Hejsan,
Vi har medgivande för adoption av syskonpar 0-4 år. Därför undrar jag vad ni har har för erfarenheter av adoption av just sykonpar. Vore jätte kul att få höra om era erfarenheter.
Är det någon mer som planerar att adoptera syskonpar?
Inte för att vara elak, men du tror inte att det finns en risk att ni tar er vatten över huvudet om ni tar emot två stycken samtidigt??
Jag tycker verkligen det är JÄTTEBRA att ni vill ta emot syskon. Personligen tycker jag det är sjukt grymt att dela på syskon...särskilt med tanke på att de redan genomgått en traumatisk seperation genom att bli sepererade från sin bio-mamma....och sedan kanske också flytta till ett annat land där folk pratar annorlunda och kanske ser annorlunda ut. Jag kan tänka mig att som litet barn kan det kännas enormt skönt att ha sitt syskon med sig. Tycker att ALLA som adopterar borde vara öppna för syskon :)
Känner en familj som adopterade 3 flickor (syskon) Barnen var otroligt glada över att ha varandra.
Nej komplikationsfritt att få barn är det överhuvudtaget inte vare sig det är bio eller adopterat. Har man tagit det beslutet att adoptera syskon så är man ju mentalt inställd på det och har säkert både läst och varit i kontakt med andra familjer som adopterat syskon.
Att det uppstår problematiska situationer är ju bara naturligt, det gör det med alla barn, fast problemen kan se lite olika ut med adopterade barn.
För min egen del så tyckte jag att vår syskonadoption som var den första var den enklaste om man ska gradera dem. Barnen hade en enorm trygghet i varandra vilket underlättade den första tiden enormt. Den tryggheten har även bestått och de är oerhört tighta idag även om de genast släppte in lillasyster när hon kom till oss.
Idag är de en väl sammansvetsad trio
Jag har aldrig för en sekund ångrat att vi adopterade ett syskonpar först. Man växer in i situationen och hjälp finns ju att få om det uppstår besvärliga saker som man känner att man inte riktigt klarar själva.
Oavsett på vilket sätt man får barn, ett eller flera sammtidigt, så kommer det ju bli en stor omställning. Som blivande adoptivförälder så har man ju förberett sig menalt i flera år. Kankse t.o.m. ”hela ens liv” om man vetat att man inte kan få barn tidigt i livet. Livet är inte komplikationsfritt och det finns inga garantier hur det kommer att bli och tur är väl det 
Visst kan det blir det mera jobb med två sammtidigt, till en början, tills man hittat hur ens nya familj fungerar bäst tillsammans.
Som dom andra skriver här så tycker även vi att det är grymt att separera syskon. Räcker det inte med vad dessa små liv redan har gått igenom?!?
Tror starkt på att det är bättre för barnen om syskonen kan få komma till samma familj. Istället för att ställa in sig på allt det svåra/negativa försök att se det positiva i det hela istället. Så som tex.
En mindre traumatisk seperation
Trygghet i varandra som barn och vuxna
Samma livshistoria/rötter
Dubbel glädje
etc. etc.
Hoppas på fler syskonadoptioner!!!!!!!!!!
Jag har haft mycket glädje av mina syskon både som barn och vuxen. Vi kommer inte att få adoptera igen pga åldrar och sånt ,så två på en gång är enda chansen för vårt barn att få ett syskon.
Det kommer krävas endel av oss, det får det göra. Jag tänker att det är extra kul att få ha ett syskon att leka med när man har föräldrar i 40 års åldern, även när man blir lite äldre, tonåring och så.
Men jag vet inte alls hur det blir eller hur gamla våra barn är när de kommer eller hur mycket till vi behöver vänta till och hur gamla vi är då . Vi väntar och väntar och väntar. AC har en liten bok om syskonadoption, ganska bra.
Men som du säger mamma Becca , man bör nog tänka igenom vad man ger sig in på och varför.