Anonym (En annan mamma) skrev 2010-05-19 23:55:00 följande:
Jag har inte skrivit att du inte skulle byta blöja på henne. Men att skriva att en 6 månader gammal flicka blir tjurig?! Något kanske var fel, det kanske var kallt? Hon kanske behövde närhet, att du höll henne intill dig? Om man behöver göra något som att blöja då har jag haft hörselskydd på mig. Lättare att hålla sig lugn och inte bli irriterad och kanske barnet slutar gråta för att man har något konstigt på huvudet. Min pojke gjorde det flera gånger. Du gör ditt barn illa genom att bli arg och irriterad på en så liten tjej! Tro sjutton att hon gråter och skriker när den som skall representera tryggheten för henne blir arg på henne. Ja, jag har också läst om mammor som blir arga irriterade på sina spädbarn och JA jag tycker man skall söka hjälp om man inte kan kontrollera sig så pass och inte låta det gå ut över någon som inte kan försvara sig. Det är att göra det lite väl lätt för sig att bara säga att alla mammor (föräldrar) tappar kontrollen och blir arga på sina spädbarn. Så är det inte, de flesta försöker mer än så. Det är ingen som begär att någon skall bli en perfekt förälder men att misslyckas och ge upp? Varför inte söka hjälp så att du gör det bättre än att bli arg på ett spädbarn?! En ny chans med det barn du har? Och alla blir inte lugna och trygga när de har hysteriska mammor. Klarar jag, efter att ha fått hjälp, hålla mig lugn eller i alla fall inte bli arg på min lilla pojke trots att jag inte har någon avlastning, borde väl två föräldrar kunna stötta varandra så att de inte blir arga på spädbarn?! Jag har tid och ork att svara då min pojke sover bättre nu. Tyvärr förstår jag att du inte har en tanke på att söka hjälp då du inte verkar tycka att du gör fel, trots att du mådde skitdåligt över vad du gjorde.
Öh?
TS...Du gör INTE ditt barn illa genom att bli irriterad och arg ibland. Alla är människor, alla blir irriterade och arga ibland. Det verkar ju inte precis vara så att du står och skriker tillbaka på din dotter...Men tyvärr är det bara att vänja sig, för tro mig...det blir värre. Jag har en sjövild, trotsande tvååring hemma och han har varit BILLIG flera gånger kan jag säga. Jag kan också tänka att jag bara vill lämna honom skrikande i sitt rum på kvällarna när han är tjurig och slåss och vägrar ligga i sängen. Men det är bara att bita ihop och gilla läget.
HAn var dessutom alltifrån lugn när han var liten också. Började krypa, gå och prata jättetidigt och det har alltid varit full rulle. Jag kunde bli helt vansinnig ibland när han var i den där åldern och kände flera gånger att jag inte orkade med honom.
Det är väl ändå bra att du accepterar dom här känslorna och inser att du kanske tänker fel. Att förtränga gör bara saken värre...
