snillis skrev 2010-05-18 09:18:52 följande:
Mördaren har ju mest troligt även han/hon handlat i affekt. Kanske är det rent av så att barnet mördades av en olyckshändelse medan jag har direkt uppsåt om jag tar livet av mitt barns mördare. Så rent krasst skulle jag kunna dömas för mord medan barnets baneman döms för vållande till annans död. Detta vet man ju inte när man kommer till platsen och endast har uppgifterna i TS att utgå ifrån.
Rent psykologiskt är det däremot godkänt och rentav normalt att hamna i chocktillstånd och tappa kontrollen inför åsynen av sitt mördade barn. Det finns däremot ingen godtagbar psykologisk förklaring till varför man skulle mörda ett främmande barn.
