Inlägg från: vittra |Visa alla inlägg
  • vittra

    2 årigt monster

    Skicka honom inte på dagis, det är förmodligen det sista han behöver nu. Det han behöver nu är en upplevelse att du fortfarande finns där även för honom och att han kan lita på dig även fast det kommit ytterligare en till familjen.

    Givetvis tar det tid, och det är jobbigt att inta nya roller och hitta en ny balans. Till råga på allt genomgår han en tuff period just nu, och behöver mycket uppmärksamhet i sig själv. Det är därför alla dessa små hyss kommer hela tiden.

    Gör honom delaktig i vardagen hela tiden. Som ovan skrev så finns det små knep man hela tiden kan ta till, i vardagliga situationer, hela tiden. För att han ska känna sig delaktig och för att han ska känna att du lyssnar och finns där för honom.

    Ditt eget bemötande och samspel med honom är helt och hållet avgörande i det här läget, och du måste på alla sätt försöka undvika att bli sådär "hemsk" som du nämnde i TS. Bemöt honom med förståelse, bekräfta känslorna och det kommer att bli lugnare.

    Få pappan att inse att du inte klarar detta lass själv just nu och att han måste avlasta mer, påtala att det inte alls kommer att fungera annars. De flesta familjer som nyligen fått tillökning fördelar arbetet väldigt tydligt där pappan tar äldre barnet och mamman tar bebisen. Finns ingen möjlighet till att gå ner i arbetstid ett kort tag framöver?

  • vittra
    Märta96 skrev 2010-07-10 23:13:59 följande:
    Sitter här och läser inläggen. Tjej på snart 3 år och bebbe i magen, beräknad till januari. Känns fruktansvärt, kan man få återköp på knodden i magen. Kan redan nu säga att det med största sannolikhet kommer bli likadant här hemma som för Crazyangel87.
    Dottern är otroligt viljestark och stundtals elak, med mig och hunden. Kommer ju knappast bli bättre med en bebis!  Faan vad dum man är, varför skaffa sig mer bekymmer än man redan har...
    Låter mycket sorgligt att du har en sådan syn på ditt (dina) barn. Ofta kan det räcka med att själv ändra förhållningssätt för att plötsligt se att det istället är just precis dem som innebär livets goda sida. Läste ditt inlägg i tråden om att fostra respektfullt också och kan ju bara tillägga lite snabbt att det kan ju bero på det förhållningssätt du beskrev där som skapar just de här problemen du upplever. Ett barn är inte elakt utan anledning, och framförallt inte en 2½-3 åring.
Svar på tråden 2 årigt monster