Abort/Adoption

Jag tycker inte att adoption ska vara någon form av mål i något land. Bäst är om den kvinna som inte vill ha barn av olika skäl får göra en abort och de kvinnor som vill ha barn får all hjälp de behöver för att klara av sitt barn. Självklart har pappan ingen rätt till fostret när kvinnan är gravid, de cenarion som skulle kunna komma av att pappan har lika stor bestämmande rätt som kvinnan är inte trevliga och inget vi ska ha. Efter födseln är det klart båda föräldrarna i grunden ska ha samma rättigheter till barnet, vill inte mamman ha barnet ska pappan kunna ta barnet och vill ingen ha barnet ska det adopteras bort. Att det är svårt med adoptioner i Sverige är ganska logiskt då länder med lättare adoptionslagar har problem med framförallt unga kvinnor som vill ha sitt barn men pressas av annhöriga att adoptera bort det för att de anser det omoraliskt med abort men fel att någon så ung ska ha barn. Att adoptera bort sitt barn är betydligt svårare rent psykiskt än en abort, dessutom är det mycket mer risker i att genomgå en hel graviditet och förlossning för att någon annan ska få barn och det kan man verkligen inte kräva av andra att göra, skulle vi lägga krut på att övertala mammor att adoptera bort sina barn istället för abort så kan vi lika gärna göra det ok med surrogatmödraskap för skillnaden är hårfin. För barnet är det heller inte lätt att bli adopterad, speciellt inte om man hunnit bli lite äldre. Abort är enkelt, adoption komplicerat oavsett vilka lagar man gör.

Nej, jag skriver inte att det är orsaken till att vi har det svårt med att adoptera men att det är ett problem i andra länder.

STORA skillnader i att det är värre att tvingas till adoption istället för abort är följande:
* Tvingas man till en adoption måste man genomgå 9 månaders graviditet och en förlossning vilket är känslomässigt jobbigt och man hinner knyta an till barnet i magen eller så lider man i 9 månader för att man bara vill bli av med allt det jobbiga.
* Abort är slutgiltigt, vid adoption vet man att barnet finns någon stans och lever och de allra allra flesta brukar ha svårt att helt glömma barnet och aldrig fundera på hur de har det eller för den delen vilja söka upp sitt barn bara för att se hur det fått det.
* Vissa mår så dåligt av att ha adopterat bort sitt barn att de flera år senare kommer på att de vill ha sitt barn tillbaka vilket ger upphov till en hel del problem som du kan förstå, detta går ju inte vid en abort då fostret för all framtid är borta.
* Att ge upp ett foster man inte hunnit knyta an till är betydligt lättare än att ge upp ett barn man fött fram och hållt i sin famn.Tänk själv, vad skulle du finna lättast, att lämna bort ett foster, en liten slemklump du inte hunnit med att känna några rörelser ifrån, inte sett, inte knytit an till eller att ge bort en rund sprattlande liten bebis på 4-5 timmar som legat i din mage och sparkat, som tittat på dig eller hållt om ditt finger? Vad som är svåras torde vara ganska glasklart och det är därför många som varit säker på sin adoption ångrar sig i sista sekund vilket för paret som trott att de nu ska få ett barn blir en rejäl psykisk pungspark när de inser att barnet de trott var deras inte kommer bli deras.

Det går inte att likställa adoption som ett givet alternativ till abort eftersom adoption på så många sätt är betydligt mer komplicerade! Kan man stå upp för sig själv kan man göra det vare sig man pressas till abort eller adoption, kan man det inte är det lättare att ha pressats till en abort än en adoption. Generellt sätt alltså, vissa reagerar självklart annorlunda.

Hur tänker du att det ska vara enklare?
Vad jag förstår dina inlägg så vill du att det ska göras lättare genom att barnet kan adopteras bort direkt efter födseln. Samt att barnet skall kunna adopteras bort utan pappans godkännande.

Det som direkt slår mig i de situationerna är: Om mamman ångrar sig när barnet är född så har mamman altså ingen chans att få sitt barn eftesom barnet redan är bortadopterad. Om pappan vill ha barnet men mamman vill adoptera bort det har pappan alltså ingen rätt till barnet utan får se det adopteras bort till någon annan?

I båda fallen blir det en hel del problem...

Jag måste ju säga att just i denna fråga är barnlösa par ett icke problem. Det har liksom öht inte med frågeställningen att göra då det handlar om huruvida adoption är bättre än abort och jag ärinte böjd att hålla med om att det är bättre med adoptioner. Och vore det så att alla barn föds önskade av föräldrar som kan ta hand om dem så är det så klart det allra allra bästa och ja, barnlösa barn har inte med det scenariot att göra då det annars skulle kunna börja luta åt åsikten att vissa ska adoptera bort sina barn vare sig de vill eller ej bara för att barnlösa ska få barn och det låter lite snurrigt för mig. Och ja, självklart är de de som mår dåligt av en abort, men jag är 100% säker på att de allra flesta mår betydligt sämre av att lämna bort ett barn de fött än att göra en abort! För även om man dödar sitt "barn" så vet man ju vad som hänt, adopterar man bort sitt barn får man leva kanske en livstid med att undra om barnet faktiskt fick det bra, hur det har det som vuxen osv osv osv.

Det håller jag med om! Har sett barn i min närhet som fått må dåligt i många många år för att det par som skulle vilja adoptera dem inte får för att Soc. vill "hålla dörren öppen" för de biologiska föräldrarna att kanske samla ihops sig så de blir bra föräldrar, något som dock aldrig har hänt med de jag känner... Det ska ju alltid handla om barnets bästa, och att vänta år ut och år in på att bioföräldrarna ska bli kapabla att ta hand om sitt barn är inte att se till barnets bästa! Jag tycker att små barn som hamnar i fosterhem ska kunna komma åter till sina föräldrar eller adopteras bort inom ett år, har inte föräldrarna ändrat sig inom det året får de stå sitt kast!

jag tycker inte adoptioner ska göras direkt lättare än de är idag eftersom det ÄR en stor sak att göra! Jag kan känna som så att lämnar man bort sitt barn för adoption så har man, då ska man inte få ångra sig igen och igen och igen så som kan göras i dag. Det är egentligen det enda fel jag ser, att det är svårt i Sverige att få en adoption att bli slutgiltig. Barn som omhändertas borde inte få vara omhändertagna mer än ett år och sedan adopteras bort. Punkt. Men i övrigt tycker jag inte det är mycket att ändra på. Jag tycker det är ok att adoptera både från SVerige (det sker faktiskt) och från andra länder MEN i en perfekt värld önskar jag att ingen ska adopteras bort utan kunna få bo hos föräldrar som älskar en. Självklart finns det alltid de som kommer skaffa barn fast de är totalt olämpliga och dessa barn ska adopteras bort. Jag vidhåller dock att barnlösa par inte har att göra med huruvida andra kvinnor skall välja abort eller adoption, de har inte med saken att göra. I en för mig perfekt värld föds inga barn oönskade, och de barn som är oönskade bör om mamman ösnakr det aborteras. Och ja, jag tycker det är en självklarhet att kämpa för fria aborter i alla världens länder så att kvinnor även i U-länder ska få bestämma över sin kropp och sitt liv och inte skaffa barn de inte vill eller kan ta om hand!