Jag jobbade på ett häkte med låg säkerhetsklass, tror det var E..
Internerna var där ute i korridoren under dagen så man pratade mycket med dem.
Upplevde att det tog ett tag innan man hittade sin roll och jag lärde mig mycket om mig själv under min tid som kriminalvårdare.
Tror man måste utgå från sig själv i det arbetet väldigt mycket.
För mig blev det viktigt att:
-vara mig själv, men följa alla regler och förordningar kring vad man får/inte får göra
- vara Personlig men inte Privat (en balansgång)
- vara flexibel i den mån det går (det är ändå Människor man jobbar med, inte robotar! Om någon interns barn ligger på sjukhus, så kan man lätt fixa att internen får veta om något mer hänt etc.. fanns vårdare där jag jobbade som sket i sånt. De blev inte respekterade utan blev bara sedda som hårdhudade "plitar").
Men - man måste nog vara den man själv vill vara.
Jag upplevde att jag utgick från den ramen man hade, med de regler som fanns. Inom den regelramen var jag flexibel, men gick aldrig utanför ramen, om ni förstår vad jag menar?
Det fanns människor man tyckte mer om än andra där inne såklart, men som i alla yrken måste man förhålla sig professionellt till alla och envar. Skulle aldrig fortsätta ha någon form av kontakt med någon av dem.