Första barnet, i Göteborg?

MHEK: Ja, jag minns några sådana nätter med faktiskt där i början. Jag var vääldigt trött mellan vecka 5-8 sen avtog det lite, ungefär samtidigt som jag var tvungen att börja gå upp och kissa om nätterna  Nu lyckas jag sova ungefär 6 timmar innan jag vaknar av att det spränger i blåsan. Har inte sovit som jag sov innan jag blev gravid en endaste natt hittills, så man känner sig ju lite seg i huvudet. Men kanske bara en förvarning på vad som komma skall...

Cotton: Där var du ju! Jag har frågat lite efter dig i tråden, trodde kanske att du tyckt det var lite tjatigt här förra veckan. Skönt att höra att du är på bättringsvägen    Och vecka 10, härligt! Jag tycker det har gått lite fortare än man trodde, fast samtidigt inte. Känns som att de första 20 veckorna är lite sega, sen de sista 20 så händer det ju en massa med tätare mvc besök, sparkar, föräldragrupp osv.
 

2B mamma: Det där du skrev med att du började kallsvettas och inte visste om du skulle spy eller svimma - sådana svimningsattacker får jag rätt var det är. Det började vid vecka 12 för mig och är enligt min bm en kombination av lågt blodsocker och lågt blodtryck. Det infaller oftast när man står stilla, typ i en kö eller liknande. Så nu måste jag alltid stå och gå upp på tå hela tiden när jag hamnat i exempelvis kö. 
Inget farligt dock utan ganska vanligt i början av graviditeten. Drick något sött (saft/juice) och vicka på tårna och lederna.

Cotton: Usch, hoppas att det snart går över!

737 dagar: Åhh va underbart att få se sitt lilla mirakel! Så skönt att allt såg bra ut  

Cotton: Nej jag försöker undvika godis och sockrade saker. Men att ha en flaska saft med sig på promenaderna har hjälpt. Sen gäller det att inte stå still på samma ställe för länge, så jag framstår säkert som en nervös galning  
Hade huvudvärk igår igen, så jag googlade runt (vad gjorde föräldrar innan internet?!) och lyckades lista ut att det kunde ha med järnbrist att göra. Så jag åkte ner till apoteket och införskaffade några som bm rekommenderat och en flaska Brämhults apelsinjuice - någon timme senare var huvudvärken borta! Fantastiskt  

Oj va härligt att ni skriver så här  Har haft min mamma och lillasyster här idag så vi har varit och kollat på barnvagnen och sängen och allt annat vi ska köpa  Fick faktiskt med mig ett par byxor och en munkjacka i vit-svart-randigt till bebisen med.

Kajsa30: Grattis till första rörelserna!  Åååh, vad underbart! Jag går här hemma och känner efter i varenda millimeter av magen men ändå inget. Hehe, lite otålig  Portugal och semester låter fantastiskt, jag hoppas att du får det riktigt gött!

Jag har ett till litet tips mot hård mage. Krossat linfrö (inte mer än 2 msk/dag dock) samt broccoli, blomkål och morötter som ni dippar i någon dipp. Det gör susen i några dagar, jag lovar  Ta om möjligt en liten promenix med och drick mycket vatten så är ni home safe!

Frökenelin: Du behöver nog inte alls oroa dig. Jag är i vecka 16 nu och molvärken har kommit och gått genom hela graviditeten så här långt. Jag har haft extra mycket molvärk nu och även som hugg emellanåt. Huggen är ligamenten som töjs ut, de känns oftast av när man ändrar ställning.
Kramperna kan vara antingen ligamenten eller att livmodern håller på att tränga ur bäckenet. Säkert inget att vara rädd för alls  

MHEK: Jag hade det så, det enda tips jag kan ge dig är att snabbt som skjuttsingen få i dig lite frukost (frukost 1, som jag kallar det) och sen efter 1-2 timmar ta nästa frukost. Drick mycket vatten, ha nyponsoppa och kex hemma!

Själv börjar jag tycka att det inte alls är något roligt att vara gravid. Jag tycker det är helläskigt och jag längtar! tills bebisen är ute så att jag åtminstone inte behöver gå och tro att jag har ett barn i flera veckor innan jag upptäcker att det dött.

