Syskonadoption.

Har ingen erfarenhet av att adoptera syskon men jag vill ändå följa denna tråd för det vore så spännande om det blir ett syskon! Massor med kramar till er!!!!

Jag svarar även om vi inte är "hemma" ännu. Vi gjorde syskonutredning då vår dotter var 2,7 år & var klara  då hon var 2,10år, själva utredningen var inga problem hon svarade på "tantens" frågor & visade sitt bästa humör under hembesöken =), fullt medveten om att vi skulle flyga flygplan & hämta en syster el bror, hon berättade stolt vad hon skulle lära sitt syskon & en massa andra roliga saker.
Astrid blev storasyster då hon var 3,3år & lillebror var 5mån då vi kom ned till Nairobi, Astrid har varit (är) en mycket bra storasyster sedan start, inte påvisat så mycket avundsjuka, snarare väldigt vaktande & mån om sin lillebror.  Visst det har varit tufft emellenåt speciellt då Vilgot hade kolik de första 3 månaderna ungefär & det inte blev så mycket sömn för någons del. Men vi tycker inte det är någon skillnad på att ha ett  gentemot två barn förutom att lillebror är 10ggr mer envisare än sin storasyster.....
Jag har alltid velat ha många barn (6 barn) & hoppas på att det åtminstone ska bli 2st till innan vi är klara om man nu någonsin blir klara?.....

Tack för att du delar med dig! Intressant att läsa om dina erfarenheter.

Vi gjorde hemutredningen när storebror var 2 år och 2 mån gammal, och han visade sig inte alls från sin bästa sida kan jag säga Sonen tillbringade större delen av hembesöket (som var hela utredningen) antingen med att blänga under lugg på hemutredaren eller kolla på film på TVn Men vi fick medgivande ändå och han pratar fortfarande med stolthet om tanten X som hjälpte oss att få lillebror.

Storebror var knappt 3,5 år när vi fick lillebror och det gick oerhört bra. Från första stund har han varit så lugn, pysslig och omhändertagande mot lillebror och vi har aldrig behövt vara oroliga för att han ska göra knas mot honom. Han är verkligen världens bästa storebror och har aldrig visat avundsjuka mot lillebror. I och för sig har vi varit väldigt noggranna med att han inte ska komma i kläm också men hur det än är så kan man ju inte vara på två ställen samtidigt... Det är nu snart två år sen vi fick lillebror och fortfarande ser storebror honom djupt i ögonen, kramar honom och säger: "Lillebror, tänk vilken TUR att vi fick dig!". Och så slåss de förstås mellan varven med Det är knappt tre år i åldersskillnad på dem och de har roligare och roligare ihop för varje dag som går - och kramas mer och mer och slåss mer och mer Vi har haft en sån fantastisk tur.

Oroa dig inte! Jag har alltid velat ha flera barn och ändå oroade det mig massor när vi stod där i vägskälet och skulle starta upp för syskon... Men det kunde bara inte ha blivit bättre

Samma erfarenhet fast vi fått lillasyster magvägen. Storebror är stolt som en tupp över lillasyster och pussar och kramar, matar och busar med lillasyster. Han säger att han är hennes storebror med sådan enorm stolthet vilket känns så underbart!

Vi har adopterat barn nummer 2 och 3.Hemutredningen var smidigare med barn nummer 3. Vi berättade inte för barnen förrän det var ca 3 månader kvar till RB så på hemutredningen pratade de inte med barnen ang detta. Jag är helt fashinerad över hur kärleksfulla alla syskon är mot varandra. Det är precis som om de alltid varit med varandra. 
Båda barnen har varit lite äldre när de kom så de har på direkten haft ett visst utbyte av varandra.

Tack Ehti och måne72! Härligt att läsa om era erfarenheter och så underbart att läsa om hur kärleksfulla barnen är mot varandra.

Vi gjorde hemutredning för syskon då vi varit hemma i ett drygt år. Kevin var då drygt 1,5 år. Vi träffades hos soc för en uppdatering bara. Gick hur smidigt som helst. Medgivandet fick vi efter 1,5 månad. Kevin hann bli 5 år innan vi fick Felipe. Han hade väntat länge länge på att bli storebror, och längtat! Han var en fantastisk sådan! Felipe var 19 månader då vi fick honom och överlämnandet underlättades med all säkerhet iom att Kevin var med.  De fann varandra och Kevin var den som lockade fram det första leendet. Det har gått kanon, sen retas de med varandra som syskon gör, men något annat hade väl knappast varit att vänta? De älskar varandra och är glada över att ses efter en "hel" natt i från varandra.

