Alicia 72 skrev 2010-08-25 08:52:45 följande:
Ja du, varför? Den frågan har jag gråtande ställt mig många gånger. Kunde inte förstå hur vi under 7 månaders tid prickade äl, både före, under och efter, varje månad utan resultat. Man känner sig så maktlös och har liksom inga fler knep att ta till.
Vet inte om jag berättat det i denna tråd men jag har varit gravid 4 gånger (1 abort i unga år, mf, dotter, mf). Alla dessa graviditeter har blivit till på ETT ENDA sextillfälle den månaden. De tre första grav kom dessutom till på första försöket utan någon som helst koll på äl, så därför blev jag extra frustrerad när det aldrig blev något nu när vi verkligen hade stenkoll på alla bitar.
Det tärde fruktansvärt på oss så vi lade ned bebisverkstan inför sommaren och hade bara sex en enda gång i juni och det inte alls i bebissyfte. Och pang var jag gravid igen. Så nu när vi sätter igång igen kommer vi att ha sex på dag 12, det är då alla mina grav blivit till. Äl hade jag nu sist på dag 15, de andra gångerna hade jag som sagt inte koll på äl.
Av någon anledning kanske det inte passar min och sambons fertilitet att sexa varje-varannan dag under äl. Han kanske har få spermier som behöver samlas upp några dagar, vad vet jag? Men en gång i månaden före äl är det som funkar för oss.
Min poäng är att man kanske får släppa mass-sexandet om det inte funkar och prova på andra sätt.
Samtidigt som sjukvården säger att innan man försökt ett år så räknas det inte som att man har svårt att bli gravid. Man förväntas helt enkelt inte plussa på en månad eller två då det är så mycket som ska klaffa.
Men det är tungt, tro mig jag VET precis vad du går igenom en dag som denna. Man är sur, arg, ledsen, SKITER I ALLT!
Alicia
Tack för ditt stöd! Ja, jag antar att fem månader inte räknas som lång tid. Det var fem månader det tog för mig att bli gravid sist, efter att jag slutat med p-piller. Då hade vi ingen koll på ÄL utan hade sex två dagar i rad exakt två veckor innan BIM (har jag räknat ut i efterhand). Innan hade han varit bortrest så det var ett upphåll på nästan en vecka. Vet inte om jag orkar hålla på och göra om exakt samma scenario som sist, vill helst bara låta det vara och inte ta kål på all spontanitet och passion. Dessutom slutade det i missfall sist ändå.
Det lustiga är att folk tror att vi nu tagit en paus och jag får höra kommentarer som "det verkar ju vettigt att ni tar det lugnt nu och väntar med det här med barn". Eh, det gör vi inte. Är bara inte så fertil som alla andra i min omgivning verkar vara. Det bestämmer sig för att skaffa barn och så vips är de gravida månaden efter och inte slutar det i missfall heller.
De e tydligare än igår så jorå!
