Första barnet, i Göteborg?

Härligt! Ett stort grattis till er, Björnis! Ni verkar vara ena riktiga kämpar båda två :)

Mitt sf-mått har legat på normalkurvan precis hela tiden under graviditeten och jag fick en kille på 5160 gram, så något direkt samband kan nog inte skönjas i mitt fall i alla fall :)

Kul att så många redan börjat fundera på syskon. Vi vill självklart också att Ville ska få minst ett syskon men att föda fram ett till barn känns helt otänkbart och absolut uteslutet för mig i nuläget

Ville är också en hungrig kille och vill helst ligga vid bröstet hela tiden. På BVC sa dom dock att vi bara skulle mata honom var tredje timme och att det borde räcka för att hålla honom nöjd. Men det gör det verkligen inte alla gånger, så nu trotsar jag dem och ger honom mat när han är hungrig (oftast varannan timme). Vi har tagit hjälp av napp för att komma ifrån de där stunderna av mys-sugande så att jag får vara lite friare i alla fall och slipper de där en-gång-i-halvtimmen-amningarna. Ville trivs dock inte på egen hand, varken i sovande eller i vaket tillstånd så det blir mycket famnen för vår del ändå, men med nappen kan vi turas om i alla fall. 

Apropå BVC så var vi där för första gången i måndags. Vår heavy weight champion hade gått upp fortsatt stadigt, 12 dagar gammal vägde han 5670 gram och jag undrar var detta ska sluta när det börjat med en ökning på 510 gram på mindre än två veckor när födelsevikten var så hög redan. En sak är i alla fall säker, att mina armmuskler får kämpa mer än normalt, hoppas det ger fint resultat

Wow, vilken förlossningsberättelse Kiaa! Vilken kämpe du är som klarade så länge utan något direkt smärtstillande, tur att du hann få edan så du fick hämta andan i alla fall lite innan den sista och tyngsta delen av kampen!  

För mig var det förresten likadant med det värkstimulerande droppet, de ökade på mängden trots att jag under krystvärkarna verkligen trodde att jag skulle stryka med på kuppen. Dock minns jag inga siffror på hur högt doseringen till slut låg. Men så här i efterhand är jag nog ändå glad att de gjorde så, annars hade kanske perioden med krystvärkar varit bra mycket längre. 

Hoppas ni kommer i ordning på bästa sätt i hemmets lugna vrå!

Hihi... samma här... vi har planerat att döpa vår son till våren, någon gång i maj/juni. Då kommer även han att vara kring halvåret och redan nu, två veckor gammal väger han 5700 gram

Amningen funkar hur bra som helst, Ville är en hungrig kille (vid tre veckors ålder vägde han 6030 gram) och mjölken räcker till riktigt bra. Han äter varannan/var tredje timme ungefär. Han rapar sällan, mjölken sprutar och han äter glupskt så han sväljer en massa luft. Detta leder till en del magproblem, framför allt framåt kvällen/natten. Men det är inget som stör jättemycket, men om det inte börjar bli bättre snart får vi börja med sådana där semper- eller minifomdroppar.

Vår kille har också ett stor sugbehov och innan vi började med napp höll jag på att bli tokig av att han satt fast vid mina bröst hela dagarna. Nu känner jag mig genast friare. Men det tog ett par dagar för honom att acceptera nappen. På BVC sa dom att man inte skulle använda nappen som någon ljuddämpare, utan bara för att tillfredsställa bebins sugbehov, men jag måste erkänna att den är rätt behändig att ha de stunder som han råkar vara ledsen också (typ vid magont). 

Ville trivs absolut inte på rygg, varken vaken eller sovandes, så vi låter honom sova på sida mellan oss och det funkar hur bra som helst. Dock trivs han allra bäst i famnen (inte i babybjörnen dock). På nätterna har han länge sovit bara en timme i taget men de senaste tre nätterna har han låtit oss sova 2-3 timmar i sträck. Vi hoppas verkligen att han är på väg att utöka sina sömnperioder åt det hållet. Jag har hela tiden upplevt att Ville är vaken väldigt mycket (alla säger ju att spädbarn mest sover) så jag började föra anteckningar över sömnstunderna. I snitt sover han 14 timmar per dygn, vilket jag tycker är lite. Däremellan äter han. Resten av tiden ägnar vi till att prata, sjunga, leka och bara titta på varandra.

