Aggressiv hund

Antingen tycker jag ni ska betala för att få PROFFSHJÄLP,eller avliva hunden.
Farligt med så pass farlliga hundar i samhället.Folk eller små barn kan råka illa ut i värsta fall.

Jag ska nog klargöra nåra saker... vi trycker inte ner honom varje gång. Har absolut inte gjort så i 6 år utan bara nån enstaka gång. jag har sett på olika hundprogramm att de har gjort så och såklart trott att vi gjort rätt... men tydligen inte. Trodde att hunden blev underlägsen då? För nu är de ju helt klart att han tror att det är han som är kung i huset å bestämmer....

Och som ni säger så, ja, han är väl säkert väldigt osäker. Men varför?
Min sambo kan bli spänd på promenader om de kommer en hund, men jag är helt avslappnad å lugn. Jag brukar inte bry mej utan bara vara som vanligt å bara gå, oftast går de bra, men min sambo, eller min svärmor brukar tex börja dra i kopplet och svärmor säger alltid åhhh titta vilken fin vovve...bla bla... å då blir han tokig!!! Jag har sagt åt dom att låsas som ingenting å bara gå som vanligt, inte dra i kopplet å inte säga nånting, men dom lyssnar inte. Det går ju bra när jag gör så, så då borde de väl funka för dom med?

ibland får han ju sina anfall ändå.. och det är klart att jag blir arg då. jag har inge tålamod nu för tiden när jag är gravid plus att jag alltid har min dotter med i vagnen så det är inte lätt att hålla reda på en rasande hund plus en vagn. Inte kan jag stanna å parkera vagnen heller för då blir han ju ännu mer rasande, vi måste gå förbi fort så den andra hunden försvinner å de är inte lätt med en vagn i ena handen å en hund som kastar sej ut å flyger i luften i den andra...

Det är en mellanstor hund, en blandras mellan beagle å tibetansk spaniel. Inte stor men inte jätte liten heller. Han är stark som en oxe. Väldigt kompakt med massa muskler.

Ni undrar hur vi tränar... ja nu tränar vi ju inget speciellt utan bara på att han ska vänja sej och bli bättre på att träffa andra hundar.
Vi har gått lydnadskurs med honom och förut en valpkurs. Han har fått prova på agility och spår oxå. Spår var han väldigt duktig på och gillade det. Men som sagt eftersom vi har barn nu och min sambo jobbar hela tiden så blir de inte mycke tid över till sånt just nu.

Han är mycket ute på landet hos min svärmor. Hon har en stoooooooor gård med massa mark, massa ängar å åkrar som han springer lös på. Han är där väldigt ofta så visst gör han av med sin energi.
När han är hemma så går vi promenad minst 4 gånger om dagen och då ungefär 20 min åt gången, en av promenaderna brukar bli lite längre, upp mot en timme, plus att han får vara mycket lös på gården oxå. Ibland på kvällen eller så kan de bli en snabbis bara.

Han är ju väldigt lugn å snäll annars

Vi har funderat på kastrering men de har inte blivit av. Vi får väl börja fundera på de igen, på allvar.
Sprutorna kan säkert hjälpa men i vårt fall får de nog bli kastrering isåfall.

Det första jag reagerar på är blandningen på raser- Tibben är ENORMT viljestark "sällskapsras", medan beageln är väldigt lite "sällskapsras" och kräver (oftast, det finns undantag) sin beskärda del av aktivering för att inte slå knut på sig själv.

När det smäller mellan två hundar där vi tvåbenta tycker att det verkar funka bra betyder att vi missat en sjujädrars massa små signaler hundarna emellan. Personligen tror jag att ni ska droppa försöken med att få hunden att fungera socialt med andra hundar just nu och bara satsa på att få igång aktiveringen igen. Det är A och O (om man bortser hundars olika mentaliteter) för att de ska vara nöjda med livet och brukar kunna vara en ganska stor grundsten för att få hunden att funka i andra miljöer, med andra hundar, etc, etc.

