• Cecese

    45 kg övervik, har provat ALLT men går inte ner - är gastric bypass det enda alternativet jag har kvar???

    RiNan skrev 2010-05-21 13:49:34 följande:
    Det läskiga med den är att man MÅSTE äta var 3e timme och klarar man det inte nu kommer man få riktigt svårt då. Portionerna är små och man kan inte med tiden töja ut säcken så att man kan äta mer när man gått ner färdigt utan 3 köttbullar och 1 potatis är det som gäller för resten av livet. Äter man inte som man ska eller tex dricker vatten till maten så får man lätt näringsbrist. Hela livet måste man ta mitt val kvinna tabletter samt järnspruta ca var 3e månad. Men det ÄR en bra lösning för folk som verkligen inte kan fixa vikten själv men man måste tänka på allvaret och konsekvenserna i längden. Jag gillar att äta och hellre lär jag mig äta regelbundet samt begränsa vad jag äter än att behöva äta var 3e timme för att inte bli sjuk, behöva äta på ett visst sätt hela livet så att jag inte tex kan njuta av julbord, bufféer etc och jag vill inte heller binda mig till vitaminer och sprutor hela livet för att kroppen ska fungera.
    Jag har varit opad 1 år och jag äter ungefär dubbelt så mycket nu som när jag var nyopad, dvs jag får i mej en liten normaltportion. Man bör ju äta långsamt och när jag gör det orkar jag ju mera men är jag stressad så får jag i mej mindre mat. Jag var t.ex. ensam i helgen och då åt jag 0,5 kg räkor (visserligen med skal så vad det blir oskalad vikt vet jag inte men runt 2,5-3 dl kanske) samt massa gurka, tomat och dressing till det. Jag klarar även av att dricka till maten, i början gick det inte men nu går det bra. Visst jag sveper inte i mej 0,5 liter till maten men typ 1 dl får jag nog i mej.

    Jag kan njuta av både julbord och buffe utan problem. Visst jag får väl inte i mej lika mycket som en som inte är opad men helt ok mängder får jag i mej och många "normala" människor äter ju lite väl mycket så fort det är sånt. Redan förra sommaren när jag bara varit opad ett par månader åt vi buffe och jag fick i mej rätt mycket då. Som sagt, a och o vid såna tillfällen är att äta sakta, låta maten sjunka ner en stund och sen kan jag äta lika mycket till typ.

    Målet efter operationen är att man med tiden ska komma upp i hyfsat normala portioner mat och inte att man ska äta som en mygga resten av livet.
    Mamma till ♀-98, ♀-03, ♂-06 och ♂-08
  • Cecese
    Cecese skrev 2010-05-21 13:59:31 följande:
    Jag har varit opad 1 år och jag äter ungefär dubbelt så mycket nu som när jag var nyopad, dvs jag får i mej en liten normaltportion. Man bör ju äta långsamt och när jag gör det orkar jag ju mera men är jag stressad så får jag i mej mindre mat. Jag var t.ex. ensam i helgen och då åt jag 0,5 kg räkor (visserligen med skal så vad det blir oskalad vikt vet jag inte men runt 2,5-3 dl kanske) samt massa gurka, tomat och dressing till det. Jag klarar även av att dricka till maten, i början gick det inte men nu går det bra. Visst jag sveper inte i mej 0,5 liter till maten men typ 1 dl får jag nog i mej.Jag kan njuta av både julbord och buffe utan problem. Visst jag får väl inte i mej lika mycket som en som inte är opad men helt ok mängder får jag i mej och många "normala" människor äter ju lite väl mycket så fort det är sånt. Redan förra sommaren när jag bara varit opad ett par månader åt vi buffe och jag fick i mej rätt mycket då. Som sagt, a och o vid såna tillfällen är att äta sakta, låta maten sjunka ner en stund och sen kan jag äta lika mycket till typ.Målet efter operationen är att man med tiden ska komma upp i hyfsat normala portioner mat och inte att man ska äta som en mygga resten av livet.
    Skulle även lagt till att jag tar inte någon järnspruta alls. I början tog jag 3 st b-12 sprutor med 3 månaders mellanrum men nu ligger mina värden så bra att jag inte ska ta flera på rutin utan värdet följs upp regelbundet typ 5-6 gånger om året och om behovet finns ska jag ta flera sprutor. Vitaminerna försöker jag få i mej, tyvärr slarvar jag en del med det för jag har fullt upp med att svälja thyroxinet (levaxin) men mina värden ligger bra och jag äter så pass varierat nu av allt så det går bra än så länge. Mina värden kollas som sagt upp ofta så vid minsta lilla brist upptäckt det snabbt.
    Mamma till ♀-98, ♀-03, ♂-06 och ♂-08
  • Cecese
    Anonym (Fet) skrev 2010-05-21 14:12:52 följande:
    Hur har du mått efter operationen?
    Oj det är en låååång historia. Men jag ska försöka korta ner den lite :)
    Första 8 månaderna efter mådde jag riktigt dåligt och ångrade mej nästan dagligen. Efter det började det vända och nu känns det iaf ok. Jag har gått ner 43 kg, från 132 kg till "bara" 89 kg nu. Jag är bara 161 cm så visst min vikt är fortfarande hög men tja det känns som det kvittar. Jag vill gärna gå ner 19 kg till, dock har min viktnedgång stannat av och nu har jag stått stilla i 6-7 veckor. Jobbigt men jag brukar ha såna perioder och sen rör det på sig igen.

