Fyraåring som inte lyssnar/lyder.

Jag har också en son på 4år. När min son trotsar hjälper bara en sak, att vara konsekvent. Den här åldern handlar inte som många tror om att bara testa vad som händer om man gör på olika sätt, utan det handlar mer om (tror jag) att barnet faktiskt vill ha det precis på han/hennes sätt. Iaf just i denna ålder. Så...får han eller får han inte? Får han inte så finns det bara en lösning, tala om och var konsekvent. Skriker barnet, låt det skrika. Var lugn, prata lugnt och locka honom till att komma in i din lunga bubbla istället. "Jag ser att du är upprörd men det är ingen fara, kom hit till mig istället".
Men..är det något som måste göras t.ex. att klä på sig så det ju såklart svårare. Kanske handlar det om att ta till andra knep då, tänka lite vidare. Min son får lägga sina kläder fint på golvet innan läggdags, det gör att han gillar att kliva upp sedan och se precis i vilken ordning han ska ta på kläderna. Och med en massa beröm får han sedan som belöning se på barnprogram. Gör han inte det så blir det inge barnprogram. Och anledningen är klockren, vi hinner ju inte. Det lärde han sig snabbt.
I största möjliga mån försöker jag att inte straffa på något sätt, men ibland måste man visa vem som bestämmer. Det gör barnet tryggare i sig. Det kan också vara rent av nödvändigt för att t.ex. de ska plocka upp efter sig, vara snäll mot andra osv som är viktigt för framtiden. Det är rutiner som kan skapas för ett lugnare hem och en tryggare miljö.
Men om du ger en konsekvens av ett handlande så ge alltid valet att följa eller inte följa din "order" först. Det tror jag är det största fel många gör...antingen att de hotar och inte fullföljer eller att barnet plötsligt får en konsenves utan att de vet varför eller var förberedd.

Jag vill inte ha lydiga barn; jag vill ha barn som tänker själva. Enda gången jag vill se blind lydnad hos en 4-åring, är när det gäller livsfarliga situationer.

Så nej, jag varken hotar eller vädjar. Om jag ber en 4-åring att göra något, så har h*n alltid valet att säga nej. Om det rör sig om något icke förhandlingsbart, så säger jag hur jag vill ha det och ser sedan till att det blir genomfört.

Så om barnet inte vill ta på sig kläderna så klär ni på barnet?

Okej..ja det beror nog på vad man har för barn helt enkelt.

Min dotter kan också studsa omkring på eftermiddag/kvällstid men det ser jag som ren trötthet. Att få henne till att varva ner då är lagom svårt. Resonera går inte då, oftast utan då brukar vi sätta oss och läsa en bok t.ex. så att hon tar det lite lugnt så kan vi prata sedan.

När hon inte lyssnar på mig eller helt enkelt inte svarar på tilltal som jag önskar tror jag att det oftast är för att hon inte tänkt klart - så utrycker hon det själv i varje fall. Hon har t.ex. inte så bråttom med att sluta gunga och komma och borsta tänderna förrän jag ställer ulitmatum. Så klara valmöjligheter kanske kan underlätta.

Min lilla vill inte alltid ta på sig kläder och nej, för oss finns inte alternativet att gå ut utan kläder utan då får man stanna hemma (vilket inte heller är ett alternativ på vardagsmorgnar). Jag kan däremot hjälpa henne att ta på sig för att underlätta lite/göra det lite roligare.

Jag måste säga att jag håller med lövet i precis allt hon skriver här.

Det finns alltid sätt att kompromissa och andra val att ge. Att hota med straff om ditt o datt är verkligen inget alternativ hos oss. Vad ger det lixom? Tar du inte på dig kläderna nu så får du inte se på tv ikväll? Ja vart är relevansen i det?

Välj dina strider istället o försök att se på saken lite annorlunda så tror jag att en hel del löser sig.