppåt 300 000 kr. Tyvärr är det inte ens så att man fritt kan välja ett "billigt" land om man inte klarar de dyraste. Alla länder har lite olika krav och det är inte säkert att man passar in på de billigare.Kanske passar man bara på ett land där man måste bo i ett halvår eller mer under processen. Det kostar förstås väldiga summor + att den förälder som inte tar ut föräldraledigt måste vara tjänstledig utan lön under tiden. Grattis till alla som har råd med det, men inte så konstigt att en del backar.

Varför tror du att jag är emot för egen del?

Få lever på det sättet idag. Att vara med i vardagen och göra de saker du nämnde existerar inte längre.

Få kvinnor idag bakar och syr och är "husliga" och få män skruvar i bilar, fiskar och hugger ved. Tyvärr.

Och vad återstår? Stressad tid efter jobb och förskola där ingen har ork att göra mer än att laga mat, läsa saga, sitta vid daorn och kanske leka med sitt barn.

Du måste ju förstå att tiderna är förändrade. Förr så uppfostrades barn av sina föräldrar och släkt, idag så uppfostras de av förskolepersonalen.