    Jag har iaf fått ett helt nytt liv. Jag kan leka och busa med mina barn igen. I januari började jag rida igen och nu köpt egen häst. Så det har varit jättejobbigt men det har nog varit värt det ändå.
    Mamma till ♀-98, ♀-03, ♂-06 och ♂-08
  • Cecese
    RiNan skrev 2010-05-21 14:20:13 följande:
    Cecese: Skönt att det går så bra för dig Jag utgår bara från det som de berättade på dagen som min väninna var på i Uppsala (jag var med) och jag blev skrämd. Men från den positiva sidan så förstod jag bättre varför det kan vara värt att göra operationen men hela grejen med dumping och allt får mig att rysa. Typ Har dock svårt att se hur man kan njuta av julbord etc när det kostar mycket och man bara äter 1/5 del av vad alla andra trycker i sig. Inte för att man ska jämföra sig med andra men äter mycket gör man ju oftast vid sådana tillfällen eftersom man betalar så mycket. Fick i alla fall reda på under mötet i uppsala att man kan få intyg från kirurgen om att man gjort operation och att man då får äta för barnpris
    Jag är opererad i uppsala och jag fick inget intyg. När jag frågade efter så ger dom inte det längre tydligen. Det är för att dom allra flesta 1-2 år efter operationen kommer upp i hyfsat normala mängder mat. Det är bara första månaderna man äter så fruktanvärt lite och även då kan man ofta ändå be om att få mindre.

    Dumpa ja, visst det är jobbigt men man överlever. vissa gånger smådumpar jag bara och då blir jag svettig, pulsen stiger lite, jag blir lite yr, mår småilla men det funkar ändå. Ibland har jag tokdumpat och när det var som värst drack jag 2 små klunkar apelsinjuice och sen låg jag i över 1 timme, kanske det tom var 2 timmar i sängen och ville dö typ.

    Jag kan njuta fullt ut av julbord, buffer m.m. Visst jag vräker inte i mej kilovis med mat men det bör ju ingen göra. Jag äter så jag blir mätt och som sagt sitter jag en stund så åker maten ner i tarmen och sen kan jag äta typ lika mycket till. Jag är fullt nöjd när jag kommer i från bordet och jag kan i mitt tycke äta ärn normalportion, iof åt det mindre hållet men ändå normal. Sen passar faktiskt buffe bättre för då är det så mycket olika saker att jag kan äta mer. För även om det känns som det är stopp av en sak så kan jag ändå äta lika mycket av något annat. Så jag äter lite men av många saker.
    Mamma till ♀-98, ♀-03, ♂-06 och ♂-08
  • Cecese
    Anonym (Fet) skrev 2010-05-21 14:38:31 följande:
    Dumpning?
    Äter man för sött och/eller fett, för snabbt så dumpar man. Dumpa är att man mår illa, blir yr, pulsen kan skena i väg osv. Kort sagt så är det allt från att må smådåligt till att må så dåligt att man vill dö. Vad man dumpar på är väldigt individuellt och ibland kan man dumpa på något man aldrig dumpat på innan. Det finns dom som dumpat på havregrynsgröt....
    Mamma till ♀-98, ♀-03, ♂-06 och ♂-08
  • Cecese
    RiNan skrev 2010-05-22 11:14:48 följande:
    Jaha! För det var bara för några månader sedan som de sa det, kanske två. Dumt att de sa så när det inte stämmer. Vad gjorde du för operation? För de sa att det inte alls går att töja ut magsäcken något utan att det är så det kommer vara för resten av livet och försöker man töja så dumpar man.
    Jag gjorde en gbp-operation och nej man kan inte tänja magsäcken men med tiden lär sig tarmen att ta emot maten fortare så då kan man automatiskt äta mera mat.
    Direkt efter operationen så bestod en måltid för min del av t.ex. 0,5 knäckemacka med pålägg eller max 0,5 banan. Nu 1 år senare kan jag äta 1 knäckemacka utan problem och ibland faktiskt 2 st. 1-1,5 banan kan jag äta på ca 4-5 minuter.

