Syskonadoption.

Vi gjorde hemutredningen när storebror var 2 år och 2 mån gammal, och han visade sig inte alls från sin bästa sida kan jag säga Sonen tillbringade större delen av hembesöket (som var hela utredningen) antingen med att blänga under lugg på hemutredaren eller kolla på film på TVn Men vi fick medgivande ändå och han pratar fortfarande med stolthet om tanten X som hjälpte oss att få lillebror.

Storebror var knappt 3,5 år när vi fick lillebror och det gick oerhört bra. Från första stund har han varit så lugn, pysslig och omhändertagande mot lillebror och vi har aldrig behövt vara oroliga för att han ska göra knas mot honom. Han är verkligen världens bästa storebror och har aldrig visat avundsjuka mot lillebror. I och för sig har vi varit väldigt noggranna med att han inte ska komma i kläm också men hur det än är så kan man ju inte vara på två ställen samtidigt... Det är nu snart två år sen vi fick lillebror och fortfarande ser storebror honom djupt i ögonen, kramar honom och säger: "Lillebror, tänk vilken TUR att vi fick dig!". Och så slåss de förstås mellan varven med Det är knappt tre år i åldersskillnad på dem och de har roligare och roligare ihop för varje dag som går - och kramas mer och mer och slåss mer och mer Vi har haft en sån fantastisk tur.

Oroa dig inte! Jag har alltid velat ha flera barn och ändå oroade det mig massor när vi stod där i vägskälet och skulle starta upp för syskon... Men det kunde bara inte ha blivit bättre