Hej!
Av det du beskriver i din fråga låter det inte som om du har någon anledning att känna oro för din lille son eller undvika att låta farbror ha hand om honom då och då.
Små barn känner nästan omedelbart efter födseln igen sin mamma på många olika sätt och förstås även pappa om han finns nära barnet. Vid 5 månaders ålder har barnet kommit långt i sin urskillnad av vem som är främmande och vem som är bekant. Dvs barnet har börjat träna på något som vi fortsätter med hela livet att identifiera närhet och främlingskap och att utvidga våra sociala relationer till att omfatta fler och fler. Att inte hela tiden få vara bara med mamma upplever barnet som en smärta, samtidigt som det är en stimulans att få lära känna nya personer. Barn är ofta tydliga i sina känslouttryck och visar att förändring = utveckling också gör lite ont.
Så här små barn har än så länge en kort uppfattning om vad de saknar. När mamma är borta är hon borta och om de då får vad de behöver är de nöjda. Men när mamma kommer tillbaka kommer de på vad de saknat och gråter. Och det är alltså bara en bekräftelse på att din son knutit an till dig, men också klarar sig bra kortare tag utan dig, med bra omvårdnad. Så fortsätt du att låta farbror passa honom och njut av några timmars ledighet.
Din fråga om barnpsykologen närvaro vid besöket på BVC gör mig lite konfunderad. Det brukar vara så att föräldrarna kan be om hjälp från barnpsykologen och beställa tid med honom/henne, men han/hon brukar inte regelmässigt vara med vid besöken. Det kan ju vara en ny person som "går med" sjuksköterskan för att lära sig rutinerna. Jag tycker du ska fråga sjuksköterskan om syftet. Psykologen är garanterat aldrig ute som spion på föräldrar som inte "gjort rätt". Så även i detta fall, oroa dig inte. Det är du som bestämmer om psykologen ska vara med eller inte.
Lycka till
Margit