    Sen det med att dumpa så kan man faktiskt vänja bort. Äter man mycket fett och socker så dumpar man till en början men till sist vänjer kroppen sig vid det och så dumpar man inte längre. Det går att få tillbaka dumpandet igen genom att avstå från fett och socker några dagar.
    Mamma till ♀-98, ♀-03, ♂-06 och ♂-08
  • Cecese
    Anonym (Heja ts!) skrev 2010-05-23 20:12:21 följande:
    En fundering jag haft, kan inget om dessa operationer.Hur kommer det sig att vissa kan gå upp så mycket trots att de opererat sig? Har de ändrat tillvägagångsättet nu eller gör de andra typer?
    Ändrar man inte sitt sätt att äta och det man äter så går man upp igen. Till en början så dumpar man som sagt om man äter mycket fett och socker men gör man det tillräckligt mycket/ofta så vänjer kroppen sig vid det och ja äter man då massa kakor, glass, godis m.m. hela dagarna så går man upp igen. En viktoperation (oavsett metod för det finns många) är ingen mirakelkur som gör att man rasar i vikt och sen är smal resten av livet. En viktoperation är ett hjälpmedel för att man ska ändra sin kost och äta bättre.

    Sen är det inte heller så att man automatiskt går ner all övervikt genom en viktoperation, i genomsnitt går man ner 10-15 bmi-enheter och gör man det anses operationen som lyckad. Andra siffror det pratas om är att man går ner 50-75 % av övervikten och resten får man jobba sig ner precis som alla andra.

    Min operation räknas redan som lyckad trots att jag sitter med väldigt många kg övervikt kvar. Jag började på bmi 50,9 och ligger idag på 34,3, dvs fetma men den räknas ändå som lyckad. Jag har fortfarande 24 kg övervikt och just nu står jag stilla sen ca 1,5 månad så vette sjutton om jag kommer att gå ner mer. Oavsett så har jag iaf gått ner 43 kg så det känns rätt ok ändå.
    Mamma till ♀-98, ♀-03, ♂-06 och ♂-08
  • Cecese
    RiNan skrev 2010-05-23 22:40:07 följande:
    Den förra varianten av operationen, en bindning fick dåliga resultat i längden. 60% av alla som gick ner gick upp igen bla pga att magsäcken gick att tänja ut igen. Min mamma tillhör en av dem. Nu gör de inte den operationen mer. Den operationen hade även massa andra biverkningar som man kunde få som att snöret gjorde hål i magsäcken etc. Med gbp sa de i uppsala att man på en tidslinje av 10 år går ner ca 1/4 av sin starvikt ( i snitt alltså). I början går man ner ca 1/3 men sen går man upp lite och det jämnar ut sig till 1/4.
    Även efter en gbp och ds (som är ännu större op än gbp) kan man gå upp alla kilon igen och lite till. Som sagt en viktoperation är ingen mirakelmetod utan ett hjälpmedel och om man fortsätter äta skit som godis, glass m.m. går man upp i vikt igen.
    Mamma till ♀-98, ♀-03, ♂-06 och ♂-08
Svar på tråden 45 kg övervik, har provat ALLT men går inte ner - är gastric bypass det enda alternativet jag har kvar???