Usch, jag vet att det låter hemskt! Det är hemskt med, att inte kunna koppla bort oron fastän man så innerligt försöker.
Men här går jag och köper bebis- och mammakläder utan att veta om min bebis ens lever. Kanske blir det istället jag som måste förklara för alla att det inte kommer att komma någon bebis.

Jag vet inte heller varför jag tror att bebisen inte skulle leva, vi har ju ändå statistiken på vår sida. Men det känns lite som om jag inte vågar tro på att vi faktiskt ska få våran älskling förrän jag ser det.

Jag försöker känna efter om jag har några gravidsymptom kvar, men känner inget alls – så när som på att min livmoder gör ont varje dag. Men är det bara den som växer eller gör bebisen det med?
Är det helt enkelt bara som så att jag vant mig vid alla symptom så att jag därför inte längre känner av dom, eller har jag kommit så långt i graviditeten att jag inte längre ”ska” känna av dom?

Jag buffar på bebisen i hopp om att få en liten rörelse tillbaka, men jag känner inte ett skit. Kanske sparkar bebisen allt den kan bara att jag inte känner det?

Hm ja...man har ju inte så mycket val än att vara gravid om man vill få se sin lilla skatt, men det är verkligen inget roligt just nu...

Åh va skönt att trilla in här och känna att man inte är den enda! 
Jag sitter i valet och kvalet om jag ska boka in ett extra ultraljud trots att RUL är om 2,5 veckor eller om jag ska försöka vänta....

 Välkommen hit MorMaria81 och grattis till ditt plus 

Tarda: Skönt att höra att allt var bra med din lilla knodd 
737dagar: Vilken fin bebis du har  Tydligt man ser allt med tycker jag!
MorMaria81: Tack! Jag har faktiskt skämts för att jag är så orolig, men jag tycker man blir lämnad vind för våg under halva graviditeten. Och allting är nytt och man vet inte något...känns fel att ringa till barnmorskan stup i kvarten med, även om jag vet att det egentligen är okej.

Vi var på ett ultraljud hos Barnmorskegruppen idag. Ringde och pratade med dom och dom tyckte det var bättre att vi tog en kik på bebisen så att jag kunde känna mig lugn sen. Knappt 3 timmar efter samtalet var jag och sambon där, skönt att slippa sitta och tänka på det i flera timmar.

Bebisen var mycket större än sist vi såg den nu, och hjärtat slog så fint. Tårarna rann på mig, och när bm började visa på ett hjärta med fyra kamrar, två hjärnhalvor, en ypperlig ryggrad och sa "det är en helt perfekt liten bebis" så grät jag så jag skakade. Hon la sin hand på min arm och sa "du kan inte riktigt tro att det här är sant va?", och det kan jag ju inte...

Blev förflyttad igen, till 15+0, när jag egentligen trodde 15+5 och har nu bf 3 januari (enligt sista mensens första dag skulle det varit 27:e dec). Moderkakan låg i bakvägg och vi fick till och med en gissning på könet: "jag kan inte se någon snopp....men det är ju högst osäkert. Men skulle jag gissa så skulle det bli på att det är en tjej". Hihi, vi får väl se vad som sägs längre fram...

Grät i nästan en hel timme efter besöket och har sedan dess känt mig alldeles känslomässigt slut. Det var dubbel oro som gick bort idag; en levande bebis och dessutom en helt perfekt sådan! Så nu behöver jag inte fasa för RUL:et. 
 

TACK! alla för era söta ord  Det var som att jag faktiskt insåg för första gången igår att jag ska få en liten bebis. TIdigare har jag inte vågat tro på det faktiskt.

MHEK: Usch, stackars dig  Låter verkligen inget roligt alls. Jag hoppas att du snart mår bättre!

Kul med ny fikatid! Den 21:e är jag tyvärr i Stockholm, men den 17:e augusti hänger jag definitivt på  

Välkommen hem Bjornis! Jättekul att få höra lite hur du haft det, även om jag förstår att det hade behövts en mycket längre reseberättelse för att täcka allt 
Barnmorskan vi mötte på BMG var underbar, även hon vi pratade med i telefon. Verkar vara ett jättemysigt ställe!