Instämmer med Ethi om att vi var noggranna med att inte Kevin skulle komma i kläm då vi fick lillebror. Vi var två vuxna och två barn så det löste sig ju smidigt, en till varje barn.   

Lycka till med era funderingar! Jag tycker det är fantastiskt att vi haft sån tur två gånger!! Vi har ju fått de två finaste barn som finns!

Tack Lisa! Skönt att hemutredningen gick så smidigt. Härligt att läsa om dina grabbar!

Härligt med en syskontråd! Kram

Jag hänger på här också även om vår planering ligger i början av 2011.

Vad spännande med funderingar på ett syskon...

Vi gjorde vår syskonutredning då vi varit hemma i nästan 1 år. Då skulle vår första dotter precis fylla 2 år. Vi hade ett hembesök, och då lämnade vi över läkarintyg, referenser mm. Vi hade förberett oss innan, så det tog lite drygt 3 veckor innan vi hade det nya medgivandet i handen. Utredaren använde den gamla utredningen och uppdaterade med jobb, inkomst osv. Men, även hur det gick för vår dotter och våra tankar kring ett till barn osv. En väldigt smidig syskonutredning. Sen var det betydlig jobbigare att vänta på barnbesked nummer två, mycket berodde på att denna gången visste vi mer om hur en adoption kan gå till och vad som kan hända osv. Tyvärr hamnade vi också mitt i SARS så det var också en jobbig period där ett tag, där vi stod och funderade...kommer vi att få ett till barn eller inte?? Men, det fick vi...  

Vår första dotter var precis 3 år då vi hämtade lillasyster som var drygt 8 månader. Det gick kanonbra att ha med sig storasyster på resan osv. Men, det var rätt tufft för mig och komma hem och vara mamma till två små barn. Det tog ett tag att ställa om sig osv. Men som tur var så är vi två vuxna som kunde hjälpas åt... och det måste få ta sin tid att hitta sina nya roller... hela familjen ändras ju från att vara 3 till 4!

Idag är mina tjejer 9 och 7 år och det är så glada att ha varandra. De säger ofta att "nog är det det tur att vi har varandra... för vem skulle jag annars leka med på kvällen, vem skulle jag bada med, vem skulle jag somna brevid osv."  Det säger ofta till varandra "Du har min bästa lillasyster/storasyster!"  Men, visst nästa stund bråkar dom om vem som ska sitta vid datorn först, vem som tog sista glassen osv.  Jag kan se hur stykta de är att ha varandra... att båda är adopterade och kommer från samma land. De pratar ofta om att dom två har liknande erfarenhter och upplevelser från sin första tid i livet... som ingen annan i vår familj har. Jag kan också se att de är stolta tillsammans över sitt ursprungsland... osv.

Hoppas jag har kunnat ge dig lite svar på dina funderingar och tankar....

Lycka till!!

Tack! Det var jätteintressant att läsa. Tycker att det är bra att du tar upp att det kan vara en jobbig omställning från ett till två barn.

Vad bra att jag kunde bidra med något...  Ja, det är inte bara en dans på rosor att skaffa barn nummer två. Men, det är helt underbart att ha två underbara döttrar... så all orolig väntan, omställning osv. är värt allt flera gånger om. Vi visste redan då vi satt på planet hem med vår första dotter... en till barn vill vi gärna ha!  Men, vägen dit kantas av många funderingar både hur det kommer att bli, klarar vi av det osv. Och det är helt natruligt att ha dessa tankar och funderingar.

Men, två barn är perfekt för oss...

Min erfarenhet också att det var en stooor omställning att bli mamma till två. Jag hade också svårt att inte känna dåligt samvete gentemot sonen (första barnet) då han fick stå tillbaka mycket i början. Men som du skriver, vi är två föräldrar och vi delade upp oss mycket. Nu får lillasyster vänta också så även storebror känner att han kommer i första rummet ibland. Han är så glad i sin syster, han säger ofta att han älskar henne och vill pussa och krama henne. Man klarar mer än man tror, det handlar om att komma in i rutiner.

Inför vår hemutredning för adoption nummer två så läste vi igenom gammla utredningen där vi gjorde ändringar och uppdateringar. När vi väl träffades diskuterade vi igenom dessa och även hur det har varit sedan vi blev en familj med barn. Vad vi ser hos vår partner i dess föräldraskap, beskriva oss själva som förälder osv osv Vi hade alal intyg och utdrag klara och gick upp i nämden en månad senare. Så det var en smidig process.

Vi kom hem förra våren och har nu just, sänt i väg vår akt till landet vi skall adoptera ifrån.

Tack Angla! Intressant att få höra lite mer om själva utredningen.