Syskonadoption.

Jag svarar även om vi inte är "hemma" ännu. Vi gjorde syskonutredning då vår dotter var 2,7 år & var klara  då hon var 2,10år, själva utredningen var inga problem hon svarade på "tantens" frågor & visade sitt bästa humör under hembesöken =), fullt medveten om att vi skulle flyga flygplan & hämta en syster el bror, hon berättade stolt vad hon skulle lära sitt syskon & en massa andra roliga saker.Astrid blev storasyster då hon var 3,3år & lillebror var 5mån då vi kom ned till Nairobi, Astrid har varit (är) en mycket bra storasyster sedan start, inte påvisat så mycket avundsjuka, snarare väldigt vaktande & mån om sin lillebror.  Visst det har varit tufft emellenåt speciellt då Vilgot hade kolik de första 3 månaderna ungefär & det inte blev så mycket sömn för någons del. Men vi tycker inte det är någon skillnad på att ha ett  gentemot två barn förutom att lillebror är 10ggr mer envisare än sin storasyster.....Jag har alltid velat ha många barn (6 barn) & hoppas på att det åtminstone ska bli 2st till innan vi är klara om man nu någonsin blir klara?.....

Vad spännande med funderingar på ett syskon... Vi gjorde vår syskonutredning då vi varit hemma i nästan 1 år. Då skulle vår första dotter precis fylla 2 år. Vi hade ett hembesök, och då lämnade vi över läkarintyg, referenser mm. Vi hade förberett oss innan, så det tog lite drygt 3 veckor innan vi hade det nya medgivandet i handen. Utredaren använde den gamla utredningen och uppdaterade med jobb, inkomst osv. Men, även hur det gick för vår dotter och våra tankar kring ett till barn osv. En väldigt smidig syskonutredning. Sen var det betydlig jobbigare att vänta på barnbesked nummer två, mycket berodde på att denna gången visste vi mer om hur en adoption kan gå till och vad som kan hända osv. Tyvärr hamnade vi också mitt i SARS så det var också en jobbig period där ett tag, där vi stod och funderade...kommer vi att få ett till barn eller inte?? Men, det fick vi...  Vår första dotter var precis 3 år då vi hämtade lillasyster som var drygt 8 månader. Det gick kanonbra att ha med sig storasyster på resan osv. Men, det var rätt tufft för mig och komma hem och vara mamma till två små barn. Det tog ett tag att ställa om sig osv. Men som tur var så är vi två vuxna som kunde hjälpas åt... och det måste få ta sin tid att hitta sina nya roller... hela familjen ändras ju från att vara 3 till 4!Idag är mina tjejer 9 och 7 år och det är så glada att ha varandra. De säger ofta att "nog är det det tur att vi har varandra... för vem skulle jag annars leka med på kvällen, vem skulle jag bada med, vem skulle jag somna brevid osv."  Det säger ofta till varandra "Du har min bästa lillasyster/storasyster!"  Men, visst nästa stund bråkar dom om vem som ska sitta vid datorn först, vem som tog sista glassen osv.  Jag kan se hur stykta de är att ha varandra... att båda är adopterade och kommer från samma land. De pratar ofta om att dom två har liknande erfarenhter och upplevelser från sin första tid i livet... som ingen annan i vår familj har. Jag kan också se att de är stolta tillsammans över sitt ursprungsland... osv. Hoppas jag har kunnat ge dig lite svar på dina funderingar och tankar....Lycka till!!

Inför vår hemutredning för adoption nummer två så läste vi igenom gammla utredningen där vi gjorde ändringar och uppdateringar. När vi väl träffades diskuterade vi igenom dessa och även hur det har varit sedan vi blev en familj med barn. Vad vi ser hos vår partner i dess föräldraskap, beskriva oss själva som förälder osv osv Vi hade alal intyg och utdrag klara och gick upp i nämden en månad senare. Så det var en smidig process. Vi kom hem förra våren och har nu just, sänt i väg vår akt till landet vi skall adoptera ifrån.