Hej,
Ingen erfarenhet men har läst boken "Äntligen adoptivförälder" skriven av "Brenckert, E" där ett kapitell handlar om just aming och då framför allt om närheten man får till sitt nyfådda barn. Låter positivt just med att man får en sådan närhet till sitt lilla barn och där barnet får lättare att knyta an till mamma.
Lycka till och snälla berätta hur det går.
Hej,
att amma ett barn som inte är ens biologiska kan väl vara den mest naturliga sak i världen. Jag har ingen egen erfarenhet av adoptivbarn men när mitt ena barn var litet (ca 3 månader gammal) ammade jag under ett par månader både mitt barn och barnets kusin som var lika gammal. Min svägerska hade jätteproblem med brösten och var helt förtvivlad. Det var bröstböld och en massa andra bekymmer om jag minns rätt. Jag erbjöd mig att amma hennes pojke, om hon ville. Och så blev det. Under hela den tiden hon fick behandling ammade jag båda barnen. Vi bor nära varandra men jag pumpade också ur så att det skulle räcka till hennes pojke om vi inte var tillsammans. Funkade hur bra som helst. För mig kändes det inte alls märkligt på något sätt, tvärtom.
Det låter väl jättebra, men hur fungerar det i praktiken?? Hormonpreparat eller?
Jag är övertygad om att jag hade kunnat pumpa igång mjölkproduktionen när min dotter föddes. Innan hon kom funderade jag en del på att göra det, men bestämde mig i slutänden för att inte försöka. När hon sen väl föddes kändes det tydligt i brösten att min kropp var med på noterna, och jag funderade ett varv till, men när jag såg hur min fru slet med pumpning och amning så lade jag ner det projektet direkt. Vi behövde den tiden till annat.
Men om du googlar på "amma adoptivbarn" och "inducing lactation" så hittar du en del matnyttiga tips.
Jag har ammat mitt barn, men utan mjölk. Låter kanske ite klokt i andras öron, men det var en betydelsefull period för oss. Det började med att barnet såg sin yngre kusin ammas och ville pröva. Var då ca 18 mån gammal och hade varit i sin nya familj ca ett halvår. Jag var motiverad till att amma och hade aboslut kört det hela vägen om barnet hade varit yngre vidöverlämnadet. Amningen handlade om närhet och snuttande och det kom aldrig någon mjölk, men ändå är jag så glad äver att vi har den erfarenheten tillsammans. Barnet har en berättelse om hur h*n har blivit ammad och när det var viktigt så fanns mina bröst där för barnet. MItt råd är att kära på så länge det känns rätt för dig.
Hej och tack för svar!
Får se hur det går, håll tummarna
Intressant! Vi fick vâra barn när de inte ens hunnit fylla 2 mânader, men tanken pâ att amma kändes helt främmande och onaturlig för mig... LYCKA TILL!
Klart att du ska försöka amma om du vill och kan!
Själv fick jag mjölk i brösten innan barnet äns var i min famn. Hade det inte varit för bitande tänder hade hon fått amma hur mycket hon velat.
Lycka Till!