Att göra av med fysisk energi kan ibland göra att hunden kräver mer mental aktivering - det är bara att sätta igång, hur krångligt det än känns. Har man hund har man ett ansvar. Det är hyfsat varmt ute nu, så kanske kan ert barn hänga med i vagnen under tiden ni lägger ett spår, kör upplet eller liknande? Även att lära in vanliga "cirkustrick" eller låta hunden bli en resurs i vardagen hjälper till att aktivera mentalt. T ex plocka upp strumpor och lägga i tvättkorgen, plocka upp bestick från golvet, etc, etc. Det är bara er egen fantasi som kan begränsa er.

Att få upp hundars självkänsla och självförtroende kan även det hjälpa till för att de ska fungera bättre tillsammans med andra hundar, och då kan man använda sig mycket av balansövningar och liknande och då enbart träna så att hunden klarar övningarna. Just för att stärka. Jag har själv en jycke som varit väldigt osäker med andra hundar men som tack vare enormt mycket mental träning samt stärkande av hans självförtroende/känsla blivit 17 resor bättre. Men det tar tid, man måste vara konsekvent och framför allt måste man ha en god portion tålamod. Sen är det av naturliga skäl en fördel om övriga i familjen eller andra som tar hand om hunden är införstådda med vad som gäller och att de kan följa detta.

Sen håller jag med övriga om att kastrering (och då vanlig och inga chip eller annat) kan vara värt att tänka på, samt att ni borde ta hjälp av nån som är utbildad. Kostar en slant, men det kan helt klart vara värt det.

Kurs. Dags att gå på kurs och få hjälp irl
Jag skulle förslå att gå en viltspår- eller specialsökskurs, där får kanske beagle-delen utlopp för sitt enorma behov att använda näsan.

Min hund (kastrerad rottis/labbe/berner sennen-hane, 5 år) hade liknande problem. När jag fick honom gjorde han utfall mot cyklister, bilar, traktorer, promenerande människor... you name it!

Varje gång jag såg eller hörde en bil, cyklist eller människa gav jag kommandot "sitt!". Och så hade jag godis som jag höll framför nosen, men han fick inte det. När bilen/cyklisten/människan tagit sig förbi så fick han godisen. Det tog ca en månad, sen brydde han sig inte om bilar eller annat. Nu kan han gå på 8 meters flexikoppel och det kan komma bussar, bilar, och annat. Han bryr sig inte.

Hundmötesproblematiken har vi också. Min hund agerar precis som din vid hundmöten. Vi går hos en underbar hundpsykolog som, med klickerträning, aktivering och kontaktövningar,  hjälpt oss OTROLIGT mycket! Vi är nu på god väg att ha löst min hunds stress och osäkerhet vid hundmöten. Om du bor i Skåne kan du få namnet på henne, hon är otroligt bra!

Det är inte tal om fel uppfostran på hunden, det är tal om hur ni har gjort med honom.. 
jag har själv en hund på snart ett år, han gillar heller inte andra hundar ..
att lägga hunden på rygg & kolla den i ögonen & säga till den skarpt är det man ska göra, för att visa hunden "Lita på mig men det är fortfarande jag som bestämmer" att han drar & så mot cyklister/joggande personer kan vara att ni inte har vänjt honom när han var valp, man måste vara bland mycket hundar, mycket bilar, mycket cyklar vara bland mycket folk, annars förstår inte hunden riktigt ..
jag har väldigt mycket erfarenhet, bor du nära jönköping skulle jag jätte gärna hjälpa dig med hunden, att visa dig underlägsen eller rädd för hunden är det värsta du kan göra..
då blir det bara värre & värre, min hund går inte heller ihop med andra hundar, men han ska vänja sig vid andra hundar, jag har en kompis som också är väldigt bra på andra hundar! så fel uppfostran är det inte!! 
Vad är det för ras?