Jag har ganska stort kontrollbehov i vanliga fall och om än jag längtar till vi får fasta rutiner, att veta när han blir hungrig nästa gång och hur länge han ska sova osv, så har det nog varit nyttigt för mig att ta dagarna som de kommer. Men på grund av vädret och väglaget sitter vi mest hemma så det känns aningen isolerat. Nu längtar vi efter våren så det blir lite lättare att komma ut

Härliga nyheter! Ett stort grattis till er bägge! :)

Det finns ett café i närheten av Handelshögskolan som heter något i stil med Glädjebubblan, som jag tror är ett babycafé för där står jämt fullt med barnvagnar. Har sett det när jag åkt förbi med 2:ans spårvagn

Ville är bara drygt 3 veckor och vi har inte varit ute bland folk mer än att vi varit och handlat och hälsat på lite vänner. Jag är lite töntig förstår jag men jag känner mig inte tillräckligt trygg med rutinerna för att bege mig ut på stan ensam med honom, utan antingen får mannen vara med eller så tar vi promenader i närområdet så vi har relativt nära hem (eller om vi ska hälsa på någon att vi har relativt nära att komma fram). När det släpper och när framkomligheten blir bättre utomhus träffar jag er dock gärna för en fika!   

Ett stort grattis till sötnosen. Lycklig2010!

Jag vill mest bara säga hej och visa att jag fortfarande är kvar i tråden trots min tystnad.

Vår Ville blir sju veckor imorgon och jag upplever att jag kommit in i mammarollen ganska fint nu. Vi känner av hans signaler bättre och förstår tydligare vad han har för behov. Detta i kombination med att vi börjat få in ganska bra rutiner och att han utvecklats har gjort att vi haft världens mysigaste kille de senaste 3 veckorna. Han gnäller självklart för att visa att han vill något men i övrigt är han mest nöjd och glad hela tiden. Den värsta magonten verkar vara som bortblåst *peppar peppar...* och han både äter och sover bra. Hoppas detta håller i sig för som det är nu känns det ljuvligt att vara mamma. De första veckorna upplevde jag som ganska jobbiga, fyllda av osäkerhet och trots att de självklart var mysiga på sitt sätt så tycker jag de var ganska tråkiga i jämförelse med tiden som är nu. Och ju mer de små liven utvecklas, desto roligare blir det nog!

Jag kommer gärna med på fikaträffarna framöver men hittills, sedan jag började våga mig ut bland folk, har tyvärr inte dagarna passat. Min familj kommer från Norrbotten nästa vecka så då kan jag inte heller. Kanske veckan därpå om det blir någon ny fika då

Sköt om er allihopa!

Jag hade hemskt gärna velat komma men även denna gång ser det ut som att jag har förhinder. Poseidon kommer och informerar om och tittar till brandlarmet imorgon någon gång kl 9.00-14.30 och av någon konstig anledning måste man vara hemma när de kommer. Har jag tur kommer de på förmiddagen så att även vi får möjlighet att fika imorgon

Hurra! Irritationen över att brandinformatörerna kom först nu på eftermiddagen utbyttes snabbt till glädje när jag fick möjlighet att uppleva denna finfina dag i VM-spåren...

Usch ja, snorighet verkar vara allmänt förekommande i dessa tider, det känns som att alla är sjuka, både små och stora. Ville är också lite nästäppt på nätterna men blir också bättre när han vaknat till. Förutom att jag var helt sängliggande en dag förra veckan har vi dock, peppar peppar, klarat oss ifrån sjukdomar än så länge.

Hoppas ni hade en trevlig fika, och hoppas jag har möjlighet att haka på nästa gång!